ud-din.se | omarevangeliet

Regnet ligger i marsluften och kvällen omsluter mig och sällskapet under promenaden till Samariterhemmet. Detta är veckans bufféställe och som namnet antyder ligger buffébetoningen ikväll inte på maten. Det är på sällskapet det kommer an.

Fattiga i anden, fattiga på banken men nära Gud. Så känns folket jag möter vid klädhängarna i entrén. Rejäla, äkta och stadiga. Polaren som lett vägen genom Uppsalas gator blir påhejad redan innan vi når matsalen. Ett ”länge sen du var här” följs upp med ”vad gör du nuförtiden”. Så fortsätter klassresan till den nästintill klassiska soppkön. Soppkön som annars fått symbolisera Frälsis verksamhet möter jag nu för första gången på riktigt. Read More…

Bikt låter kanske lite väl katolskt. Men när ingen annan hör dig på nätet – vänd dig då till iGod. Det ser ut ungefär som en iPod vilket borde blidka även den designfrälste. Här är en av mina diskussioner med ”Gud”:

Me:

Are you not God?

God:

Well, I am God for Christians at least.. Really.

Me:

Do you like muslims?

God:

I love horses. I like Mel Gibson.

Som ni ser talar Gud helst engelska. Men, men… det är väl för att Englarna ska förstå. (Jag vet att det stavas änglar…). Seså, prova iGod nu!

Som ett led i utbildningen vid Johannelunds teologiska högskola var jag tillsammans med en grupp ur klassen på ”predikoresa” i Sandviken i helgen. Här är den predikan jag höll vid högmässogudstjänsten i Järbo kyrka.

– – –

Mörker är brist på ljus, när ljuset kommer tar mörkret slut.

Så var inte rädd, var inte rädd ? var ljus. Read More…

”Uppenbar(a)t” – årets mest konfliktskapande konstutställning har äntligen öppnat. Även om utställningen visas på profana Kulturhuset i Stockholm har den skapat stora diskussioner i Svenska kyrkan. Teologbråken åsido är de fotografier utvalda på ett sådant sätt att de var och en – enskilt och tillsammans – väcker starka reaktioner hos den som ser dem.

Utställningen ger en mångfacetterad bild av hur korset och berättelserna om Kristus återspeglats i fotokonsten under nästan två sekler. En nattvardsbild återger tretton, till det yttre iaf, handikappade i lärjungarnas och Jesu ställe. En annan (se nedan) låter en samling israeliska soldaters lunch alludera till den sista måltiden. Det är som sagt en (o-)salig blandning bilder men tillsammans bildar den en mosaik av hur olika konstnärer upplevt eller använt Kristus i sin konst.

Fler bilder

Läs mer

Kyrkans Tidning om Uppenbar(a)t

Kulturhuset om Uppenbar(a)t

Det är idag ett år sedan broder Roger av Taizé mördades av en av sina gäster. Ormen snirklade sig in i paradiset och lyckades någonstans rubba en känsla av helighet. Men mordets följder blev aldrig mer än en händelse av ondska i förbigående. En slags casual evil. För kommuniteten står kvar mitt emellan dalgångarna i Burgund och rörelsen, pilgrimsfärden för tillit på jorden, fortsätter.

Ibland funderar jag kring om jag verkligen borde ha stannat i Tz den där första sommaren för nästan fyra år sedan. Om mitt liv hade sett annorlunda ut. Hade jag varit lyckligare där än här? Är Guds mening med mitt liv att jag ska bo kvar vid den geografiska källa dit folk söker sig för att fylla på sin tro? Idag är svaret på den frågan ett ’non’.

– Kristus kan inte ursprungsbestämmas och Hans andes kraft begränsas i styrka till att enbart finnas där vi söker efter Gud. En del av Guds mysterium i Kristus är just sökandet. Att Gud söker oss människor må hända än mer aktivt än vi söker Honom. Taizé är i sanning en plats där Gud uppenbarar sitt Ord om en församling som prisar Skaparen, Försonaren och Livgivarens namn. Men där finns fler.

För egen del betyder förlusten av broder Roger snarare en återtändning av min tro. För om känslan av helighet består även när klostrets grundare gått bort – då är det nog varken platsen eller människorna som söker sig dit som är heliga. Det är Guds löfte om att alltid vara nära dem som ber som består.

Idag höll KG Hammar sin sista predikan ”i kraft av sitt ämbete”. Men någon pensionär blir det inte av senaste biskopen i Uppsala stift och Svenska kyrkans sista av regeringen tillsatta ärkebiskop. Härnäst väntar en professur vid Lunds universitet.

