ud-din.se | omarevangeliet

Omvändelsen från mörker till ljus, från smuts och skam till renhet och oskuld är djupt rotad i den lutherska teologin. När min högskola ”sålde ut” lokaler i en fundraising drive tog jag därför chansen att köpa ett dass. Jag tror nämligen att toaletter är klart underskattade i offentliga miljöer. Trots att de är i princip livsnödvändiga! Så här skrev jag i mitt projektförslag:

Hemlighuset tas ibland för givet, trots att det för många jäktade själar är ett unikt ställe att hämta andan. Mitt förslag syftar till att lyfta en av dessa bortglömda miljöer och skänka lite flärd åt det kanske minsta av skolans porslinspalats.

Utifrån krogregeln att toaletten speglar kökshygienen ville jag ta in lite glamour i skolmiljön. Det är också i restaurangvärlden jag sett några av de snyggaste klosetterna. Vad passar alltså bättre än att dekorera svulstigt och romantiskt guldigt?

Det är alltid bra att ha inspirationsobjekt vid renoveringar. Själv hade jag som sagt krogtoaletter jag sett. Första konkreta bilden jag fick upp i huvudet var en snirklig guldspegel från typ Indiska. Efter att ha letat igenom Uppsalas alla secondhand-, krimskrams- och asienbutiker föll valet på en ikeaspegel. Läs mer om det i mitt förra inlägg.

Ångestrummet framför andra Toaletten intill skolkafeterian är 1,2 m² stor. Benutrymmet är nästan lika litet som avståndet mellan Ryanairs flygstolar. Den heliga stolen är inklämd mellan element, pappershållare, handduksbox och handfat knappt över knähöjd. Trodde i min enfald att det skulle ta en dag att göra om.

En helkväll med maskerad Väl maskerat är hälften vunnet. Det ryms förvånansvärt många detaljer på 2,5 m³. Summa sumarum spenderade säkert ett par timmar med att skruva ner prytlar, maskera och tejpa, tejpa, tejpa. Till råga på allt började ventilerna på handfatet läcka när jag försökte lyfta av det. Så handfatet fick sitta kvar.

Spackel = smink – sandpapper = scrub Grundarbete är lika viktigt för hantverkare som för en präst. Kommande timmar gick åt till att fylla igen gamla rörgluggar, trycka in plugg och slipa jämnt. Nöjdast blev jag med att de rejäla sprickorna i hörnen försvann. Silikonfogen runt kaklet rök också. Gammal möglig silikon hör inte 2000-talet till.

Mål i mun, färg på väggen Målningen skedde i fyra etapper, efter noggrann målartvätt. Först grundade jag med en honungsgul färg som fanns i lager sedan tidigare. Två grundlager följdes av två lager helblank guldfärg. Guldfärgen var betydligt svårare att arbeta med. Dels behöver den röras om ordentligt, även under målning, annars skiktar sig pigment och vätska. Färgen måste också torka helt innan man målar på minsta lilla lager ovanpå. Eftersom färgen är tjock och blank syns annars eventuella rinningar väldigt tydligt.

Sedan dags för rör, element, lister och andra smådetaljer. Funderade ett tag på att köpa särskild elementfärg men valde till slut bort det. Dels verkar man inte kunna bryta elementfärg i guld, dels är skillnaden inte så stor i hållbarhet. Enligt skolans fastighetstekniker blir elementet inte heller så varmt att det lär påverka färgtonen, ens över tid.

Något som förvånade mig var dörrfodret. Det gör nämligen enorm skillnad att ägna lite tid åt att måla om dörrkarmarna. De smutsvita listerna sken liksom upp och skänkte en effektfull inramning åt hela projektet. Avslutade givetvis med att lägga silikon runt kaklet där jag strippat det och i nyupptagna skruvhål.

Inget slarv med efterarbetet Med alla pinaler på plats återstod några slitsamma timmar av (åter)montering och städ. Vill återigen poängtera tidsåtgången med för- och efterarbete i små utrymmen. Enbart städningen – med skrubbsvamp, borste, mikrofiberduk och lacknafta – tog kanske två timmar. Detta trots minutiös maskering.

Invigning med pompa och ståt Några dagar innan Första advent var jag äntligen klar! Glädjande nog gick vår högst kompetente rektor med på att återinviga toaletten. Som inledning till dagens 10-fika invigningsspolade rektor T skolans förnämaste klosettpalats. Två och en halvs dags arbetstid, effektivt räknat, kändes helt klart värt det när jag såg folks reaktioner.

