ud-din.se | omarevangeliet

Självklart är rubriken en referens till helgens Hoodsfred i Alby. Årets hetaste nöjeshändelse, i Botkyrka kommun. Hämtad ur Veronica Maggios slagdänga ”dumpa mig”, som också var den enda låt hemmapubliken kände igen. För Veronicas framträdande på söndagskvällen var inte särskilt välbesökt. Jag och polaren stod typ närmast scen och mimade textrad för textrad, mer engagerat blev det dessvärre inte.

Publiktätt var det däremot under lördagskvällen när Petter framträdde i närvaro av ingen mindre än Zanyar Adami, Carlos och en hel del andra förstaklass-gringos. Strax innan hade Advance Patrol värmt upp såväl scen som publik med bland annat en tonsatt version av den klassiska förstamaj-ramsan ”vi vill ha sex… timmars arbetsdag”. Kvällen blev tokrolig, kanske för att polargänget äntligen vågade sig på att handla ”churros” i det chilenska matståndet.

Hoodsfred har äntligen sparkat igång i Alby, några minuter hemifrån. Grymt skönt å slippa tälta nånstans i Småland… men ändå kunna lyssna in sköna rhymes och känna basen i magen. Dra iväg med polarna och känna in folk från andra orter men vara hemma nån timme senare. Sova i riktig säng men ändå andas festival light. Kanske framför allt – prioritera lite fritid utan att bli rånad på tusenlappar. Yani, Hoodsfred är ju gratis!

Så var det äntligen dags en för av studentperiodens traditionella höjdpunkter. Platsen för VRG Odenplan/Stockholms bal var för året en rustik gammal varvsbyggnad i Nacka. (Tidigare år har balen hållits på Cirkus…) Glädjen var liksom dresscoden på topp. Många såg helt klart bättre ut än någon annan skoldag under de senaste tre åren.

SL svek som så ofta förut, så det fick bli en bulle sista biten ut till balsalen. Kom ändå i god tid och slapp promenera den sista biten från busshållplatsen. Väl framme möttes jag av idel leenden – VRG-folk har, om inte annat, iaf uppfostrats för såna här tillfällen. Inte ens kommentarer som ”är du dörrvakt” och ”skön turrefrilla” tvättade bort mitt eget goda

humör.

Mr S. smärtsamma erfarenheter

Kvällen, och studentkommittén, bjöd på schysst mat. Både elevkollegor och lärare presterade i sin tur sköna små återblickar från tiden på VRG i form av högklassiga tal. Med spännvidd från ”My english even beats the VRG teachers” till ”så gick det till när snorren fastnade i gylfen… och jag hamnade på sjukan.” Hetast var ändå spansklärararinnans försök att dämpa ryktena kring hennes skönhet genom att kritisera vår källkritiska förmåga. För egen del lärde hon mig inget annat än att faktagranskare inte duger till att bedöma allt.

Thailandsskämt hör inte till balkvällar

Man lär så länge man förnedrar, eller iaf så länge man gillar lever. För egen del lär jag inte dra fler skämt om thailändskor efter att ha fått en omgång av en N3:a. Inte menade jag iaf så illa som det kanske lät. Hann med ändå fler bevingade grodor under kvällen som fortskred som vore vi alla i goda vänners lag; vissa hängde i soffan, andra – både elever och psykologilärare – passerade dansgolvet. Mest off-topic var nog Haralds kärleksbekännelse till Veronica Mars i toalettkön (favoritkaraktär – Logan Echolls).

To be or not to become – student

50-poängjakten gick in i fas 3 och fick åter kod röd. Även om både skotten och Gandalf verkade vilja lösa min gisslansituation. Nu återstår att se hur resten av VRG:arnas balbilderna blivit.

”Good night you princes of Main – you kings of New England!” (Dr Larch)

Sitter på tåget hem från Uppsala. Intervjun på JTH kändes bra. Vet inte än om jag kommer in på skolan men om känslan får avgöra har jag hälften inne. Är iaf mentalt inställd på det mesta. Gillade iaf skolans litenhet och små mysigt läskiga detaljer som glasmontern med Jesus och de tolv lärjungarna i form av små statyetter. Känner mig med andra ord fett peppad på att plugga vidare på en riktig högskola med akademiska ?studiekamrater.?

