studentköket | när du tröttnat på nudlar…

”Panquettes aux four” blev premiärrätten i nya korridoren del. En ”beginning of a beautiful friendship” med ugn börjar för min del enkelt och på franska. Ugnspannkaka känns som en mindre själfylld benämning. Särskilt när Ica har rea på champinjoner – stora champinjoner.

Medan pannquettesmeten stannar halverar och skivar jag the champions och bryner lätt i en panna. Tärnar en bit frukostkorv (eller annan billig slaktrest). Plockar ut långpannan som jag brynt smör/oljeblandning i och fyller den med fyllning och smet. På 35 minuter har jag alltså lyckats få klart lunch och middag för flera studiedagar framåt.

Tr?s savoureux!

Mitt sökande efter klassiker som Larousse och ”Prinsessornas kokbok” fortsätter. Senaste anhalten var en rätt välkänd, men hemlighållen, källa. Bland bleknade exemplar av Bonniers, ICA-förlagets och Annas stora standardverk låg några knappt tummade titlar. I fullgott skick fann jag inte ett utan fler kopior av Tina:s, Jamie:s och till och med bantarprofessorn Rössners pengamaskiner. Jamie fick, på nåder, följa med hem. Resten fick stanna kvar med hyllmeter av Viktväktarklassiker och nyuppställda ”Den nya perfekta smalmaten” av Paulun.

Ett kort samtal med bokhållaren bekräftade mina första misstankar. Det är här rea-böckerna hamnar när köparnas matintresse gått över. Tina sades till och med behöva gallras ut lite då och då för att hon dyker in så ofta. TV4 Vision är också en vanemissbrukare av kortlivade middagstipsare. Tänka sig att andrahandsvärdet på moderna klassiker är så kort. Tur då att mat är något vi äter varje dag. Så vet man iaf att kändiskockarna klarar sig och att andra snart trippar in på scenen.

Läst för övrigt att Kotten (som Mackan med skägg) är fett nöjd med sina nya rockers.

Jag har hittat ett par nya glädjeämnen i livet. En vass, tysk, högljudd fingerstrimlare/ballongvisp/soppblandare från Braun är den ena. DagensMuffin.se är den andra. Med stavmixer går nästan allt lite snabbare. Inte nog med att muffinsmeten blir tokslät, frukostyoghurt med müsli blir så smidigt att det går att dricka ur sugrör. Som om det inte vore nog finns en massa recept (typ 17 900 googleträffar) som gärna får provas med stavmixer.

Ett koppkaksrecept jag provat och till och med rekommenderar är detta. Nu när jag slipper blanda för hand tar det sällan mer än en kvart från uppmätning till ugnsgräddning. På 45 minuter är ett dussin fingräddade chokomufinns ett faktum.

En googling (på ”Pågen och muffins”) senare återstår dock frågan: hur och när får jag bäst ned flytande fyllning i ett gäng vaniljmuffins?

Fotnot: som vanligt är det inte kakan på bilden som har skrivit frågan.

Ursprungligen skriven för och publicerad av standup-festivalen Comedy Zone.

Köksmästar-Jesper väckte mig imorse. Föreläsningsförsoven stod jag redan i duschen och upptäckte samtalet först när jag vaknat upp ur morgondvalan. Vissa, däribland jag, blir inte människor förrän efter en dusch. Sen blir jag ungefär lika medgörlig, nåja, som en nyvattnad kaktus.

Read More…

Längst ner i en REA-back på Willy’s hittade jag henne. Någonstans intill Clintan och en av Victoria Silvstedts påklädda filmfloppar. Alltid lika Skåne-gulligt blond och med ett brett leende. ”New Scandinavian Cooking” med Tina Nordström. Mitt egentliga veckohandlande av linser, ris gick fort förra veckan. Hemma väntade ju 183 minuter med Tina Nordström.

Read More…

Okej, visst. Jag läser till präst och borde inte tillskriva hednisk mat heliga egenskaper, men iaf… En av påskhelgens höjdpunkter – memman – har anlänt till kyldisken.

