ud-din.se | omarevangeliet

”Jag, liksom många andra män i min generation, är ovan att visa känslor. Men jag vill säga till alla som känner så: Våga visa svaghet, värme och känslor.” (Kungen, 2005-01-10)

Jämställdhetspendeln har svängt. Efter åratal av kvinnliga perspektiv släpps nu äntligen männen fram i mediebruset. Jag menar det rent bokstavligt. Men inte vilka män som helst, nu lämnas utrymme för de kännande männen. I tv-serier Entourage, där det är killarna som oroar sig för hur utseende, framträdande och rent vardagstjafs.

Det senaste utropstecknet på vägen är Pittstim, en antologi om manlighet signerad Zanyar Adami och Inti Chavez-Perez. De två har pressat tidningen Gringos redaktionsgrav och den närmaste bekantskapskretsen på högst personliga (och ibland privata) reflektioner kring manlighet. Om killar som blir sexuellt utnyttjade, olyckligt förälskade eller bara slåss för njutnings skull. Här samsas hockeyminnen med funderingar kring Valerie Solanas SCUM-manifest.

Namnet till trots är detta inte en särskilt politisk bok. Den innehåller få, om några, referenser till feministbibeln Fittstim. Trots eller tack vare detta är texterna lätta att ta till sig för mig som kille. Jag kan ömsom känna igen mig och ta avstånd från författarnas upplevelser. Här, i blandningen av högt och lågt ligger textsamlingens stora behållning. Pitt stim är inget manifest för den moderne mannen, det är snarare en resumé – en CV – över erfarenheter av åtråvärda men ihåliga ideal.

Hade jag själv fått skriva ett kapitel hade det kunnat få handla om det förbjudna intresset för dans. Om hur jag som knubbig sexåring tog min enda lektion i klassisk balett. Både brorsan och syrran ägnade några år åt denna konstform, själv tyckte jag det var svårt och tråkigt. Något jag nu, med slankare proportioner, kan komma på mig själv med att ångra. Känner mig lite grann som Bart Simpson då han upptäcker just balettdansandet (givetvis förklädd). Men riktiga killar ska väl träna styrka och lira fotboll.

Tillbaka till boken som ger plats åt knarklangare, otrogna, fega, blodtörstiga män försöker ge en bild av att vara ung man. Jag kan förstå om detta låter som århundradets flopp. Det hade jag själv tyckt om avsändaren varit en annan än ett vinstdrivande Bonnierförlag. Klart berättelserna är redigerade för att vara intressanta, säljande. Plockar man femton drivna ynglingar får man också en säljande samling. Mycket få pekpinnar – desto fler öden att skratta sig harmynt åt eller förfäras av.

Detta mina damer och herrar är en god bok för bussresan eller fikarasten. Särskilt för dig som tror att dagens ungdomsgeneration består av samvetslösa små broilers.

Andra som kommenterat Pittstim: Fredrik Hertzberg (SvD), Daniel Levin (GP), Malena Rydell (DN), du själv?

[flv:http://www.youtube.com/watch?v=PcjnbIF1yAA 425 344]

Fotnot: lägg märke till de tre svävande potatisarna i inledningen.

Ett spöke går runt Europa – efterkrigstidens spöke. Med jämna mellanrum flyter sanningar om andra världskriget upp till ytan. Sanningar så tabubelagda att få tidigare velat röra vid dem. Själv uppvuxen med finsk mor känner jag mycket väl till att där finns sådant som bör lämnas därhän. Sånt hennes föräldrar och deras inte velat diskutera. Hos äldre bekanta känner jag igen samma mönster, frågor som besvaras med tystnad.

Ibland får dessa förbjudna frågor uppmärksamhet. Henrik Arnstad grävde i den finsk-svenska, civila spanjorer i sin, och nu har Jörg Friedrichs börjat gräva i den oskrivna tyska historien. När tidigare nedtystad historia uppmärksammas tycks det ta hus i hemligheternas helvete. Det är som när Lars Noréns dagbok publicerades tidigare i våras – det sätts skottpengar på brevbäraren. Fullt förståeligt givetvis. För alla berättelser är inte lätta att förhålla sig oberörd till.

