ud-din.se | omarevangeliet

Idag var det äntligen dags att fira Yamandù Pontviks Mångfaldsmässa. Efter en hel vår av körövningar kom så ”den stora kvällen” och vilken kväll det blev sen.

Kyrkan var fylld till allra sista sittplatsen; så en del fick finna sig i att stå. Kören klarade sig bra – vi var trots allt runt 30 man och kvinns. Församlingen – folk från Luleå till typ Ystad – verkade också gilla läget väldigt väl.

Kvällens bariton, tonsättaren Yamand? Pontvik, själv uppvuxen i Uruguay, har i sitt verk ”Mångfaldsmässa” gett plats åt musik från fyra av världens kontinenter. Med hans egna ord sagt vill han ?förvandla kulturkrock till kulturkram.?

– Efter mässan var där internationell buffé & dans till ett klezmerband. Snacka om kulturkram(-p) efter den måltiden.

Det var en märkbart avslappnad ärkebiskop som besökte Mångfaldssymposiet i Vårby Gårds kyrka för att föreläsa om ”Gudstjänst, Gudstro och gränsöverskridande.” Jämförande gnabbet mellan kyrkofamiljerna som uttryck för ”syskonkärlek” lockade KG Hammar till skratt som lättade upp den teoretiska utläggningen.

Utifrån Emmausvandringen och mantrat ”Gud är ett verb” vävdes en tydlig teologisk bild fram. För om Gud är ett verb, visar vi vår tro tydligast genom att handla. Om vi sedan samarbetat med muslimer eller katoliker spelar roll. Huvudsaken är att vi handlar utifrån vår tro på Kristus. Gör vi Guds verk vandrar Gud osynligt med oss – som Jesus vandrade med lärjungarna på väg till Emmaus.

Ärkebiskopen talade också om gudstjänstens språk som något som beskriver en tidigare erfarenhet. En förnimmelse av Gud kan inte uttryckas före den har upplevts. Därav svårigheten att formulera en tro i ord utan tidigare .

På samma sätt blir också det gemensamma språket i gudstjänsten både kollektivt och personligt. Trosbekännelsen är visserligen gemensam till språket men de associationer vi gör är alltid grundade på vår personliga tro.

I en tid av vinstdrivande näringar hade också ärkebiskopen formulerat ett koncept för praktisk andlig vinning – filioquevinst. Genom att helt enkelt spinna vidare utifrån den teologiska stötestenen om den helige Ande utgår enbart från Fadern eller också Sonen (vilket vi protestanter tror) har KG Hammar formulerat en slags lösning. Om Anden också utgår från Sonen finns han nämligen i var och en som tror.

Ärkebiskopens utmaning till församlingen blev alltså att söka se den heligen Ande i varje människa. Detta – att Anden utgår både från Fadern och Sonen (lat. filioque) kallade han alltså för vinsten i sammanhanget. En slags andlig bonus.

After some hustling and reminders to my friend Jo Dethlefs I managed to get hold of a copy of his story on swedes. I knew he had a Swedish case on the roll and now he has finally got it published in a german magazine. The article is a feature focusing on prejudice people tend to have against swedes but in all it is a humoristic feature well worth reading.

Excerpt from Berliner Journalisten (PDF 500kb)

Jag var inbjuden till en rätt fancy maskerad häromveckan. Inhyst i en inte allt för står men ändå prydlig sekelskiftesvåning i blandstil. Efter att ha spenderat föregående kväll på 20-årsmiddag i en studentkorridor var jag dock inte så alert till en början. Funderade mest kring när middagen skulle serveras så att mina sparade daler skulle komma till sin rätt. Rätt ja. Särskilt rätt klädd var jag iofs inte – som en av få asiater i bygget hade jag knappt klätt ut mig, snarare klätt ned mig. Så strosade jag runt där ett tag – tidvis med sällskap och ibland helt utan.

