ud-din.se | omarevangeliet

Din ålder borde vara 30.6 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse
För att se ditt poäng senare, spara den här länken

Tips på saker att göra för att få mindre poäng

Efter veckor av förvecklade sanningar och bisarra situationer var det så äntligen dags att förverkliga polarens överraskningsjulklapp. Innehållet: en kryssning med några av skolans ”tyngsta teologer” – ett glatt gäng (även utan alkohol). Med ett stycke magsjuk flickvän hemlämnad hängde polaren iaf på.
Read More…

…film: Borat : Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan…boattrip: feat Malin Chan, Victor Cruz, Cihan Dalaba, Omar Ud-Din, Lenard Yako.

…frukostleverantör: 7Eleven, Norrtullsgatan. Viktor Rydberg-dagarnas höjdpunkt

…tvärvändning: skippade journalistiken och Herren sände mig till Johannelund.

…arbetsgivare: Frälsis i Malmö & SMF i Uppsala

…liftaravsläpp: Wallanders hemstad. Här slutade sommarens enda liftarupplock efter en sen kväll i Malmö.

…tillskott i studentköket: En liten men ändå välrenommerad tysk kockkniv.

…re:student: Tog äntligen studenten från VRG. Efter ett extraår tillsammans med vilsna små 87:or. Lämnade efter mig Rydbergs Rabalder (roligaste 150p på gymnasiet).

…losers: Göran ”HSB” Persson, tätt följd av Anna Sjödin (senaste ryktet säger att hennes pressekreterare satte dit henne. Kanske var det egentligen han som skrek ”svartskalle”.)

…Gudsman: +Anders Wejryd, blid som en liten tomte tog han över ärkebiskopsämbetet efter +KG Hammar som numera är gästforskare vid LU.

…regnigaste helg: Jul- & nyårshelgen. Är detta syndafloden, det sista hotet eller bara en ovanligt varm jul?

…klädaffär: Aleksi13 står för de sköna skorna, de schyssta tröjorna och fyra våningsplan soft Omie-wear. Trist nog finns de bara i Finland.

…kristna komiker: Mackan. (Författaren till kioskvältaren ”Jakten på det försvunna skrattet”) Svennekillen som ger Moses förortsbrytnint för att få folk att skratta. Att han dessutom lärt mig koka sås, och få rå mat att se het ut… det är en bonuschans. Eller när han säger att ju argare (de kristna) fundamentalisterna blir desto råare blir skämten.

– Inte med på listan? – Gott nytt år anyway.

(Assyrier får vänta till 1 april, kurder till vårdagjämningen och kinesernas ”grisens år” börjar den 18 februari 2007.)

Bättre än så här blir inte en luciahelg vid 59:e längdgraden – iaf inte musikaliskt. Ägnade eftermiddagen åt diverse strunt… innan jag, i goda vänners lag, åkte till Globen för att se & höra uppleva årets luciakonsert. För musiken stod Adolf Fredriks Musikklasser, Stockholms Musikgymnasium och Stockholms läns blåsarsymfoniker.

Nog för att jag sett hela spektaklet en gång men bättre julstart än så här får man inte på Globen. Inte ens Skansens julmarknad knäcker publikstämningen kring en ensam 12-åring som solosjunger nån slags julvisa. Hela konserthallen tystnar och njuter… Uj, det är skön känsla att flyta på ett tag.

I övrigt har kylan omfamnat Stockholm och dagarna är i kortaste laget. Litet nytt under den molnskymda solen.

”Uppenbar(a)t” – årets mest konfliktskapande konstutställning har äntligen öppnat. Även om utställningen visas på profana Kulturhuset i Stockholm har den skapat stora diskussioner i Svenska kyrkan. Teologbråken åsido är de fotografier utvalda på ett sådant sätt att de var och en – enskilt och tillsammans – väcker starka reaktioner hos den som ser dem.