När vår närtidshistoria skrivs om berörs vår egen verklighet. Om civila tyskar inte bara var bödlar utan också offer – vad händer då? Eller om Finlands högborgerlighet verkligen sympatiserade med nazisterna och därför ville alliera sig med dem? Då väljer en del, som docent Erkki Maasalo, att fortsätta förneka medan andra accepterar det nya. Problemet med båda dessa förhållningssätt är att anonyma civila kommer till skada. Finska, spanska och tyska veteraner – för att nämna några – har trots allt levt under status quo genom årtiondena.

Är det då rätt att börja röja för länge sedan mumifierade lik ur samvetets garderober? Hade Lenin rätt när han sa att man behöver knäcka några ägg för att göra omelett? Själv tycker jag mest att det verkar jobbigt oavsett vilken väg man väljer. För både den som talar och den som tiger har rätten på sin sida, rätten att känna sig kränkt.

Ibland blir livet lite bättre än man tänkt sig. På andra sidan av mitt livs tredje flytt tänker jag just så. Det som tidigare varit ett stressmoment fyller mig nu med ro. Även om packning, flyttstäd och transporter är högst opassionerade sysslor finns där ibland silverkanter på molnen. Read More…

För ett halvår sedan diagnosticerades jag som deprimerad. ”Egentlig depression” heter det tydligen. Sedan dess har jag mått både bättre och sämre än på länge. Jag har också lärt mig enomt mycket om hur jag inte ska bemöta konfidenter. Oftast har jag lärt mig detta av andra präststudenter. Deras misstag – min triumf… Read More…

Vissa veckor känner jag mig älskad, sedd och bekräftad av GUD. Denna vecka är inte riktigt en sådan. Mina motiv till detta påstående är… Read More…

Utmanades av Kotten att berätta sju sanningar om mig själv och därefter skicka utmaningen vidare. Klichén lyder väl ungefär ”jag brukar inte svara på sånt här det här är ett undantag”.

Kärt barn har många namn

Till skillnad från mina syskon som fått namn efter författare och romanfigurer är jag det udda filmbarnet. Omar är nämligen taget efter Omar Sharif som spelade huvudrollen i Dr Zjivago (Zhivago). Pappa lär inte ha gillat tilltaget så han använde mitt andranamn Michael, därav tillnamnet Mischa.

Jag är typ skriven på Ikea

Sedan jag flyttade till Uppsala har jag besökt Ikea två gånger, i månaden. Är jag hemma i Sthlm över helgen tittar jag gärna på soffor, dekorlacker eller köksprylar. Finns det i platta paket på tag-själv-lagret? Då har jag förmodligen provsuttit, fnyst åt eller snubblat över det.

Andra inredningsaffärer som Bolagret, Designtorget, Lagerhaus känns nästan lite blasé i skuggan av det småländska originalet. Där ligger liksom en atmosfär av fridfullhet i detta monument över slit-och-slängkulturen. Flera tusen kvadratmeter inredda rum att leka kurragömma eller rollspel i. Tröttnat på skinnsoffa och kohudsmatta? Prova familjemontern bredvid… Eller botanisera bland växter och plastblommor i labyrinten mellan café, lager och utgång.

Klockade mig själv inför jul: tog mig 14 minuter att ta mig från utgång till utgång. På vägen hann jag hitta galej – ljusglasen som passar utmärkt för panna cotta. Att klä om möbler tar däremot lite längre tid, om än mindre tid går åt till att välja bland Ikeas tyger.

En pinsam detalj är att ett ex visat sig jobba extra på samma varuhus. Men hey, det är världens största Ikea-lada. Dessutom är det ett billigt sätt att bli lite piggare.

”Den som sa att pengar inte kan köpa lycka visste inte var man ska handla.”

Bo Derek (citerad i Ebbas stil)

Ebba von Sydow har mitt drömjobb

Syrran brukar reta mig för att jag samlade på glansigt godispapper när jag var liten. Hon vet nog inte om att jag fortsatt samla sedan dess. Skillnaden är att godiset kostar < 59 kr och säljs på ställen som Pressbyrån och Interpress.

Härligt glansiga magasin som Cap& Design, Esquire & GQ skriker liksom till mig från sina upplysta hyllor. Numera får de oftast fortsätta skrika. Med mig hem har jag ändå Tvärdrag, onödigt snygga Bröd och snyggbibeln Bible Illuminated.

»Jag vet, jag har googlat dig…«

Allt fler svarar ”du har en blogg, va?” när jag presenterar mig. Få vet däremot att jag förmodligen har googlat dem redan då. Kanske är det en grävande-journalistisk ådra som pockar på min uppmärksamhet. Det kan lika gärna vara en inneboende nyfikenhet inför människor jag möter. Nåväl.