Ska nämna att sambon A hjälpte till med både transporter och många viktiga detaljer

Två frågor återkommer alltid när jag berättar att jag är aktiv i uppsalastudenternas hyresgästförening HUS. Varför höjs hyrorna? och Varför bor det icke-studenter i studentområden?

Hyran står oftast i relation till ökade kostnader

I de flesta fall avtalas hyrorna i formella förhandlingar mellan hyresvärden och en hyresgästförening. För egen del är jag, som ledamot i HUS styrelse, med och förhandlar hyrorna i årets förhandlingar med Studentstaden. Innan förhandlingarna drog igång valdes också en lokal representant av styrelsemedlemmar i HUS lokala områdesföreningar. Dessutom deltar en eller två inhyrda förhandlare, så det är inte bara lekmän på hyresgästsidan. Nåväl, nog om formerna.

Här kommer en medvetet förenklad bakgrund. Eftersom hyran är den största utgiften i de flesta hushåll har den också stor inverkan på och påverkas av den svenska ekonomin. Går ekonomin bra höjs lönerna och därmed också priserna, vilket leder till inflation. Mer pengar i omlopp innebär helt enkelt att värdet på pengarna sjunker. En annan viktig faktor är räntenivån, som påverkar kostnaden för hyresvärdens eventuella lån. Andra betydande utgifter är priset på arbetskraft, värme, vatten osv.

För att ha råd att betala för ökade kostnader har hyresvärden rätt att höja hyran. Så långt brukar både hyresvärd och hyresgästförening vara överens. Men hyran hos t ex Studentstaden påverkas också av bruksvärdet – dvs bostadens standard, samt  nivån på andra ”jämförbara” bostäder som har förhandlade hyror. I Uppsala rör det sig om ett fåtal stora studentbostadsföretag. Tidigare var hyresnivåerna hos allmännyttan normerande men så är det inte längre. Idag ska också kommunala bostad drivas med viss vinst. Det innebär i praktiken att en del av dina hyrespengar går rätt ner i plånkan på aktieägarna.

Som du säkert förstår är det här åsikterna börjar gå isär. Hur mycket är det rimligt att betala för en 2:a från 1967 på Väktargatan? När man kommit så här långt börjar förhandlingarna bli riktigt intressanta. Här kommer nämligen värderingarna in som ett komplement till krassa ekonomiska kalkyler. För bostäder är, enligt mig och flera andra, inte en handelsvara bland andra. Bostaden är ju en väsentlig del av vår tillvaro, bostadens skick och pris påverkar ju vårt liv i övrigt. Bor man i en sliten och trött lägenhet blir man lätt själv både sliten och trött. Om hyran äter upp hela ens inkomst blir det också svårt att ha råd att studera.

Ännu en viktig komponent är renoveringsbehovet. Självklart ska även studentlägenheter hålla en viss standard. Frågan är hur hög den standarden ska vara. Är det viktiga att hålla en låg hyra eller att lägenheten erbjuder den senaste lyxen? Ni kan säkert gissa vilka åsikter som hör hemma hos hyresvärd respektive hyresgästförening.

På den tiden då Studentstaden var en stiftelse som bl a styrdes av de boende själva fanns vissa som kämpade för hyran inte skulle höjas. Det i kombination med ökande kostnader ledde till ökande skulder vilket till slut ledde till att Studentstaden såldes till Diös fastigheter. Du kan läsa mer i reportaget ”Den förlorade staden” i kårtidningen Ergo.

Studentkontrakt vs permanenta kontrakt

De flesta som bor hos Studentstaden är, håll i er nu, studenter. Som student förväntas man plocka ett visst antal högskolepoäng varje termin. När man avslutat sina studier blir man också av med kontraktet. Men det finns också vissa som har tillsvidarekontrakt och därför varken behöver studera heltid eller flytta ut inom en viss tidsperiod. I de flesta fall rör det sig om folk som flyttat in när Studentstaden hade svårt att få hyresgäster. Man hade byggt för många bostäder på kort tid medan flödet av uppsalastudenter minskade. Alltså erbjöd man helt vanliga uppsalabor att flytta in i studentlägenheter runt om i stan. Eftersom bostäderna ofta är välplanerade och ligger hyftas centralt har många valt att bo kvar – länge. När kårtidningen Ergo senast skrev om boende med tillsvidarekontrakt år 2005 rörde det sig om 400 kontrakt, knappt 10 % av Studentstadens bostäder. En liten del av dessa hyresgäster har också fått kontrakt via socialtjänsten. Hur många som har tillsvidarekontrakt idag är svårt att avgöra.

