studentköket | när du tröttnat på nudlar…

Sorterade kryddor hos min mor för några veckor. I ett inslag av rastlöshet fick jag för mig att städa bort tomma burkar och ställa resten i ”kategorier”; peppar, bröddekoration, pakistanskt, chili, örter, dubletter. Till saken hör att jag själv mest har just ursprungskryddor i lådor och skåp – salt och peppar för det finska, resten köpt i ”knarkpåsar” på Munirs livs.

Något annat som är typiskt i mitt kök är svaret ”rester” när jag får frågan vad jag ska äta. Rester som blir till shepherds pie, vinkokta filéer eller annat skoj. Nu senast fick jag ärva några brunchpannkakor av en granne. Som ”efterrätt” efter att ha sänkt en caffè latte, några snittar maltlimpa från Backers med Philadelphia och lite matbröd med turksallad. Tillsammans med lite medfaren vaniljglass och lite ingefära kändes detta alldeles kungligt.

Ingefära, mest känt från förkylningstéer?, är en rätt spännande krydda i gränslandet mellan grytor, sushi-tillbehör och chokladpraliner. Mor häller den gärna i riskok som ska få lite mer hemlandstoner. Eller hemland, hon är från Finland – vi andra är lite mer exotiska. Anyway, själv använder jag den alltså tillsammans med andra blattesmaker. Den är för mig vad chili i choklad är för andra. En sötstark krydda som är lika god från förrätt till dessert.

Ibland är livet ändå lite för enkelt. Som när lite tunt gult pulver är allt som krävs för att lyfta plättarna från lagom till raritet.