Utställningen ger en mångfacetterad bild av hur korset och berättelserna om Kristus återspeglats i fotokonsten under nästan två sekler. En nattvardsbild återger tretton, till det yttre iaf, handikappade i lärjungarnas och Jesu ställe. En annan (se nedan) låter en samling israeliska soldaters lunch alludera till den sista måltiden. Det är som sagt en (o-)salig blandning bilder men tillsammans bildar den en mosaik av hur olika konstnärer upplevt eller använt Kristus i sin konst.

Fler bilder

Läs mer

Kyrkans Tidning om Uppenbar(a)t

Kulturhuset om Uppenbar(a)t

Så var det äntligen dags en för av studentperiodens traditionella höjdpunkter. Platsen för VRG Odenplan/Stockholms bal var för året en rustik gammal varvsbyggnad i Nacka. (Tidigare år har balen hållits på Cirkus…) Glädjen var liksom dresscoden på topp. Många såg helt klart bättre ut än någon annan skoldag under de senaste tre åren.

SL svek som så ofta förut, så det fick bli en bulle sista biten ut till balsalen. Kom ändå i god tid och slapp promenera den sista biten från busshållplatsen. Väl framme möttes jag av idel leenden – VRG-folk har, om inte annat, iaf uppfostrats för såna här tillfällen. Inte ens kommentarer som ”är du dörrvakt” och ”skön turrefrilla” tvättade bort mitt eget goda

humör.

Mr S. smärtsamma erfarenheter

Kvällen, och studentkommittén, bjöd på schysst mat. Både elevkollegor och lärare presterade i sin tur sköna små återblickar från tiden på VRG i form av högklassiga tal. Med spännvidd från ”My english even beats the VRG teachers” till ”så gick det till när snorren fastnade i gylfen… och jag hamnade på sjukan.” Hetast var ändå spansklärararinnans försök att dämpa ryktena kring hennes skönhet genom att kritisera vår källkritiska förmåga. För egen del lärde hon mig inget annat än att faktagranskare inte duger till att bedöma allt.

Thailandsskämt hör inte till balkvällar

Man lär så länge man förnedrar, eller iaf så länge man gillar lever. För egen del lär jag inte dra fler skämt om thailändskor efter att ha fått en omgång av en N3:a. Inte menade jag iaf så illa som det kanske lät. Hann med ändå fler bevingade grodor under kvällen som fortskred som vore vi alla i goda vänners lag; vissa hängde i soffan, andra – både elever och psykologilärare – passerade dansgolvet. Mest off-topic var nog Haralds kärleksbekännelse till Veronica Mars i toalettkön (favoritkaraktär – Logan Echolls).

To be or not to become – student

50-poängjakten gick in i fas 3 och fick åter kod röd. Även om både skotten och Gandalf verkade vilja lösa min gisslansituation. Nu återstår att se hur resten av VRG:arnas balbilderna blivit.

”Good night you princes of Main – you kings of New England!” (Dr Larch)

Sitter på tåget hem från Uppsala. Intervjun på JTH kändes bra. Vet inte än om jag kommer in på skolan men om känslan får avgöra har jag hälften inne. Är iaf mentalt inställd på det mesta. Gillade iaf skolans litenhet och små mysigt läskiga detaljer som glasmontern med Jesus och de tolv lärjungarna i form av små statyetter. Känner mig med andra ord fett peppad på att plugga vidare på en riktig högskola med akademiska ?studiekamrater.?

Tyska studenter grillar i grupp

Spenderade resten av dagen i goda vänners lag ? halvt självinbjuden till en juristkompis från VRG. Förälskade mig i den vegetariska lasagnen som avnjöts på picnicbord jämte ett gäng tyska studenter. Campus life rules! Måste nu bara klara av VRG med flaggan i topp. Springa den sista halvmilen av mitt gymnasiala maratonlopp.

10 x 300-grammare tack!