Om du vill läsa mer om tillsvidarekontrakten och hur de kom till kan du även här hitta ett reportage i kårens tidning Ergo.

Snett, slitet och högt i tak. Nej, det är inte Flogsta jag talar om utan Norrbyhus. Stiftelsen Norrbyska studenthemmet har erbjudit boende för präststudenter och andra tvivlare i snart 150 år. Gemensamt för nya och äldre hemiter verkar vara den ögonblickliga förälskelsen i huset med den bokstavligen spruckna fasaden.

Norrby står som en lustig kontrast till bibelberättelsen om att bygga på en stadig grund. Och som genom en serie små mirakler står huset kvar än idag. Ett stenkast från domkyrka och universitet, med krypavstånd till minst fem studentnationer!

Att de flesta boende är blivande präster och religionsvetare kan låta tråkigt och torrt. Icke desto mindre är huset mer känt som Festprästhuset. Ett rykte som till och med inspirerat ett alldeles eget reportage i Sveriges Radio.

”Det går ett rykte i Uppsala. De allra värsta festerna står prästerna för. I huset där de blivande prästerna bor ligger kvarglömda kondomer och champagnekorkar i bokhyllorna. Följ med på en blöt kväll när Gud tittar på – på prästfest. För vad är synd egentligen?” Lyssna själv! (mp3)

Min egen erfarenhet av Norrbyhus är desto sobrare. Jag har varit där och skrivit grupparbeten ett par gånger, och faktiskt firat mässa med ärkebiskop Anders Wejryd. Så helt gudsförgätet är inte det lilla kråkslottet på S:t Johannesgatan 16. Numera har man dessutom en lättskött hemsida, som jag själv haft nöjet att få installera.

Jag är lite av en mångsysslare. Utöver studierna händer det att jag layoutar lite grejer. Ett medlemsbrev, en logotyp en hemsida som behöver installeras. Så, här är lite bilder på sånt jag gjort senaste året.

Socionomstudenter utan logga

Sambons studentförening hade funnits ett tag, vunnit nån tävling om studentinflytande. Kort sagt kan man säga att namnet ”Socionomer vid Uppsala Universitet” och förkortningen SVUU var etablerat. Men man saknade en logotyp och nån slags visuell identitet, så A och jag skissade fram några logotyper. Hjärtat & lagerkransen gick segrande ur striden. Namnet ändrades också för att signalera att det är studenter och inte färdiga socionomer det handlar om. Loggan används i regel tillsammans med Gill Sans MT, som även är universitetets hustypsnitt.

Vilka är HUS och vad vill de mig?

Få studenter tänker på sin hyresgästförening innan de behöver hjälp med sitt boende. Det ville vi vända på och samtidigt öka kännedomen om att det finns en särskilt hyresgästförening för Uppsalastudenter. Särskilt som HUS har långt mer än bara juridiska resurser. Till exempel förmedlar man festlokaler, gästrum och billiga gym för studenter. Jag layoutade foldern, skrev det mesta av textern och upphandlade trycket. Foldern kunde sedan delas ut vid mässor för nya studenter, på nationer och boendekontor. Den kan dessutom köras som omslag till lokala utskick inför t ex kvartersmöten på områdena.

Materialet följdes även upp av en seminariekväll på temat ”så förbättrar du ditt studentboende”. Inbjudan till seminariet gjordes på samma manér för att skapa igenkänning.

Rubriktypsnittet heter Museo och är ritat av nederländske designern och typsmeden Jos Nuivenga som grundat exljbris. Här hittar du fler av hans typsnitt. Museo används även som rubriktypsnitt på HUS webbplats studenthus.nu, med hjälp av WordPress-tillägget Font Uploader. Fotona är från stock.xchng.

Har även tagit fram lokala områdesblad till några av våra områdesföreningar. Här ser ni ett exempel från Flogstavrålet.

