Dagen nämner fallet med prästen K-G Larsson som lämnat Svenska kyrkan. Ett beslut som lett till att Larsson med stor sannolikhet blir av med sitt ämbete. Larsson själv hävdar att prästämbetet är livslångt och aldrig kan fråntas honom. Där går han dock på en mina.
Ud-Din noterar att nybakade prästen Marta Axner fått doktorandtjänst vid Uppsala Universitet.
På lundafronten har författaren och ”teologen” Jonas Gardell utsetts till hedersdoktor i teologi (doctor honoris causa) vid Lunds universitet.
Nyhetssläpp på fredag eftermiddag lär vara bästa sättet att undvika uppmärksamhet. Taktik eller inte – liberalt låter det. *Slut citat.*
Jag åkte till slut iväg på de där anhörigdagarna. Trots min negativa magkänsla. Stålsatt, avvaktande och allmänt negativ. Mentalt inställd på fyra bortkastade dagar till förmån för den beroende. Read More…
Biskop Caroline och några kollegor vet tydligen hur man har roligt. Under biskopsmötet i Uppsala gick Krookan och några kollegor helt enkelt och såg landskampen mellan Sverige och Lettland. Nog för att landslaget kan lira fotboll men kanske var det biskoparnas böner som gjorde det egentliga grovjobbet.
För även om motståndet må ha varit lett kanske Gud valde att tillgodose biskoparnas önskan. De hade trots allt tagit sig hela vägen till Råsunda. Hoppas nu bara att de hade arbetskläderna på. Även om letternas lagtröjor lutar åt det biskopslila.
I utbildningen på Johannelunds teologiska högskola ingår vissa praktiska moment. Ett av dessa är att leda en morgonandakt för studenter och anställda vid högskolan. Här är mitt oredigerade manus för fredag 31 augusti. Predikotexten är trettonde trefaldighetssöndagens evangelium (Matteus 7:12). Det talade ordet gäller.
– – –
Sv.Ps. 96:1 (Öppna mig för din kärlek)
TEXTLÄSNING
BETRAKTELSE
Hämnd är ett vanligt förekommande tema i såväl romaner som på film. Från Alexander Dumas klassiker Greven av Monte Christo till Steven Soderberghs Oceans Eleven, Twelve och nu senast Thirteen. Filmerna bildar som ett hämndens tretal. Heligt fastän just oheligt. Den som drabbats av en oförrätt ges på något sätt rätten och utrymmet till en intelligent hämnd. En hämnd som svider lite värre än den ursprungliga oförrätten men ändå håller sig gränserna för djungelns lag.
?Vad andra har gjort mot dig, det har du också rätt att göra emot dem? har blivit ett modernt ?öga för öga och tand för tand?. Medan originalet säljs som vykort och broderier att hänga någonstans där ingen ser dem. Som ett mantra utan egentligt innehåll. Inte alltför sällan utan den avslutande meningen om lagen och profeterna.
Men vad innebär alltså den gyllene reglen rent teologiskt? Varför har Matteus vävt in dessa avslutande meningar till stycket om hur vi bör leva? De är inte alls särskilt originella och enligt vissa teologer inte säkert sagda av Jesus. Stryker vi namnet Jesus kan de ha sagts av många andra antika tänkare.
Perikopen bildar som ett vidsträckt inclusio eller ett parallellställe till Matteus 22:a kapitel om det första och det största budet. Det är här Jesus skiljer sig från samtida klyscheproducenter. För han lever hela sitt liv efter dessa ord, ja, han ska till och med uppfylla det lagen och profeterna säger.
Han bjuder in sig själv till dem ingen vill umgås med, han visar nåd mot de onådda, han förlåter sina närmaste vänner när de sviker honom i den yttersta nöden. Han är beredd att dö för det han tror på.
Allt detta gör han och stryker på så under sina egna ord.
Hämnden är ett vanligt motiv också i Bibliska berättelser. Hos profeten Jona som längtar efter Guds hämnd, hos Judas och Simon zeloten, ja också hos många av oss. Kanske för att vi läser den gyllene reglen som ett vackert ordspråk hellre än som vad den är ? ett koncentrat, en crash course i kristen lag och kristet evangelium.
