ud-din.se | omarevangeliet

Det är idag ett år sedan broder Roger av Taizé mördades av en av sina gäster. Ormen snirklade sig in i paradiset och lyckades någonstans rubba en känsla av helighet. Men mordets följder blev aldrig mer än en händelse av ondska i förbigående. En slags casual evil. För kommuniteten står kvar mitt emellan dalgångarna i Burgund och rörelsen, pilgrimsfärden för tillit på jorden, fortsätter.

Ibland funderar jag kring om jag verkligen borde ha stannat i Tz den där första sommaren för nästan fyra år sedan. Om mitt liv hade sett annorlunda ut. Hade jag varit lyckligare där än här? Är Guds mening med mitt liv att jag ska bo kvar vid den geografiska källa dit folk söker sig för att fylla på sin tro? Idag är svaret på den frågan ett ’non’.

– Kristus kan inte ursprungsbestämmas och Hans andes kraft begränsas i styrka till att enbart finnas där vi söker efter Gud. En del av Guds mysterium i Kristus är just sökandet. Att Gud söker oss människor må hända än mer aktivt än vi söker Honom. Taizé är i sanning en plats där Gud uppenbarar sitt Ord om en församling som prisar Skaparen, Försonaren och Livgivarens namn. Men där finns fler.

För egen del betyder förlusten av broder Roger snarare en återtändning av min tro. För om känslan av helighet består även när klostrets grundare gått bort – då är det nog varken platsen eller människorna som söker sig dit som är heliga. Det är Guds löfte om att alltid vara nära dem som ber som består.