ud-din.se | omarevangeliet

99 % av alla dokusåpor är skräp. Undantaget, vilket jag gärna medger, är BBC:s ”The Choir” i gott sällskap av gamla ”The Convent”.

Upplägget i The Choir (i SVT Kören) är nästan genialiskt enkelt. En utbildad körledare, Gareth Malone, skickas ut till en brittisk förortsskola där körsång räknas som tönteri. Uppgiften är klar och tydlig – få kidsen att sjunga (& därigenom må bättre).

Resultatet från en av säsongerna ser du i videoklippet.

[flv:http://www.youtube.com/watch?v=HQxHxloG854 425 355]

Det lär vara inne att modeblogga. Karolina har gjort det, Ebba, Amanda och Sigrid gör det så gott som dagligen. Helst ska man skriva om dyra inköp eller ångestresor till London för att hitta en väska i limited edition. Bloggarna har blivit allt viktigare kanaler för modebranschen bland många andra.

Andra som tjänar stora pengar är försäljare och förfalskare. Skickliga asiatiska storindustrier som tillverkar kopior av lägre kvalitet med nästan identiska mönster. Read More…

När SvD idag intervjuar rektorn för Didaktus Norrmalm, skolan där Ricardo Campogianni läste, är reaktionen sval. Han verkar närmast irriterad över att skolans varumärke förknippas med gatuvåld.

– Man kan inte älta det hur länge som helst, säger han.

Read More…

Har länge gått och stört mig på att fåtöljerna i ”alla” studentrum ser likadana ut. Lika länge har jag om helgerna befunnit mig inom en radie av 3 km från Ikea. Men sent ska syndaren vakna.

Till vänster en äldre bild av mitt nuvarande rum, lägg märke till färgen på möblerna.

I mitten en liknande sittmöbel, härligt draperad i någon löpmeter Katrin från nämnda varuhus. Behöver jag nämna att det var en ivrig student som tryckte av häftklammer efter häftklammer? (Finns något, totalt oskyldigt, rogivande i att leka med häftpistoler.)

Till höger ett par mönsterprov ur Katrin-serien.

Regeringen beslutade idag, enligt pressekreterare Byberg, att ge Johannelunds teologiska högskola examensrätt för kandidatexamen (Bologna).

Regeringen gick således på Högskoleverkets linje. HSV har tidigare, i huvudsakligen positiva ordalag, tillstyrkt Johannelunds ansökan.

– För egen del innebär den nya examensrätten förmodligen ingenting alls. Jag började läsa HT-2006 och har alltså fram till 2014 på mig att ta ut en ”gammal” teol.kand. från Uppsala Universitet.

Biskopens adjunkt: Om du får ett nej av biskopen. Vad gör du då?
Omar: Då samlar jag ihop de pengar jag har och åker till Rhodos. Inte för att grisfesta men iaf.

Så har jag alltså prövats av antagningsnämnden i Stockholms stift. Intervjuats av domkapitel, terapeuter, själavårdare, präster och nervösast av allt +Caroline Krook. Efter godkänd praktik (i Jakobsberg) var detta avslutningen på nästan ett års prövning och samtal. Två heldagar på underbara Graninge stiftsgård. Två heldagar av givande samtal, god mat och tid med gamla praktikantkollegor.

Finns en del folk på Johannelund som har fördomar om ateistpräster i Stockholms stift. Myterna, framför allt om den ”liberala” biskopen, kommer dock lätt på skam. I vart fall efter att ha genomlevt en lämplighetsprövning som denna. Med knivskarpa frågor som har till uppgift att ringa in om du har en kristen gudstro. Om du är en bedjande människa. Om hur just din kallelse ser ut i ord. – Försök, sätta ord på den…

Men det är inte för de fördomsfulla utanför Stockholm jag velat prövas. Det är kanske mest av allt för min egen skull. För att få ett ja eller nej till om mina framtidsdrömmar är realistiska. Är jag empatisk nog eller borde jag kasta in handduken och ställa mig i nåt grovkök? Den och många andra tankar har slagit mig mer än en gång under året som gått. Under alla de gudstjänster då jag inte känt av något annat än tvivel. Också under gudstjänster då jag känt igen mig i frågan ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” (Luk 24).

Nu vet jag lite mer. Mer om mig själv och om utfallet av samtalet med +Caroline och hennes stab. Efter en hel veckas väntan har jag nämligen fått besked. I ett stort kuvert med egenhändigt textad adress låg brevet, ö-rådsresultatet från Svenska kyrkan. (Nån tyckte det var som att adressera sin egen dom.) ”Du är antagen som prästkandidat i Stockholms stift.”

Skönt, nu kan jag, ostressat, återgå till studierna. Rhodos får det bli en annan gång.

Studentlitteratur kostar i regel stora pengar. Om man inte handlar av ett miljövänligt elbolag. För då är allt frid och fröjd. ? Illusionen är lätt att ta för sann.

Om verkligheten ändå stämde överens med Kraft & Kulturs image vore jag en gladare student. Istället får jag hälften av vad jag betalar för. Med mångdubbelt förlängd leveranstid (3-7 dagar enligt ordern) och flertalet telefonsamtal som följd. I värsta fall har Lycknis slarvat bort ordern ”det ligger en order här från 2006…”. I bästa fall ligger en anonym lapp med texten ”restnoterade böcker levereras senare” ? efter att jag redan väntat mer än maximala 7 dagar.

Ok, jag förstår att marginalerna är små om man är nätbokhandlare. Men det borde väl inte drabba mig som kund? Lika lite som ett nattöppet Statoil skulle ha otrevlig och okunnig personal. Varför har de inte det? ? För att Statoil höjer priserna nattetid… så personalen får OB. Men Lycknis verkar göra tvärtom och kanske är det där skon klämmer; sista marginalen dras kanske i lönekuverten.

Jag har i vart fall bättre för mig än att söka reda på var Boris Benulic anställda har lagt mina kursböcker. Särskilt som jag redan har betalat för min order

Men, men… El-bolagen verkar förtjäna sina dåliga rykten. Särskilt de som söker lura studenter till snabba köp. Köp man sent lär glömma… eller få ut något av för den delen.

Regnet ligger i marsluften och kvällen omsluter mig och sällskapet under promenaden till Samariterhemmet. Detta är veckans bufféställe och som namnet antyder ligger buffébetoningen ikväll inte på maten. Det är på sällskapet det kommer an.

Fattiga i anden, fattiga på banken men nära Gud. Så känns folket jag möter vid klädhängarna i entrén. Rejäla, äkta och stadiga. Polaren som lett vägen genom Uppsalas gator blir påhejad redan innan vi når matsalen. Ett ”länge sen du var här” följs upp med ”vad gör du nuförtiden”. Så fortsätter klassresan till den nästintill klassiska soppkön. Soppkön som annars fått symbolisera Frälsis verksamhet möter jag nu för första gången på riktigt. Read More…

Efter veckor av förvecklade sanningar och bisarra situationer var det så äntligen dags att förverkliga polarens överraskningsjulklapp. Innehållet: en kryssning med några av skolans ”tyngsta teologer” – ett glatt gäng (även utan alkohol). Med ett stycke magsjuk flickvän hemlämnad hängde polaren iaf på.
Read More…

Som ett led i utbildningen vid Johannelunds teologiska högskola var jag tillsammans med en grupp ur klassen på ”predikoresa” i Sandviken i helgen. Här är den predikan jag höll vid högmässogudstjänsten i Järbo kyrka.

– – –

Mörker är brist på ljus, när ljuset kommer tar mörkret slut.

Så var inte rädd, var inte rädd ? var ljus. Read More…