Tyska studenter grillar i grupp

Spenderade resten av dagen i goda vänners lag ? halvt självinbjuden till en juristkompis från VRG. Förälskade mig i den vegetariska lasagnen som avnjöts på picnicbord jämte ett gäng tyska studenter. Campus life rules! Måste nu bara klara av VRG med flaggan i topp. Springa den sista halvmilen av mitt gymnasiala maratonlopp.

10 x 300-grammare tack!

På tal om förälskelser har jag funderat mycket kring min viktminskning. 3 kilo säger inte så mycket egentligen. Jag har trots allt stressat ner och förbränner nog inte så mycket under mina lugna dagar. För övrigt känns det som att jag äter hela tiden ? dessutom rätt onyttiga prylar. Usch, jag hatar viktfunderingar ? jag är ju frisk och så, fastän jag borde träna lite så jag håller mig i form. Är ju alltid bra att hålla sig i form.

Slit mig med hälsan

Just nu identifierar jag mig mest med en av skolans denimklädda Saccosäckar. Plufsig och medfaren efter ännu ett år i den svenska gymnasieskolan. Tillknöglad och tovig. Men som jag sa till studierektorn ? hoppet är det jag vill förmedla till andra människor. Hoppet som varar. Bevarar.

Har redan hunnit förbi Kungsholmsbron, sett solen gå ner över logementen vid Karlberg så snart är jag åter hemmavid. I den stora staden söder om kunskapens vagga. Staden, hemmet, morgondagen.

* Rubriken är ett lånad från en av Uppsalas korvkiosker.

Inatt kodade jag sista strängen på skoltidningen, ett av mina sista praktiska skolarbeten för Viktor Rydberg Gymnasium. Nog känns det smått nostalgiskt även om jag vet att helgen kommer att kräva massor av uppsatsskrivande. Vill redan nu utfärda en varning för att Det sköna gröna numret kan ställa till med problem i IE 6+. Ska leta fel senare under dagen…

Efter hela två dagar av försommarvärme var det i fredags dags för årets första varma kvällstur med kyrkseglaren Tummelin aka Otto. Även om lufttempen var kring 20 grader höll vattnet inte mer än kanske +8 eller så. Inget badande blev det alltså, inte heller någon segling. Kul att C iaf vågade sig upp på däck – slow but noticable progress.

Noterar förresten att den palestinska myndighetens flyktingminister Atef Adwan trots internationella protester igår besökte Sverige och den konferens som anordnats av politiskt och religiöst obundna The Palestinian Right to Return Coalition. Kritik har främst riktats mot att Svenska utlandsmyndigheten i Jerusalem gett Hamasföreträdare svenskt visum. Visumet gäller nämligen i hela Schengenområdet.

Det gläder mig att sommarvärmen löst av tidernas längsta och molnigaste vår, att Sveriges regering till skillnad från omvärlden tagit upp en dialog med Hamas och att jag orkat börja plugga igen.

Jag förstår att du inte kunde bjuda in mig till firandet. Du tror väl fortfarande att fattiga grabbar som jag & co som gick med i scouterna för att lära oss skogsliv (och komma hemifrån på hajker) är dåliga för din image.

Det är lugnt farsan. Du har ju redan köpt lägenheter åt tre av dina barn… så det vore nog för mycket att be dig om en studentbostad. Men du har kanske en liten vrå på Drottningholm, kanske i båthuset som, där jag kan bo. Ifall jag antas till THS… Du kan väl jallafall fundera på det.

Grattis då! Och hälsa Republikens president Tarja Halonen med maken Dr Pentti Arajärvi. Så ses vi kanske på nån annan födelsedag! För nu ska jag plugga järnet.

Idag var det äntligen dags att fira Yamandù Pontviks Mångfaldsmässa. Efter en hel vår av körövningar kom så ”den stora kvällen” och vilken kväll det blev sen.

