Predikan på Apostladagen, hållen i sommarmässan i Maria Kyrka i Jakobsbergs församling.
För några år sedan var jag på studieresa i Schweiz. Vi var två stycken som, efter en stunds diskussion, hade ansetts lämpade att skickas från Sverige. Jag och en god vän tog i vart fall flyget från Arlanda och efter en kort tågresa kom vi fram till huvudstaden.
Så vi klev av tåget med uppdrag och adress till platsen dit vi skulle. Problemet var att vi hade anlänt för sent för att tas emot. Vi hade heller ingen aning om vart vi skulle. Allt vi visste säkert var varför vi valts ut, att vi skickats och vilket som var slutmålet.
* * *
Dagens texter handlar på olika sätt om utvaldhet, sändning och förutbestämda mål.
Utvaldheten sker på olika sätt för Jesaja och Petrus. Gemensamt har de ändå att de har mött Gud och erkänt sig vara ovärdiga. Jesaja säger till och med ?Ve mig! Jag är förlorad, för jag har orena läppar!? För båda blir också svaret att Gud upprättar dem genom att lova något större. Jesaja blir utan skuld. Petrus, den som under långfredagen förnekar Jesus, blir den som får symbolisera Guds kallelse till mänskligheten.
De delar alltså utvaldheten genom att Gud har förlåtit deras synder. Målet, Guds rike, är också klart men vägen fram skiljer sig stort.
* * *
Vilken väg är den rätta i mitt liv? Den frågan vi ställer oss idag ställde säkert både Jesaja och Petrus efter mötet med Gud. För det är väl det som spelar roll. Hur vi tar oss fram till målet Gud har lovat känns ibland viktigare än själva målet i sig. Ofta stannar vi på vägen, låter oss kanske hejdas av något som verkar intressantare just för tillfället. Ett arbete som får ta all vår tid, ett missbruk, ett evigt samlande på saker som mätta oss på vägen.
Eller också stirrar vi oss blinda på det guldglittrande målet och glömmer bort allt vi har runt omkring oss. Nej, jag har inte tid att hjälpa dig ? jag ska till kyrkan och möta Gud. Nej, jag behöver inte jobba ? Jesus kommer snart. Nej, det där får någon annan göra för jag är präst ? jag får i alla fall inte ut nåt av det.
Att vara kristen handlar om att veta vem som har sänt oss och vart vi är på väg. Det handlar om att leva i den värld till vilken Gud har sänt oss. För bara om vi lever tillsammans kan vi göra skäl för att vara ett heligt folk och ett utvalt släkte. Det handlar om att minnas både start och mål men våga lita till att Gud finns med oss också på vägen.
Schweizresan gick förresten väl. Vi hittade till slut fram till gruppen. Några erfarenheter rikare. På samma sätt tror jag det är med att leva som kristen: också i den mörkaste natt finns en väg som är föreberedd.
– Låt oss bli stilla en stund och fundera över vart Gud vill sända just oss härnäst.