Memma ser ut ungefär som din ?tag?mat?/tag? gör när den tagit sig igenom din mage en gång. Smaken är däremot inte lika obscen: det smakar som uppblött rågbröd (som eg har ett finare franskt namn). Häll på lite grädde och en halv tesked socker så har du framför dig ett finskt fastefusk. ”Inget jäst bröd” lär nån finne ha tänkt: då struntar vi i att jäsa det och häller på lite grädde för fettets skull.

Gott är memma i vart fall. Och det gör fastan lite lättare att härda ut när basfödan är linser och ris.

Av alla världens kaféer och frukosthak finns ett som står över alla andra. Inte för att servisen är bäst i världen. Inte för att deras kaffe står sig i jämförelse med Furubos ”kaffe för starka män”. Inte för att deras priser är avsedda för studenter. Utan för att det finns många puckon men bara ett original.

Efter en lång tur förbi diverse parker och flera turer kring samma idylliska balkonger i Notting Hill hoppade vi till slut av dubbeldäckaren. Efter en heldag, en helnatt och slutligen en rejält sen utcheckning från hotellet var det dags för ett amerikanskt inhopp under kompisgängets Londonweekend.

Så stod vi där och beundrade menyer, personaltjejer och reklammuggar. (Jag köpte tre. Reklammuggar alltså). Beställde varsin frukost. Fick varsin pappmugg med säkerhetslock och hällpip – vuxenvarianten av småbarnens nappmuggar..? Tog trappan ned, förbi broschyrställ om rättvisemärkt och förbi turbanförsedda indier i djup konversation. Tog en extra titt på om indierna verkligen satt vid ett mahognyinspirerat konversationsbord. Slog oss slutligen ned i en nedsutten sammetssoffa och njöt innehållet ur varsin Starbucksmugg.

Det vore för mig som religionsvetare hädiskt att påstå att detta var en stund av helighet. Men närainpå. En kopp perfekt tillredd maskinkokt chailatte och en upphettad croissant är allt som behövs för att inleda en god dag. I vart fall när jag sitter i London och insuper resultatet av tre sekler av kolonisering och marknadssamhällets variant på fritidsgård. För runt mig sitter fyra generationer britter, britt-indier och turistungdomar. Den förenande minsta gemensamma nämnaren? – En pappmugg med Starbuckslogga. Vi må ha betalt ett högt pris för koffeinet men det kan det vara värt. Sofforna är mjuka, stämningen lugn och så är weekend i London ändå bara tre dagar lång.

Ytterligare två titlar står och värmer upp mitt bokhyllespace. (Tenta på fredag = klen tid till matlagning). Insåg helt enkelt att jag tidigare bokhandlat mot bättre vetande… så jag bad en hederlig kock om lite läsråd. Ett par vitklädda herrar fick alltså göra Bonnier och Hedh hem till hyllan.

Read More…

Äntligen dags för den STORA rean. Den som ger fattiga studenter råd att låta sig inspireras av Jamie Oliver, Nigella Lawson eller typ Jan Heds choklad. För egen del resulterade rea-starten vid LundeQ:s i Uppsala i följande inköp:

– Bonniers kokbok med ett riktpris kring 600 SEK för 99 kronor. Ett köp jag hoppas kommer att färga av sig lite kökskunskaper.

– Bröd av Jan Hedh: Lite grann för för det härliga utförandet men mest för innehållet. OCH för att detta kan bli boken som bistår mig i bakandet av croissants i studentköket. Också denna matresa mellan skådebröd och pitabröd inköpt för 99 kronor!

Har bytt kinesställe eller egentligen bara återvänt till den allra första. Pizzeria Lilla Huset får ursäkta, men mitt första seriösa restaurangbesök i Uppsala var faktiskt på China River.

Igår var det alltså dags att dissa trotjänaren East City för en lite lugnare konkurrent. Bufféfredagen må ha blivit något av en tradition men restaurangerna får gärna skifta. Så länge priset är överkomligt och maten är god.

Med 15 bitar sushi i magen och 69 kronor draget på kortet känner iaf jag mig nöjd. Dock vet jag, av påtalad erfarenhet, att Rivers kvällsbuffé är redigare än den som dukas upp till lunch. För dryga hundringen plus dricks får du dessutom en lugnare miljö befriad på lunchgäster. Men så sent äter jag sällan.

I övrigt bjöd dagen på ett besök hos bland annat Hattbaren. Mer om det lär dyka upp i Studentrummet.