Frukost vid Notting Hill
Av alla världens kaféer och frukosthak finns ett som står över alla andra. Inte för att servisen är bäst i världen. Inte för att deras kaffe står sig i jämförelse med Furubos ”kaffe för starka män”. Inte för att deras priser är avsedda för studenter. Utan för att det finns många puckon men bara ett original.
Efter en lång tur förbi diverse parker och flera turer kring samma idylliska balkonger i Notting Hill hoppade vi till slut av dubbeldäckaren. Efter en heldag, en helnatt och slutligen en rejält sen utcheckning från hotellet var det dags för ett amerikanskt inhopp under kompisgängets Londonweekend.
Så stod vi där och beundrade menyer, personaltjejer och reklammuggar. (Jag köpte tre. Reklammuggar alltså). Beställde varsin frukost. Fick varsin pappmugg med säkerhetslock och hällpip – vuxenvarianten av småbarnens nappmuggar..? Tog trappan ned, förbi broschyrställ om rättvisemärkt och förbi turbanförsedda indier i djup konversation. Tog en extra titt på om indierna verkligen satt vid ett mahognyinspirerat konversationsbord. Slog oss slutligen ned i en nedsutten sammetssoffa och njöt innehållet ur varsin Starbucksmugg.
Det vore för mig som religionsvetare hädiskt att påstå att detta var en stund av helighet. Men närainpå. En kopp perfekt tillredd maskinkokt chailatte och en upphettad croissant är allt som behövs för att inleda en god dag. I vart fall när jag sitter i London och insuper resultatet av tre sekler av kolonisering och marknadssamhällets variant på fritidsgård. För runt mig sitter fyra generationer britter, britt-indier och turistungdomar. Den förenande minsta gemensamma nämnaren? – En pappmugg med Starbuckslogga. Vi må ha betalt ett högt pris för koffeinet men det kan det vara värt. Sofforna är mjuka, stämningen lugn och så är weekend i London ändå bara tre dagar lång.
mars 16th, 2007 at 04:33 #Mackan
Alltså – kaffet på Furubo hette ”Kaffe för starka lirare med hår på bröstet”, bara så att vi har terminologin färdig klar för oss 😉
mars 17th, 2007 at 07:49 #Kotten
… och jag antar att inte speciellt många av dem hade två X-kromosomer? Bra bloggpost, förresten. Även jag har bloggat om frukost, den här veckan, men inte förrän idag, för innan har jag ätit frukost i avesta. Och det har verkligen inte varit något att skriva hem om. 🙂 Keep it up! Läste du förresten Linda Skugges inlägg om kassapersonalen på Ica? Kanske det roligaste jag läst på väldigt, väldigt länge… Varför bara inte liksom…. lägga grejerna i en annan ordning själv, på bandet?