ud-din.se | omarevangeliet

Det började för några veckor sen med ett brev från Petra Eklund. Tänk en sån ära, att få ett personligt brev från en bankdirektör. Inte ett nigeriabrev per mail utan ett riktigt brev med frimärke. Hon ville meddela att jag inte längre var student.

Beskedet kom som en överraskning för mig, efter veckor av studier i det dammiga skolbiblioteket. Jag, inte längre student? Det visade sig senare att Nordea bara accepterar studenter som tar ut studiemedel. Inte studenter som sparat eller jobbar extra.

Nåväl, jag tog mod till mig och trampade min cykel ner till bankpalatset vid Stora torget. Äntrade det nypolerade golvet, noterade de nyinköpta designersofforna, och ställde mig att vänta på min tur.

Tog åter mod till mig och stegade fram till ”Kassa 1”. Tänk så pinsamt om mina sneakers skulle gnälla fram ett ”gneek” när jag klev på det nypolerade golvet. Golvet förblev tyst, medan jag började prata. Jag lade fram studieintyget från högskolans expedition och redogjorde för mitt ärende.

Se, den gubben gick inte. Tjejen bakom disken fnyste till, höjde rösten och berättade att hos Nordea var jag inte längre student. Passade det inte kunde jag minsann byta bank (exempelvis till Skandia, som jag själv föreslagit). Hon kunde avsluta kontot alldeles genast.

Om jag däremot ville föra över pengarna skulle det tas ut en avgift på 80 kronor. Hon sade att det motsvarade bankens kostnad för att föra över pengarna. Jag betvivlar att så är fallet. Kostnad och pris är väl ändå helt olika termer…

Nu är återstår dagar tills jag är varken student eller kund hos klumpiga, studentovänliga Nordea. Gärna till förmån för en bank med små lokaler med Ikeasoffor och klick-golv från Bauhaus. Det viktigaste är att personalen är trevlig och avgifterna rimliga.