Vissa av oss känner igen både historien och innebörden allt för väl. Vi känner igen orden från söndagsskolan men känner inte att de berör oss. Inte just nu för jag hinner jallafall inte göra folk nåt. Inte just mot den den här människan, för hon förtjänar inte min hjälp och kommer aldrig att hjälpa mig. Inte just här ? för andra kan se mig och tro, tänka eller säga nåt.
Än fler av oss gör ingenting alls för att vi är på tok för upptagna med oss själva för att orka bry oss. Ändå säger Jesus allt, inte lite grann eller om ni känner för det. Allt, säger han. Frågan är vad det betyder för oss.
För även om hämnden är ljuv är den inte vår att ta ut. Tror vi det har vi inte bara gjort evangeliet om intet utan också hoppat över förhistorien. Hoppat över de första filmerna och bara sett Oceans Thirteen. Hoppat över stället om varför vi ska följa lagen:
? För att hämnden tillhör Kristus, som struntat i sin nödvärnsrätt och gett sitt liv för att ingen mer ska behöva offras. Och för att ingen som tror ska gå om intet.
Därför säger han oss: allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för det. Det är vad lagen och profeterna säger.
– – –
Sv.Ps. 882 (Du har aldrig begärt av mig), ur Psalmer i 90-talet
– – –
BÖN
Evige Gud,
som tänder vår tro
stärker vårt hopp
och formar vår kärlek,
lär oss att leva för andra,
glädjas med dem som gläder sig,
gråta med dem som gråter
och att älska utan förbehåll,
så som du älskar oss.
I Jesu namn.
Amen.
– – –
HERRENS BÖN (VÅR FADER)
VÄLSIGNELSEN (Läses gemensamt)
– – –
Sv.Ps. 96:2-4
Predikan på Apostladagen, hållen i sommarmässan i Maria Kyrka i Jakobsbergs församling.
För några år sedan var jag på studieresa i Schweiz. Vi var två stycken som, efter en stunds diskussion, hade ansetts lämpade att skickas från Sverige. Jag och en god vän tog i vart fall flyget från Arlanda och efter en kort tågresa kom vi fram till huvudstaden.
Så vi klev av tåget med uppdrag och adress till platsen dit vi skulle. Problemet var att vi hade anlänt för sent för att tas emot. Vi hade heller ingen aning om vart vi skulle. Allt vi visste säkert var varför vi valts ut, att vi skickats och vilket som var slutmålet.
* * *
Dagens texter handlar på olika sätt om utvaldhet, sändning och förutbestämda mål.
Utvaldheten sker på olika sätt för Jesaja och Petrus. Gemensamt har de ändå att de har mött Gud och erkänt sig vara ovärdiga. Jesaja säger till och med ?Ve mig! Jag är förlorad, för jag har orena läppar!? För båda blir också svaret att Gud upprättar dem genom att lova något större. Jesaja blir utan skuld. Petrus, den som under långfredagen förnekar Jesus, blir den som får symbolisera Guds kallelse till mänskligheten.
De delar alltså utvaldheten genom att Gud har förlåtit deras synder. Målet, Guds rike, är också klart men vägen fram skiljer sig stort.
* * *
Vilken väg är den rätta i mitt liv? Den frågan vi ställer oss idag ställde säkert både Jesaja och Petrus efter mötet med Gud. För det är väl det som spelar roll. Hur vi tar oss fram till målet Gud har lovat känns ibland viktigare än själva målet i sig. Ofta stannar vi på vägen, låter oss kanske hejdas av något som verkar intressantare just för tillfället. Ett arbete som får ta all vår tid, ett missbruk, ett evigt samlande på saker som mätta oss på vägen.
Eller också stirrar vi oss blinda på det guldglittrande målet och glömmer bort allt vi har runt omkring oss. Nej, jag har inte tid att hjälpa dig ? jag ska till kyrkan och möta Gud. Nej, jag behöver inte jobba ? Jesus kommer snart. Nej, det där får någon annan göra för jag är präst ? jag får i alla fall inte ut nåt av det.