Dialogkonferens på högskolan

Ibland har jag till och med studienytta av att vara autodidakt i layout. Som när en kursare som är med i studentkåren behövde snabb hjälp att göra en flyer till högskolan. Syftet var att locka folk till en slags gemensam diskussionsdag mellan studenter och anställda. Ett enkelt och otvunget sätt att få input från studenter och samtliga anställda – från vaktmästare till rektor. Eftersom jag pluggar på en högskola som lyckas värva kunniga lärare trots en årlig minusbudget lade jag gärna lite tid på en affisch. Även här är fotot hämtat från stock.xchng.

Terminsaffisch för föreningen för präststudenter

I studentstäder som Uppsala finns särskilda föreningar för präster från olika delar av landet, så kallade stiftsgrupper. Jag råkar tillhöra Stockholms stiftsgrupp och har de senaste åren skött hemsida och layoutat terminsaffischer och utskick. Här är höstterminens poster som hänger på institutioner runtom i Uppsala.

Utifrån upplägget på affischen anpassas sedan webbplatsen med passande foton, text och header.

Sitter med en restuppgift i ledarskap. Ett par enkla sidor och några tunna böcker. Så snubblar jag över det här praktiska exemplet. Signerat Daniel Grahn, VD på Libris & Swedmedia.

”Det är sommarfest på företaget. Picknick i parken. En pålitlig lojal medarbetare ska fixa maten. Han begär anmälningar och salladstallrikar köps in. Väl i parken visar det sig att något blivit fel, och det fattas en sallad. När du – chefen – kommer tillsammans med de två sista medarbetarna är det två tallrikar kvar, en kommer att bli utan. Hur gör du?”

—

Hittade länken via emanuelkarlsten.se

(Den här texten är mitt råmanus, med nån enstaka ändring. Orkar inte redigera texten just nu).

Vid min sida
Går mitt livs kärlek ton i ton
Vid min sida
Går en tredje tyst person.
—

Förra sommaren var jag på nåt av det häftigaste jag varit med om. Mitt livs första Kent-konsert. Utomhus i värmen på Långholmen, hade ett par tusen personer samlats. När musiken väl kickade igång – vilken upplevelse, vilken ande. Vem tror du är den tredje tysta personen?

—

Dagens texter handlar på olika sätt om växande i tro. Växande som träd i skogen, eller växande som att utvecklas, eller växande som i att bli vuxen.

Själva ordet består av två delar dels väx, som betyder bli större och Ande som är ett av Guds väsen, en av Guds tre skepnader.

Hos Jesaja handlar det om att Gud, trots att han är helig, evig och upphöjd, lovar att aldrig svika oss, inte ens när vår tro är som svagast. Oavsett vad som sker ska Gud aldrig släcka vår livsande.
Också i episteltexten handlar det om vår livsande som vill gott i motsättning till köttet som driver oss till det onda.

I evangelietexten möter vi Jesus som ber för oss, han säger att han har gett oss Guds namn, för att vi ska bli ett.
—
Så vad betyder då allt det här? Vad har anden med vårt liv att göra idag i Nacka år 2011?

Jo, vi består av precis samma saker idag som på Jesu tid. Vi består av kött & ande.
Vårt kött, det är vår kropp med alla dess drifter, våra ben & våra muskler. Alltihop.
Med hjälp av vår kropp kan vi göra i princip vad som helst.

Vi kan till exempel sätta upp telestolpar, bygga datorer och med hjälp av internet hålla kontakten med andra människor.

Med hjälp av vår kropp kan vi uträtta mirakel men också tragedier. Samma kropp kan också användas för att bryta ner vår skapelse – vi kan gå ut i krig mot andra för att roffa åt oss naturresurser, landområden… eller bara för att visa oss starka.

Vårt kött – på grekiska sarx – kan också driva oss till krig mot oss själva. När vi ser vår kropp i en spegel. Vi kan få för oss att vi är fula och borde se ut som någon annan. Det är ju ändå det tidningarna skriver om, det är vad tv-programmen verkar handla om…

– Gå ner 10 kilo på 3 veckor
– Så fixar du strandlooken
– Kläderna som gör dig vacker

Och det här är rena galenskaper.

—
Det är därför Gud har gett oss sin livsande. Som en hjälpare, en livlina. För den helige Ande – leder oss tillbaka till Gud genom Jesus Kristus. Och den kärlek Anden visar oss är motsatsen till all världens ondska.

