ud-din.se | omarevangeliet

Få kursböcker talar rakt in i mitt eget liv. Ännu färre har fått mig att börja gråta. Visst händer det att jag känner igen mig själv eller andra i något av det jag läser. Oftast mättas jag med mer eller mindre nya oumbärliga kunskaper.

Terapeuten Tommy Hellstens Barn av Livet tillhör gruppen ofta tummade hyllvärmare i mitt ostädade studentrum. Den står där i all sin pocketglans och tickar som en otålig brevbomb i väntan på locka fram tårar hos den oförsiktige. För egen del har jag av att läsa den tunna boken framför allt lärt mig saker om mig själv. Skäms nästan att medge sånt ifråga om en självhjälpsbok.

”Medberoende är en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet utan anpassar sig till den.” ur Barn av Livet av Tommy Hellsten

Med fokus på medberoende och mognad förklaras här hur närheten till något slags missbrukare kan påverka även den som minst förväntar det. Flera till synes vettiga idéer och tankemodeller samsas här med stundom flummiga exempel. Texten är också ett slags uppföljare till Flodhästen i vardagsrummet som grundligare berör upptäckten av beroendemönster.

Nåväl, jag ska inte starta bokhandel om ni trodde det. Däremot vill jag tipsa om Tommy Hellstens föreläsning i Lötenkyrkan i Uppsala den 21 oktober. Hade just skrivit ett tidigare inlägg när jag hörde att karln skulle till mina hemtrakter. Hoppas föreläsningen kan inspirera fler till att vilja lära sig mer om beroendepersoner och deras anhöriga.

[flv:http://www.youtube.com/watch?v=PcjnbIF1yAA 425 344]

Fotnot: lägg märke till de tre svävande potatisarna i inledningen.

”Just denna väg gick Israels folk i Sinai öken, på sin väg från slaveri till frihet för snart tre tusen år sedan. Jämförelsen är oundviklig vid anblicken av denna procession: människor, getter, höns, bylten, skottkärror…”

Det sägs att man har slutat predika över gamla testamentet, åtminstone i den kristna världen. I dagens DN målar Nathan Shachar bilden av de nya utvandrarna kring konungarnas dal. Lågmält, meditativt och läsvärt.

När SvD idag intervjuar rektorn för Didaktus Norrmalm, skolan där Ricardo Campogianni läste, är reaktionen sval. Han verkar närmast irriterad över att skolans varumärke förknippas med gatuvåld.

– Man kan inte älta det hur länge som helst, säger han.

Read More…

Tätt efter en lunchdiskussion om min föråldrade hemförsamling läste jag om denna lilla man. Ingen mindre än ärkebiskop John (Tucker) Semantu av York. +John är ärkebiskop över England (dock inte all of England – det är Rowan Williams) men tydligen också känd för en del annat. Sånt som så att säga ”går utöver hans arbetsuppgifter”.

Ärkebiskopen av York har bland annat:

• klippt itu sin prästkrage; inte förrän Mugabe är borta ska +John bära prästkrage
• tältat, under bön och fasta, i Yorks domkyrka
• burit munktröja för att försvara ungdomskulturen

O, just det ja. Stating the obvious. Nej, förresten, jag skiter i det sista. Häftig är han i vart fall. +Anders Wejryd bloggar tydligen. Hans engelska kollega satsar större, lite större.

Krävs inte mer än Nyhetsmorgon-Jenny i tennisoutfit för att få mig att vakna till. Att hon dessutom skrattar när hennes tennisskills blir tokdissade av livsnjutarSteffo ger henne ännu mer cred.

Ska tydligen vara någon slags tennis-skole-rep med Jonas Björkman ”live från Båstad”. Intelligensen (utom Jenny då) är i Almedalen och Stureplansslicken är i Båstad. Lär alltså bli en soft vecka i Stockholm.

As many times before. When in doubt, the companionship of good book’s and long gone authors comforts me. Gives me a hint of the feelings I bear not being inhumane but inherited. Others have felt the same way and still lived on.

I have studied many times

The marble which was chiseled for me?

A boat with a furled sail at rest in a harbor.

In truth it pictures not my destination

But my life.