Bordsplaceringen gav att jag hamnat vid ambassadörslängan tillsammans med värdparet – ett lyckokast mitt i all sömnighet. Så föll det sig även så att jag vid min ena sida hade en av landets mest erfarna trycknissar (45 år i branschen – jää!) och vid kuvertet till vänster satt ambassadens marknadsförare (stor budget? – snarare ingen alls). Det visade sig i vart fall att sällskapet runtom mig för en gångs skull överträffade maten som serverades – stackars sega rådjur! Den planerat korta visiten i den arkitektoniska halvmesyren i stadens hjärta blev som seden bjuder långt mindre tidseffektiv än planerat. Men kul var det.

Det som slog mig när både apertif, varmrätt och efterrätt klarats av var hur sobra alla var. Ett sjuttiotal middagsgäster – mer eller mindre utklädda – med glatt humör men ändå trivsamt nyktra. Insikt nummer två var att trots att hunnit tömma ett antal glas vin så var det ingen som föll pladask på dansgolvet. Ingen började gråta och ändå var flaggan i topp. Inga falska nunor – och ändå var i stort sett alla utklädda. Shit vilken flax!

Regeringens mångfaldsår skulle lyckas fullt ut om ’Partiet” hade förstått samma sak som jag när inbjudan angav att det var en nationell masquerade. – Att det viktigaste av allt var att känna sig bekväm till klädseln och att sätta varandra i centrum. Det är skillnad på att äta fint på en masquerade på ett främmande lands ambassad och på att maskera sin persona helt med alkohol för att ?”härda ut?” med varandras olikheter. Jag tror ärligt talat inte att GP, Orback och ?Bailamos?Baylan fattat det här med mångfald. – Tolerans handlar om att skriva en tydlig inbjudan och att sen ta emot vem som än kommer oavsett hur fan han är klädd. – Slovaker är också blattar – om dom vill det själva!

Yesterday was the first day of the 16th Stockholm International Film Festival. I spent my lunch at a press conference with David Cronenberg – reciever of the worlds heaviest lifetime achievement award – the Swedish Bronze horse (7,3 kg/16 lbs). Cronenberg has directed masterpieces such as Madame Butterfly and eXistenz and had the great honour to open the Festival with his latest film ”A History of Violence.”

Besides the groupie kind of atmosphere in the collegiate of journalists the sitting session gave nothing to nobody. And all of a sudden I made one BIG mistake – getting one good story out of the mouth of Mr Cronenberg. Alas the mistake was to ask a smart question in front of all other eager beavers. Of course the guys answer became the only thing people took with them except the press release for his latest film.

-So Mr Cronenberg, what is your relation to Sweden and swedish filmmaking?

Actually one of my major inspiration sources in the art of making movies is swedish. Beside Federico Fellini is Ingemar Bergman. Most of todays directors have misunderstood what it means to be inspired by someone – it is not the same as copying their work. So as for me I have tried to find ways to make art and not just blockbuster movies to make money. And actually I prepared myself for coming to this festival by watching a bunch of Bergman films. The quote was even headlined by some freelancer working for Metro.

– Lesson learned: never spoil your chances to sell a unique story by asking leading questions in public. That’s what interviews are for. And by the way – try to avoid press conferences if they are not for big news or a chance to do a short interview with someone hard to catch.

Mitt i mängden av porr och snusk i shoppingcentra, tunnelbanevagnar och pressbyråkiosker ser jag den. Under bönenstunderna om morgon, lunch och kväll känner jag den. På televisionens blåskinande skärm ser jag den sålda varianten av den. Men ingenstans är den lika tydligt förmedlad, om än inspelad som i Roxettes världsberömda låttext ”It must have been love, but it’s over now.”

Alla dessa snabba bilder försöker associera till det enklaste och svåraste av allt. Till skapelsens kärna och pudelns onåbara, saknade livsinslag. Försöker få oss att köpa avbilder att gråtrunka oss till sömns inför. Löpsedlar, fotografier och prostituerade i miljoner varianter -utan ett skålpund av äkthet. Ännu värre är allt tillverkat som saknar allusion eller parallell till känslor av något slag.