Den helige Ande brukar tecknas som eldsflammor. Hon är en varm kraft som bor i var och en av oss. Den där värmen vi känner när vi är förälskade eller när vi möter någon vi verkligen tycker om – en förälder, ett syskon, en partner. Hon är magkänslan under en riktigt, riktigt häftig konsertupplevelse.

Men Anden är inte bara en känsla. Det är också som ett klister som binder oss samman, som för oss närmare andra människor. Vi som samlas här i kyrkan söndag efter söndag, kommer hit för att vi vill, längtar efter… 
och kanske till och med får möta Gud 
som vill oss väl.

Man skulle kunna säga att Andens uppgift är att hjälpa oss att använda våra talanger och förmågor till det positiva. Det vore inte ens en överdrift att påstå Anden hjälper oss att bygga församling. Andens gåvor är allt det goda vi gör för varandra. 
I vardagen, i förbönen, när vi tänder ett ljus och tanker på någon vi oroar oss för…
—
I konfirmationsgudstjänsten ber vi med orden ”må Guds gode ande – vara med dig nu och alltid”.
Det är en förhoppning men också ett löfte. Att från den dag vi föds till den dag vi somnar in är Gud hos oss. Och eftersom Gud vill oss väl är det också vårt uppdrag att försöka göra gott mot varandra.

Men, man kan även tävla i andlighet. Vi kan få för oss att kyrkan är allt som spelar en roll. Få för oss att vår tro är den enda rätta. Då går vi ifrån Gudstanken – då har vi ersatt Anden med vårt eget ego.

Oavsett trosriktning, oavsett kyrka måste vi komma ihåg Paulus ord: men om ni sliter i varandra, då är det fara värt att ni gör slut på varandra.
—

Jag känner att jag svävar ut i teologin. Så jag lånar en bild av biskop Anders Arborelius:

“Det som är viktigt och stort använder vi mycket och det blir slitet. Likadant ska vi göra med den kärlek vi får från Gud. Vi skall inte vara rädda att dela med oss av den. Det tragiska i vår tid är att vi i-tutas att det är vi själva som är viktiga.

Vi skall se bra ut och ta för oss. Vi skall armbåga oss fram genom livet. Därför ligger det också några i rännstenen som inte kommer klara sig… Kristendomens budskap är det motsatta. Du är viktigare än jag.
I relationen till Gud får vi vår äkta identitet.”

Kropp och ande hör samman, skiljer vi dem åt kan det gå åt helvete. hur illa som helst. Men om vi lever i gemenskap med Gud, och med andra kan vi förverkliga en liten spillra av Guds rike.

Vid min sida
Går mitt livs kärlek ton i ton
Vid min sida
Går en tredje tyst person.

Amen.

Ann Heberlein kommer till Uppsala 29 mars kl 17.30! Det känns lite overkligt att sambons överraskande Traderainköp ”En föreläsning om godhet” nu blir verklighet. En av Sveriges mest uppmärksammade teologer kommer till vår enkla studentgrupp, Stockholms stiftsgrupp.

Stiftsgruppen har genom åren haft flera celebra gäster, bland dem sommarpratare, biskopar, professorer och helt vanliga präster och diakoner. Nu är det alltså Ann Heberlein som kommer till Pastoralinstitutet, Linnégatan 1 i Uppsala. En av få gäster som vi nästan betalat för. Arvodet går nämligen till Radiohjälpen.

Nyfiken? Kom och lyssna du också!

Länkar om Ann: DN, SvD, Ab, Sommar i P1, UR: En bok en författare

Under februari-mars gjorde jag praktik hos Jenny Sjögreen i Hedvig Eleonora församling. Ganska snabbt kändes det som min ”öppna kyrka på Östermalm” (församlingens motto). Igår, på första söndagen i fastan, fick jag hålla beredelseordet, sjunga liturgin och be litanian. Det kan inte överdrivas hur kul det är att ha församlingspraktik!

Mannen är i 50-årsåldern och har just stövlat in i värmen hos Uppsala stadsmission. Han luktar som utomhus, och är nog lite påverkad. Rummet är mörkt och runt honom trängs andra i väntan på att soppköket ska öppna.

Han tittar sig ovant omkring i kapellet och börjar snart förklara:

”Jag är ingen dålig människa, jag är inte ond egentligen. Men man har behandlat mig illa.”