For love was offered me and I shrank from its disillusionment;

Sorrow knocked at my door, but I was afraid;

Ambition called to me, but I dreaded the chances.

Yet all the while I hungered for meaning in my life.

And now I know that we must lift the sail

And catch the winds of destiny

Wherever they drive the boat.

To put meaning in one?s life may end in madness,

But life without meaning is the torture

Of restlessness and vague desire?

It is a boat longing for the sea and yet afraid.

(Edgar Lee Masters (1868?1950). Spoon River Anthology. 1916.)

1. Avstängd dator

Ett av de bästa men ändå svåraste råden från en friskvårdsföreläsning hos Stockholms Stad. Senast två timmar före sänggående ska dator, tv och andra stressmoment stängas av. Har inte riktigt lyckats få upp det till två timmar. Men nu sover min MacBook i vart fall inlåst medan jag sover lugnare i min egen säng. Onödigt många har fått se mig sovandes över tangentbordet.

2. En närmare rakning

Lyckades hinna till John Wall:s butiksinvigning i helgen. Dagens investering? – En Braun 47-nånting för under halva priset! Så nu skär jag mig allt snabbare i ansiktet! Och slipper bli tagen för att vara antingen taliban eller uteliggare.

3. Statsministern väcker mig

Med statsminister Reinfeldt som väckningssignal på telefonen vill jag knappast sova vidare. Tack P3!

Mitt svar på Veronica Wahlströms bloggpost om mobiltelefoner blev lite väl långt. Så jag passade på att göra en bloggpost av det.

Jag har inte tänkt på det tidigare men både min vita äppel-laptop och den matchande luren från Sony Ericsson säger nog en hel del om mig. De säger iaf en del om mitt designintresse. Kanske något litet om strävan att sticka ut – lite. Read More…

Efter ännu ett samtal från Tre (en trevlig och kunnig anställd) har jag nu fått fakta kring det jag länge misstänkt: Tre Mediacenter Stureplan håller inte vad de lovar. Tre Stureplan har tagit betalt för en upplåsning de aldrig beställt… iaf enligt den vänliga damen hos Tre:s ökända kundtjänst.

Fem enkla steg till att förstå Tre:s maffiosostruktur:

1) Tre använder flera olika system för hantering av samma (de kallar det olika) information. Ett av dem verkar tända till på mobilnumret du använder, ett annat vill ha ditt personnummer. Skillnaden mellan dessa system verkar så mystisk att inte ens personalen vet vad som finns var.

2) Telefonnummer är till för att döljas. Det enda nummer du nödvändigtvis kan få tillgång till är numret till kundtjänst (som du redan borde ha numret eftersom du talar med kundtjänst. Logiskt, va?) Våga be om ett direktnummer till den person du blir kopplad till eller som de antar att du vill tala med (se även 3, 4 & 5).

3) Be att få tala med chefen/ring chefen och tala om att de anställda inte svarar. Detta är det enda sättet att få ut information om en telefon som är på lagning eller om hur det går med din upplåsning. Jag har talat med säkert ett tiotal olika personer i butik och på respektive callcenter och chefen verkar vara den (bäst) utbildade och den som faktiskt lyssnar på dig.

4) Avbryt dem och ställ din egentliga fråga. Under ett samtal med Tre:s kundtjänst kommer du att få lyssna till en lång rad svar i stil med ”det kan vara så att…” eller ”vill du lyssna eller ska jag koppla tillbaka dig till kön?” Om detta inte besvarar den fråga du vill ställa (påståendena kommer oftast innan du hunnit fråga nåt) fortsätt att ställa din fråga. (se även .3). Under mina senaste samtal till kundtjänsten har jag i de flesta fall till slut blivit kopplad till slut iaf blivit kopplad till chefen…

5) Tre har informationen (men vet nog inte om det). När du, som jag, står där med en operatörslåst telefon är det Tre som har låst den och också Tre som kan låsa upp den. Oavsett vem de tror sig ha tänkt ringa (de verkar aldrig ringa på riktigt) så är det någon på Tre som egentligen borde ha rätt svar och möjlighet att hjälpa dig. Tragiskt nog verkar utbildning vara sekundärt hos Hi3gAccess. Hellre många reklamlurade kunder än många nöjda kunder…

Läs mer:

Operatörslåst av Tre