Att vara kristen handlar om att veta vem som har sänt oss och vart vi är på väg. Det handlar om att leva i den värld till vilken Gud har sänt oss. För bara om vi lever tillsammans kan vi göra skäl för att vara ett heligt folk och ett utvalt släkte. Det handlar om att minnas både start och mål men våga lita till att Gud finns med oss också på vägen.
Schweizresan gick förresten väl. Vi hittade till slut fram till gruppen. Några erfarenheter rikare. På samma sätt tror jag det är med att leva som kristen: också i den mörkaste natt finns en väg som är föreberedd.
– Låt oss bli stilla en stund och fundera över vart Gud vill sända just oss härnäst.
Här är det beredelseord jag höll vid högmässan i Maria kyrka (2:a söndagen efter trefaldighet). ”30 sekunder” var den begränsning jag fått. ? Tror mig nästan ha hållit tiden.
Den vackra inbjudan ligger där på köksbordet och ändå vill jag bara sitta kvar i tv-soffan.
Inte för att jag inte orkar utan för att jag är rädd för hur andra ska reagera om jag tackar ja, klär mig snyggt och går dit.
Vad gör han här? Hur känner han oss? Vem bjöd honom? Varför kommer han så sent?
I Guds rike finns inga oinbjudna gäster. Oavsett min egen rädsla, oavsett mina snedsteg, oavsett om människor försöker stänga dörren ? är vägen till korset alltid öppen.
Låt oss be och bekänna…
?Det är okej att skratta i kyrkan. Vid närmare eftertanke är de gudstjänster jag minns bäst de som väckt en känsla hos mig. Dopgudstjänster med barn som skrattar när vattnet hälls över dem, söndagsskolebarn som kiknar av skratt på fel ställen i mässan, eller anhöriga som skrattar åt dråpligheter vid minnesstunder.?
Läs hela reflektionen över ComedyZone här..
Ulf Ekmans ’ekumeniska’ debattartikel på SvD:s Brännpunkt får oväntad kritik – både av Helle Klein och Ulf Ekman själv. Den till en början smörigt insmickrande Ulf verkar helt enkelt inte tåla kritik (från kvinnor?).
Ulfies DA i SvD:
– Ekumenik utmanar sekularisering
Intressant faktum: ingen annan än Ulfie har undertecknat texten som infördes på Brännpunkt. Allt detta tal om ekumenik (förklätt till en säljtext för Livets ord) men ändå är det bara Pastor Ulfie som plitat dit sitt namn. Är det inte lite märkligt?
Helle Kleins genmäle:
– Se upp för Ulf Ekmans ekumenik
Ulfies utbrott på Helles blogg:
– Helle Klein är uppenbart irriterad.
Dagens motsägelse: Moderna teologer(1) som fjärmar sig från Bibeln älskar att använda sig av ord som ?reformation?, ?evangelium? och ?kärleksbudskapet?, nu tömda på sitt ursprungliga innehåll(2). (Ulf Ekman)
(1) Räknar Ulf Ekman inte sig själv som en modern teolog, eller? Kan inte minnas att varken Jesus eller Luther firade gudstjänst i renoverade lagerlokaler. Eller att de ondgjorde sig över utvecklingshindrades föräldrar.
(2) Imponerade ordvrängning. Personligen tror jag inte att evangeliet behöver försvaras av varken Ulfie eller andra. Jag tror nämligen inte att det kan tömmas på sitt ursprungliga innehåll. Undantaget all solk Ulfie m.fl. läst in i evangeliet.
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” Dr Glas, Hjalmar Söderberg, 1905
Funderar kring studier, jobb och kallelse. Av Anden förberedd på en stund i valfiskens buk. Livrädd inför vetskapen att perioden kan vara för evigt men ändå lugn i att all utveckling kräver kriser. Vet att det upplevda lidandet är det som skiljer mellan passion och fritidsintressen.
På igensyn!