Vem av oss kan inte känna igen oss i orden? Vi ville så väl men av olika anledningar gick det lite snett. Ett förfluget ord, en igensmälld dörr eller kanske något helt annat.

För ibland är livet helt enkelt för mycket på samma gång. Arbete, familj, skola, ensamhet, identitet. Ibland känns varje andetag känns som en prövning i sig. Ibland är det inte ens vår mening att såra… det bara blev så, fast vi inte ville något illa. Och ändå kämpar vi vidare, för vi är inte ensamma ens i vår svaghet.

Som vårens första blyga krokusar söker vi oss till kyrkan: gemenskapen och ljuset. Tyst likt dagg som faller kommer hoppet till oss. Gud har inte övergett oss, han vandrar tryggt vid vår sida.

Under fastan har vi också förmånen att få vända oss inåt och känna efter – är det något som gnager mig? Något som hindrar relationen mellan mig, min Skapare och min nästa. Se efter om du vågar, kanske finns där något du kan fasta ifrån – och se efter om livet kanske blir lite lättare. Och för allt det som gått snett vågar vi be och bekänna:

Jag bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud,
att jag har syndat med tankar, ord och gärningar.
Jag har inte älskat dig över allting,
inte min nästa som mig själv.
Genom min synd är jag skyldig till mer ont
än jag själv förstår
och har del i världens bortvändhet från dig.
Därför ber jag om hjälp att se
och bryta med mina synder.
Förlåt mig för Jesu Kristi skull.

För några veckor sedan valdes jag och Anna in i styrelsen för hyresgästföreningen. Som ett arv från svunna tider heter föreningen ”Väktargatans förtroenderåd”. Bostäderna har sedan länge sålts och ägs för tillfället av Dombron AB, ett dotterbolag till Fjärde AP-fonden.

Förtroenderådet deltar i de årliga hyresförhandlingarna och för samtal med hyresvärden. Största delen av arbetet handlar om uthyrning och nyckelutlämning för våra ”gemensamma utrymmen”. På Väktargatan finns festlokal, ett par mysiga gästrum för besökare, bastu, pingisrum, studierum och fotolab! Billigt boende i Uppsala är alltid en attraktiv förmån, varför gästrummen ofta är uthyrda.

Nu har föreningen dessutom fått en ny hemsida på Vaktargatan.se . Där ska de boende kunna boka rum och enkelt komma i kontakt med föreningens styrelse. Webbplatsen körs numera på WordPress, vilket förhoppningsvis ska förenkla uppdateringen.

Det började för några veckor sen med ett brev från Petra Eklund. Tänk en sån ära, att få ett personligt brev från en bankdirektör. Inte ett nigeriabrev per mail utan ett riktigt brev med frimärke. Hon ville meddela att jag inte längre var student.

Beskedet kom som en överraskning för mig, efter veckor av studier i det dammiga skolbiblioteket. Jag, inte längre student? Det visade sig senare att Nordea bara accepterar studenter som tar ut studiemedel. Inte studenter som sparat eller jobbar extra.

Nåväl, jag tog mod till mig och trampade min cykel ner till bankpalatset vid Stora torget. Äntrade det nypolerade golvet, noterade de nyinköpta designersofforna, och ställde mig att vänta på min tur.

Tog åter mod till mig och stegade fram till ”Kassa 1”. Tänk så pinsamt om mina sneakers skulle gnälla fram ett ”gneek” när jag klev på det nypolerade golvet. Golvet förblev tyst, medan jag började prata. Jag lade fram studieintyget från högskolans expedition och redogjorde för mitt ärende.

Se, den gubben gick inte. Tjejen bakom disken fnyste till, höjde rösten och berättade att hos Nordea var jag inte längre student. Passade det inte kunde jag minsann byta bank (exempelvis till Skandia, som jag själv föreslagit). Hon kunde avsluta kontot alldeles genast.

Om jag däremot ville föra över pengarna skulle det tas ut en avgift på 80 kronor. Hon sade att det motsvarade bankens kostnad för att föra över pengarna. Jag betvivlar att så är fallet. Kostnad och pris är väl ändå helt olika termer…

Nu är återstår dagar tills jag är varken student eller kund hos klumpiga, studentovänliga Nordea. Gärna till förmån för en bank med små lokaler med Ikeasoffor och klick-golv från Bauhaus. Det viktigaste är att personalen är trevlig och avgifterna rimliga.