Luntor som läses enbart för informationens skull må sakna känsla men de har en uppgift, däremot är ’Aftonbladet Klick’ en hora skapad för avkastningens skull. Så blir regeringspropositionen ett konstverk i all byråkratisk oenkelhet. En lustbefriad eunuck, ett undantag för en fyraårig mandatperiod.

Men kärleken är enklare än så; den låter sitt varumärke säljas gång på gång – för att vi tror oss kunna köpa den. – Grattis Sverige, h??r kommer ett scoop. Okunskap är kärlekens motpol – inte hat eller pengar. Brist på tålamod och överskott på sexualr??d orsakar fler och fler skilsmässor.

– Motmedlet är enkelt. Kärleken går inte att definiera. Den går inte att masturbera fram. Dess innehåll och mål är enklare än så: att söka närhet till en annan människa. Uppskatta era polers for Fox’s sake. Man kan inte älska med alla sina vänner – men man kan jallafall visa dem uppskattning.

My late friend Melissa told me to send this to the recepient, but I never did. Or yes, I did – but half a year later or so.

”I really miss you. Not that I would have the trust to say it unto you, or maybe I would. What keeps me back is the feeling of you being cooler and harder; a mystery not to be solved. So I guess I am a coward when it comes to girls.

Maybe I just don’t know how to handle this. After all there are country borders between us. Borders and an ocean, but even more I don’t trust myself enough to ask you up front. Refuse to ask you the questions I need answers for, like for example if you like me more than I know of. Or if this is loco enough to work.

What I miss the most is your laughter and that smile that melts everything down. I couldn’t be mad at you even if I wanted to. Maybe that is my biggest fault – being an idiot compared to you. Falling for you in the first place was maybe stupid of me but longing for your attention is a joy greater than anything else.

KG Hammar, ärkebiskop i Svenska Kyrkan var gäst vid vårens sista ledarskapsfika på

arbetet.

Läs mer:

Ledarskap enligt KG Hammar (PDF 36kb)

So you’ve just arrived back home in Stockholm and want to eat something really fat – a meal never served out in the outback lands of Arboga.

Your partner from abroad suggests McD – the supersize me place no.1 and your stomach starts to die of posttraumatic syndromes mixed up with burning hunger. And the only solution you see is the purely Swedish alternative to still your desire for unhealthy yet stuffing food.

Who really cares for the calories when you’re in good company? Who cares where the diner is situated when you’re only a couple of minutes away from calming Swedish waters?

– I for sure don’t. And even when I feel that urge for a 2000 Kcal bomb – I still have limits;

Sorry Mc Donald’s but you diners are just too sloppy; even if you try to bring in some nice wellreknown designers to spice up your menu systems. Not gonna happen – I’m not gonna visit you again.

I saw the most lovely movie yesterday – Marc Forster’s ”Finding Neverland”. The film is a try to retell the story of the writer of ”Peter Pan” and with Johnny Depp and Kate Winslet in the main roles – it couldn’t be a failure could it?

”Young boys should never be sent to bed – they always wake up a day older.” Johnny Depp states in Finding Neverland and the quote kind of sums it all up.

The movie reaches rock bottom only once and also here it is an accident or the result of several inconviniences. A honestly aqward sitiuation occurs when someone comments Depp’s characters close relation to young boys… and a direct parallel can be drawn to a certain Mr Jackson of an other Neverland.

I seldom shed a tear during a movie, but when the bottom line of the story was revealed as never giving up your sense of dreaming and, as growing up seemed to be a threat against creativity, I certainly got some fairydust in my eyes.

Anyways I was in great company; a co-journalist and co-student from Switzerland just arrived the same day to stay for almost a week. Trying to keep up a professional conversation I slipped into the studies – and quickly learned both the importance of telling the truth (even to likeable girls) and that it IS quite ok for boys to cry – at least when visiting a cinema.

– Yes L, I too cried which means I am maybe somewhere as sensitive as you. Maybe.