På tal om förälskelser har jag funderat mycket kring min viktminskning. 3 kilo säger inte så mycket egentligen. Jag har trots allt stressat ner och förbränner nog inte så mycket under mina lugna dagar. För övrigt känns det som att jag äter hela tiden ? dessutom rätt onyttiga prylar. Usch, jag hatar viktfunderingar ? jag är ju frisk och så, fastän jag borde träna lite så jag håller mig i form. Är ju alltid bra att hålla sig i form.

Slit mig med hälsan

Just nu identifierar jag mig mest med en av skolans denimklädda Saccosäckar. Plufsig och medfaren efter ännu ett år i den svenska gymnasieskolan. Tillknöglad och tovig. Men som jag sa till studierektorn ? hoppet är det jag vill förmedla till andra människor. Hoppet som varar. Bevarar.

Har redan hunnit förbi Kungsholmsbron, sett solen gå ner över logementen vid Karlberg så snart är jag åter hemmavid. I den stora staden söder om kunskapens vagga. Staden, hemmet, morgondagen.

* Rubriken är ett lånad från en av Uppsalas korvkiosker.

Inatt kodade jag sista strängen på skoltidningen, ett av mina sista praktiska skolarbeten för Viktor Rydberg Gymnasium. Nog känns det smått nostalgiskt även om jag vet att helgen kommer att kräva massor av uppsatsskrivande. Vill redan nu utfärda en varning för att Det sköna gröna numret kan ställa till med problem i IE 6+. Ska leta fel senare under dagen…

Efter hela två dagar av försommarvärme var det i fredags dags för årets första varma kvällstur med kyrkseglaren Tummelin aka Otto. Även om lufttempen var kring 20 grader höll vattnet inte mer än kanske +8 eller så. Inget badande blev det alltså, inte heller någon segling. Kul att C iaf vågade sig upp på däck – slow but noticable progress.

Noterar förresten att den palestinska myndighetens flyktingminister Atef Adwan trots internationella protester igår besökte Sverige och den konferens som anordnats av politiskt och religiöst obundna The Palestinian Right to Return Coalition. Kritik har främst riktats mot att Svenska utlandsmyndigheten i Jerusalem gett Hamasföreträdare svenskt visum. Visumet gäller nämligen i hela Schengenområdet.

Det gläder mig att sommarvärmen löst av tidernas längsta och molnigaste vår, att Sveriges regering till skillnad från omvärlden tagit upp en dialog med Hamas och att jag orkat börja plugga igen.

Jag förstår att du inte kunde bjuda in mig till firandet. Du tror väl fortfarande att fattiga grabbar som jag & co som gick med i scouterna för att lära oss skogsliv (och komma hemifrån på hajker) är dåliga för din image.

Det är lugnt farsan. Du har ju redan köpt lägenheter åt tre av dina barn… så det vore nog för mycket att be dig om en studentbostad. Men du har kanske en liten vrå på Drottningholm, kanske i båthuset som, där jag kan bo. Ifall jag antas till THS… Du kan väl jallafall fundera på det.

Grattis då! Och hälsa Republikens president Tarja Halonen med maken Dr Pentti Arajärvi. Så ses vi kanske på nån annan födelsedag! För nu ska jag plugga järnet.

So you’ve just arrived back home in Stockholm and want to eat something really fat – a meal never served out in the outback lands of Arboga.

Your partner from abroad suggests McD – the supersize me place no.1 and your stomach starts to die of posttraumatic syndromes mixed up with burning hunger. And the only solution you see is the purely Swedish alternative to still your desire for unhealthy yet stuffing food.

Who really cares for the calories when you’re in good company? Who cares where the diner is situated when you’re only a couple of minutes away from calming Swedish waters?

– I for sure don’t. And even when I feel that urge for a 2000 Kcal bomb – I still have limits;

Sorry Mc Donald’s but you diners are just too sloppy; even if you try to bring in some nice wellreknown designers to spice up your menu systems. Not gonna happen – I’m not gonna visit you again.