I sin avskedspredikan talade avgående ärkebiskopen om ”Andens vind” och också vad det rent praktiskt betyder att vara medveten om vinden. Hur vinden som symbol för Guds heliga ande går att förnimma när det blåser men inte är lika enkel att märka av när det är ”vindstilla”. Som råd på vägen uppmanade han också de församlade i Uppsala domkyrka, och övriga lyssnare att inte bara flyga med vinden utan också att våga spjärna emot. Att våga gå emot.

Att KG Hammar inte själv vänt kappan efter vinden i alla lägen är kanske hans eget signum. I frågan om flyktingamnesti och inte minst i sitt försvar för utställningen Ecce Homo i Uppsala domkyrka har ärkebiskopen starkt tagit ställning. Kanske sticker det i ögonen på vissa att KG Hammar valt att ta ställning i svåra frågor. Att där finns de som ansett att han gått för långt visade sig då ett prästupprop skapades på Internet – efter beslutet om välsignelseakt för homovigslar.

Det mest kontroversiella är kanske ärkebiskopens känsla för sin samtid och för sitt ledarskap. Till TT gav KG Hammar följande kommentar gällande sitt eget chefskap:

? Ett ledarskap som inte är radikalare än snittet är inte ett ledarskap. Då leder man inte något som är i rörelse, säger han.

För den som vill läsa mer om just ärkebiskop KG:s syn på ledarskap har jag rotat fram mina egna minnesanteckningar i ämnet. Anteckningarna är från LSU:s sista ledarskapsfika våren 2005.

Ledarskap enligt KG Hammar (PDF 36kb)

Idag var det äntligen dags att fira Yamandù Pontviks Mångfaldsmässa. Efter en hel vår av körövningar kom så ”den stora kvällen” och vilken kväll det blev sen.

Kyrkan var fylld till allra sista sittplatsen; så en del fick finna sig i att stå. Kören klarade sig bra – vi var trots allt runt 30 man och kvinns. Församlingen – folk från Luleå till typ Ystad – verkade också gilla läget väldigt väl.

Kvällens bariton, tonsättaren Yamand? Pontvik, själv uppvuxen i Uruguay, har i sitt verk ”Mångfaldsmässa” gett plats åt musik från fyra av världens kontinenter. Med hans egna ord sagt vill han ?förvandla kulturkrock till kulturkram.?

– Efter mässan var där internationell buffé & dans till ett klezmerband. Snacka om kulturkram(-p) efter den måltiden.

Det var en märkbart avslappnad ärkebiskop som besökte Mångfaldssymposiet i Vårby Gårds kyrka för att föreläsa om ”Gudstjänst, Gudstro och gränsöverskridande.” Jämförande gnabbet mellan kyrkofamiljerna som uttryck för ”syskonkärlek” lockade KG Hammar till skratt som lättade upp den teoretiska utläggningen.

Utifrån Emmausvandringen och mantrat ”Gud är ett verb” vävdes en tydlig teologisk bild fram. För om Gud är ett verb, visar vi vår tro tydligast genom att handla. Om vi sedan samarbetat med muslimer eller katoliker spelar roll. Huvudsaken är att vi handlar utifrån vår tro på Kristus. Gör vi Guds verk vandrar Gud osynligt med oss – som Jesus vandrade med lärjungarna på väg till Emmaus.

Ärkebiskopen talade också om gudstjänstens språk som något som beskriver en tidigare erfarenhet. En förnimmelse av Gud kan inte uttryckas före den har upplevts. Därav svårigheten att formulera en tro i ord utan tidigare .

På samma sätt blir också det gemensamma språket i gudstjänsten både kollektivt och personligt. Trosbekännelsen är visserligen gemensam till språket men de associationer vi gör är alltid grundade på vår personliga tro.

I en tid av vinstdrivande näringar hade också ärkebiskopen formulerat ett koncept för praktisk andlig vinning – filioquevinst. Genom att helt enkelt spinna vidare utifrån den teologiska stötestenen om den helige Ande utgår enbart från Fadern eller också Sonen (vilket vi protestanter tror) har KG Hammar formulerat en slags lösning. Om Anden också utgår från Sonen finns han nämligen i var och en som tror.

Ärkebiskopens utmaning till församlingen blev alltså att söka se den heligen Ande i varje människa. Detta – att Anden utgår både från Fadern och Sonen (lat. filioque) kallade han alltså för vinsten i sammanhanget. En slags andlig bonus.

KG Hammar, ärkebiskop i Svenska Kyrkan var gäst vid vårens sista ledarskapsfika på

arbetet.

Läs mer:

Ledarskap enligt KG Hammar (PDF 36kb)