studentköket | när du tröttnat på nudlar…

När jag blir stor ska jag köpa en riktig kaffepanna. En sån där glansig sak i rostfritt, eller kanske en komönstrad, eller… en rosa. Vad ska det vara för någon om det nu beger sig? Read More…

Med Mums på skärmen och Kitchen Confidential i ryggen vet varje nerv i kroppen vad jag ska göra av den medfarna skinkan. Tärnar hälften till ropa vieja (pytt), resten skär jag ner för sig. Någon gång när våren, flyttstudenterna och jag själv återvänder till korridoren ska det kokas fond… Korridorskökets första till och med. Iaf den första av min hand.

Är möjligt att grannarna har andra typer av fonder men hey, jag är fattig och har ingen att ärva. Jag kokar ur smaken, kryddar upp lite… Adderar lite grönsaker. Men, men… först restplugg – sen köksutsvävningar. Feta härliga utsvävningar.

Just som svensson lärt sig äta mörk choklad blåser nya trender över branschen. När diskussionen tidigare rört 70 % eller mindre kakao läggs samtalet nu något lägre. Båda storspelarna Cloetta Fazer och Kraft foods har under året släppt nya smakhybrider. Read More…

Kokboken är läst, filmen lär dröja, men restaurangen har just öppnat. Kocken Marcus Samuelssons gatmatskoncept har alltså äntligen fått ta fysisk form. Placeringen känns optimal; jämte Pizzahut och nya Roberts coffee® och tvärs över från Burger King på Stockholms central. Read More…

Vad bättre att ägna den lilla lönen åt än färska grönisar & co? In the position of saving money dessutom; en lunch på Cajsa’s kök kostar som två portioner hemma. Dessutom lättar novemberdeppen något till doften av hickoryrök. Fuskdoft till hemlagad snabbmat – studentkorridor på riktigt…

21årsdagar firas bäst med Sacher. Hembakad sachertorte. Trots att den höll på att paja hela köksrutinen i somras vågade jag försöka baka den igen. Nu med ett nytt (175-årigt?) recept ur Könemanns Culinaria European specialities. Ett recept där man dessvärre glömt av att blanda i mjölet.

Men, men. Sacher blev det, med mycken chokolade och en del aprikosgojs. En happy birthday till mig, Leo Di Caprio och Calista Flockhart!

”’You are a shit chef!’ he would bellow. ’I make two cook like you in the toilette each morning! You are deezgusting! A shoe-maker! You have destroyed my life! . . . You will never be a chef! You are a disgrace! Look! Look at this merde . . . merde . . . merde!’ At this point, Bernard would stick his fingers into the offending object and fling bits of it on the floor. ’You dare call this cuisine! This . . . this is grotesque! An abomination! You . . . you should kill yourself from shame!’” (Antony Bourdains Kitchen Confidential)

Graninge stiftsgård har i regel Gustavsbergstraktens bästa konferensluncher. I lördags stämde det mycket väl – så länge du inte var vegetarian. Dock fanns där en veggobiff i sällskapet som fick just veggobiff. Eller schnitzel eller vad det nu heter. En par gråa klumpar av kikärtor eller nåt. Servisen hävdade att fanskapet kryddats med örter ur den egna kryddträdgården.

Chef Bernard hade troligtvis vräkt ord värda att skriva i min blogg. Om helgkocken på Graninge gått på CIA och underkastat sig dennes bedömning. Åtminstone ringer citatet ur boken i öronen på mig i samtalet med servisen. Tills kocken erkänner att ”veg-ordern kommit lite sent”… Tur jag äter kött själv & inte gett mig in i restaurangsvängen. Då hade jag stått vid spisen och skämts, vredgat kallat gästen h*ra i köket och skämts lite till. Skämts över att mitt slarv drabbat nån överbetalande gäst.

Nu önskar jag mest att nån i Bernards kaliber ville pressa mig att studera flitigare. Det behövs minst lika väl i pastorala studier som i köket. Amen,

Har fullt upp med dogmatik (troslära) och en och annan anhörig. Här kommer alltså en utgång – både för mig och dig. Mark Bittman på Times har nämligen skrivit en kul pryl om pasta med sås eller sås med pasta. Read & enjoy!

Som nyinflyttad i en studentkorridor kan du välja två vägar i köket: bli vän med smutsen eller bli kvitt smutsen. Själv har jag valt den senare vägen. Så när ugnsluckan, som jag klumpat sönder, nu är lagad har jag festat loss med svinto och avfettning. Ugnsinteriören har fått sig en fix, lampor är ersatta, plåtar putsade och sopor källsorterade.

Efter helgens Stockholms- och Ikeaturer har jag till och med fått upp lite egna bestick och andra geråd. Kokböcker har jag ju redan i mängd och stavmixern får vänja sig med att pendla med mig till och från diverse helganhalter. Smells like studentkök spirit.

”Panquettes aux four” blev premiärrätten i nya korridoren del. En ”beginning of a beautiful friendship” med ugn börjar för min del enkelt och på franska. Ugnspannkaka känns som en mindre själfylld benämning. Särskilt när Ica har rea på champinjoner – stora champinjoner.

Medan pannquettesmeten stannar halverar och skivar jag the champions och bryner lätt i en panna. Tärnar en bit frukostkorv (eller annan billig slaktrest). Plockar ut långpannan som jag brynt smör/oljeblandning i och fyller den med fyllning och smet. På 35 minuter har jag alltså lyckats få klart lunch och middag för flera studiedagar framåt.

Tr?s savoureux!