Synligaste resultatet var gymnasiesnitt & muckbetyg för dåvarande läraren i skoltidningskursen på VRG. På mindre än 24 timmar lyckades jag dessutom hitta fru, körkortsdata & reg-nummer på hans bil.

Luktar det stalker? Nja, jag samlade exempel inför en presentation om offentlighetsprincipen. Dig har jag som sagt bara googlat. Om du är den där snygga OCH snygga kunniga tjejen på Duka har jag dessutom hittat dig på Facebook.

Har tagit danslektioner

Vid sidan av präststudierna är dansstudion en av mina prioriterade sysslor i Uppsala. Vals, bugg & foxtrot räddade de facto mitt idrottsbetyg i grundskolan. I momentet dans hade jag VG medan övriga killar var för tuffa för att ens försöka. Så minns jag det iaf… även om jag förmodligen var rätt kass då.

Idag har jag till och med fått beröm av instruktören… att jag övar på grundnivå gör det nästan ännu roligare. För övrigt höll jag nästan på Uffe Larsson i Let’s dance. Efter Mat-Tina hade jag gärna sett att Ulf hållit sig kvar länge. Killen har ändå lyckats med annat han företagit sig: slutat dricka alkohol & gått ner över 30 kilo. Jantelag eller inte – folk borde ge karln mer cred.

Do you know the Muffin man?

Escoffier och Jan Hedh i all ära. Hos mig är muffinsbak ett alldeles tillräckligt uttryck för glädje och belåtenhet. Blåbärsmuffins, morotsmuffins, chokladmuffins… Få saker är lika löjligt enkla att baka, kombinera eller njuta av. Vän av ordning påminner om att där till och med finns glutenfri muffinsmix att tillgå. Tokdyrt givetvis. Det kostar tydligen på att vara allergisk. Recept däremot är billigt att komma över.

TV är den nya religionen

Biografdöden sägs vara på frammarsch. Själv lär jag ha bidragit till tv-strejken i USA. Som åttiotalist väntar jag sällan tills avsnitten jag följer sänds i svensk tv. Detta eftersom flera av ”mina” serier säljs online på iTunes store.

Sanningen då? Jag har sett alla sända avsnitt av: Gossip Girl, Kyle XY, the OC & Veronica Mars. Känns effektivare att kunna se programmen on-demand online. Så får jag tid över till annat. Som att gå i kyrkan till exempel… eller sova ut morgonen efter utgång.

Utmaningen går vidare

Av det folk jag känner mer eller mindre har följande ännu inte svarat: Andreas, Elias, Johan, Joney, Lars, Marcus, Mikael.

Läser i DN att T-Rinkeby stängs tidigare kvällstid. Läser detta och påminns om Mustafa Cans sommarprat. Det som handlade om hans mamma, och om hans uppväxt i Falköping. Read More…

Insåg såhär i jultider att ad hoc är en smidigare metod än strikt planering. Här kommer alltså några rader ur bloggar jag följer med viss oregelbundenhet:

Ingvar Carlsson, Lena Hjelm-Wallén och Allan Larsson. Kompetenta och respekterade personer i samtliga tre fall. Men det intressantaste med denna socialdemokratiska lista var inte vilka socialdemokratiska namn man förde fram – utan vilket socialdemokratiskt namn man inte förde fram.

Carl Bildt gör en Kent och kommenterar dom som försvann. (Kategori: Stjärnhov)

”Men medan förarna på röda linjen sitter med sina arbetsgivarjulklappar och tillkämpade, stela leenden kan kollegerna på gröna banan brett flinande glädja sig åt en riktigt god jul. Där har nämligen, enligt de uppgifter som nått Hatbloggen, den famösa punktlighetsbonusen utfallit. […]kan dessa nu kvittera ut en rundlig julpeng (6 000 pix, har vi hört). ”

Ola och Qarola verkar inte köra tunnelbanans gröna linje i Stockholmstrafiken. Men, men… 6000 kr i bonus låter fräscht.

Jag åkte till slut iväg på de där anhörigdagarna. Trots min negativa magkänsla. Stålsatt, avvaktande och allmänt negativ. Mentalt inställd på fyra bortkastade dagar till förmån för den beroende. Read More…