Kyrkan var fylld till allra sista sittplatsen; så en del fick finna sig i att stå. Kören klarade sig bra – vi var trots allt runt 30 man och kvinns. Församlingen – folk från Luleå till typ Ystad – verkade också gilla läget väldigt väl.

Kvällens bariton, tonsättaren Yamand? Pontvik, själv uppvuxen i Uruguay, har i sitt verk ”Mångfaldsmässa” gett plats åt musik från fyra av världens kontinenter. Med hans egna ord sagt vill han ?förvandla kulturkrock till kulturkram.?

– Efter mässan var där internationell buffé & dans till ett klezmerband. Snacka om kulturkram(-p) efter den måltiden.

Yesterday was the first day of the 16th Stockholm International Film Festival. I spent my lunch at a press conference with David Cronenberg – reciever of the worlds heaviest lifetime achievement award – the Swedish Bronze horse (7,3 kg/16 lbs). Cronenberg has directed masterpieces such as Madame Butterfly and eXistenz and had the great honour to open the Festival with his latest film ”A History of Violence.”

Besides the groupie kind of atmosphere in the collegiate of journalists the sitting session gave nothing to nobody. And all of a sudden I made one BIG mistake – getting one good story out of the mouth of Mr Cronenberg. Alas the mistake was to ask a smart question in front of all other eager beavers. Of course the guys answer became the only thing people took with them except the press release for his latest film.

-So Mr Cronenberg, what is your relation to Sweden and swedish filmmaking?

Actually one of my major inspiration sources in the art of making movies is swedish. Beside Federico Fellini is Ingemar Bergman. Most of todays directors have misunderstood what it means to be inspired by someone – it is not the same as copying their work. So as for me I have tried to find ways to make art and not just blockbuster movies to make money. And actually I prepared myself for coming to this festival by watching a bunch of Bergman films. The quote was even headlined by some freelancer working for Metro.

– Lesson learned: never spoil your chances to sell a unique story by asking leading questions in public. That’s what interviews are for. And by the way – try to avoid press conferences if they are not for big news or a chance to do a short interview with someone hard to catch.

So you’ve just arrived back home in Stockholm and want to eat something really fat – a meal never served out in the outback lands of Arboga.

Your partner from abroad suggests McD – the supersize me place no.1 and your stomach starts to die of posttraumatic syndromes mixed up with burning hunger. And the only solution you see is the purely Swedish alternative to still your desire for unhealthy yet stuffing food.

Who really cares for the calories when you’re in good company? Who cares where the diner is situated when you’re only a couple of minutes away from calming Swedish waters?

– I for sure don’t. And even when I feel that urge for a 2000 Kcal bomb – I still have limits;

Sorry Mc Donald’s but you diners are just too sloppy; even if you try to bring in some nice wellreknown designers to spice up your menu systems. Not gonna happen – I’m not gonna visit you again.

I saw the most lovely movie yesterday – Marc Forster’s ”Finding Neverland”. The film is a try to retell the story of the writer of ”Peter Pan” and with Johnny Depp and Kate Winslet in the main roles – it couldn’t be a failure could it?

”Young boys should never be sent to bed – they always wake up a day older.” Johnny Depp states in Finding Neverland and the quote kind of sums it all up.

The movie reaches rock bottom only once and also here it is an accident or the result of several inconviniences. A honestly aqward sitiuation occurs when someone comments Depp’s characters close relation to young boys… and a direct parallel can be drawn to a certain Mr Jackson of an other Neverland.

I seldom shed a tear during a movie, but when the bottom line of the story was revealed as never giving up your sense of dreaming and, as growing up seemed to be a threat against creativity, I certainly got some fairydust in my eyes.

Anyways I was in great company; a co-journalist and co-student from Switzerland just arrived the same day to stay for almost a week. Trying to keep up a professional conversation I slipped into the studies – and quickly learned both the importance of telling the truth (even to likeable girls) and that it IS quite ok for boys to cry – at least when visiting a cinema.

– Yes L, I too cried which means I am maybe somewhere as sensitive as you. Maybe.