Här är det beredelseord jag höll vid högmässan i Maria kyrka (2:a söndagen efter trefaldighet). ”30 sekunder” var den begränsning jag fått. ? Tror mig nästan ha hållit tiden.

Den vackra inbjudan ligger där på köksbordet och ändå vill jag bara sitta kvar i tv-soffan.

Inte för att jag inte orkar utan för att jag är rädd för hur andra ska reagera om jag tackar ja, klär mig snyggt och går dit.

Vad gör han här? Hur känner han oss? Vem bjöd honom? Varför kommer han så sent?

I Guds rike finns inga oinbjudna gäster. Oavsett min egen rädsla, oavsett mina snedsteg, oavsett om människor försöker stänga dörren ? är vägen till korset alltid öppen.

Låt oss be och bekänna…