ud-din.se | omarevangeliet

…film: Borat : Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan…boattrip: feat Malin Chan, Victor Cruz, Cihan Dalaba, Omar Ud-Din, Lenard Yako.

…frukostleverantör: 7Eleven, Norrtullsgatan. Viktor Rydberg-dagarnas höjdpunkt

…tvärvändning: skippade journalistiken och Herren sände mig till Johannelund.

…arbetsgivare: Frälsis i Malmö & SMF i Uppsala

…liftaravsläpp: Wallanders hemstad. Här slutade sommarens enda liftarupplock efter en sen kväll i Malmö.

…tillskott i studentköket: En liten men ändå välrenommerad tysk kockkniv.

…re:student: Tog äntligen studenten från VRG. Efter ett extraår tillsammans med vilsna små 87:or. Lämnade efter mig Rydbergs Rabalder (roligaste 150p på gymnasiet).

…losers: Göran ”HSB” Persson, tätt följd av Anna Sjödin (senaste ryktet säger att hennes pressekreterare satte dit henne. Kanske var det egentligen han som skrek ”svartskalle”.)

…Gudsman: +Anders Wejryd, blid som en liten tomte tog han över ärkebiskopsämbetet efter +KG Hammar som numera är gästforskare vid LU.

…regnigaste helg: Jul- & nyårshelgen. Är detta syndafloden, det sista hotet eller bara en ovanligt varm jul?

…klädaffär: Aleksi13 står för de sköna skorna, de schyssta tröjorna och fyra våningsplan soft Omie-wear. Trist nog finns de bara i Finland.

…kristna komiker: Mackan. (Författaren till kioskvältaren ”Jakten på det försvunna skrattet”) Svennekillen som ger Moses förortsbrytnint för att få folk att skratta. Att han dessutom lärt mig koka sås, och få rå mat att se het ut… det är en bonuschans. Eller när han säger att ju argare (de kristna) fundamentalisterna blir desto råare blir skämten.

– Inte med på listan? – Gott nytt år anyway.

(Assyrier får vänta till 1 april, kurder till vårdagjämningen och kinesernas ”grisens år” börjar den 18 februari 2007.)

Mina missnöjesdanser med min förra teleoperatör Tre blir allt längre och allt tröttare. Efter sammanlagt två timmars väntan (30 minuter i telefonköer och ytterligare 90 minuter i butik) kanske jag äntligen kan få min ersättningstelefon upplåst. Det hela började med att jag avslutade mitt abonnemang hos Tre för ett halvår sedan och efter sommaren bytte till Telias Halebop.

Med i arvet från Tre följde en Sony Ericsson som idag bor i mobiltelefonhimlen. Med den gamla telefonen på lagning började än fler problem… detta eftersom ersättningstelefonen jag fick ut var operatörslåst och ingen på Tre verkar vilja låsa upp en telefon. Iaf inte om du är kund hos någon annan. Den som vet något om att tjäna pengar vet också att en missnöjd kund går till dina konkurrenter. Tre tvingar dig att vara kvar – oavsett hur många möjliga kunder som förloras på köpet.

Här är några av de förklaringar jag fått av Tre till att jag än idag håller en operatörslåst mobiltelefon i handen medan jag knappar sms på en lånad, väl sliten, gammal SonyEricsson:

• Vi låser inte upp telefoner förrän det gått 18 månader av din abonnemangstid. Jaså, du är inte kund hos oss!? Då kan vi nog inte hjälpa dig…

• Var telefonen du lämnade in operatörslåst? Nähe… då borde vi inte ha tagit in den på lagning alls – garantin gäller inte då.

• Ok, nu har jag pratat med verkstaden och de kan låsa upp din telefon om du tar med dig ett kvitto och din telefon. Vi faxar dem, du betalar en avgift och sen är telefonen upplåst. Jättelätt.

Jag åker alltså hem och hämtar hela telefonkartongen med sladdar och alles och ett stycke kvitto. Efter ytterligare 45 minuter i butiken får jag följande information.

• Ok, det kommer att dröja några veckor innan du får upplåsningskoden. Du är ju inte kund hos Tre….

Så vad du än gör, vad du än tar dig för – BLI ALDRIG KUND HOS TRE/Hi3gAccess. Det vore som att sälja din själ till Moderaterna – vad du än får tillbaka är varken vad du lämnade in eller vad du egentligen betalade för.

Det livslånga sökandet fortsätter. Idag handlar det om en enkel DVI-VGA-adapter. Till min stora förtjusning finns bland mängder av Apple-återförsäljare i telefonkatalogen rena guldkorn. Mac-express (ej Mas-Expressen) är ett gott exempel på varför det skrattas kopiöst i kontorslandskap.

För den som undrar kring skillnaden är Mac-express en i mängden av Apple-leverantörer medan Mas-Expressen är en busspendel melan Mora-Stockholm. Vem annan än en dal-mas lär vilja uttala Mac som ”Mas” eller tror att det stavas likadant?

Tror mig förresten ha hittat rätt pryl nu.

”Uppenbar(a)t” – årets mest konfliktskapande konstutställning har äntligen öppnat. Även om utställningen visas på profana Kulturhuset i Stockholm har den skapat stora diskussioner i Svenska kyrkan. Teologbråken åsido är de fotografier utvalda på ett sådant sätt att de var och en – enskilt och tillsammans – väcker starka reaktioner hos den som ser dem.

Utställningen ger en mångfacetterad bild av hur korset och berättelserna om Kristus återspeglats i fotokonsten under nästan två sekler. En nattvardsbild återger tretton, till det yttre iaf, handikappade i lärjungarnas och Jesu ställe. En annan (se nedan) låter en samling israeliska soldaters lunch alludera till den sista måltiden. Det är som sagt en (o-)salig blandning bilder men tillsammans bildar den en mosaik av hur olika konstnärer upplevt eller använt Kristus i sin konst.

Fler bilder

Läs mer

Kyrkans Tidning om Uppenbar(a)t

Kulturhuset om Uppenbar(a)t

Idag mottogs Svenska kyrkans ärkebiskop electus Anders Wejryd i Uppsala domkyrka. Efter tal av bland annat Finlands Evangelisk-Lutherska kyrkas ärkebiskop Jukka Paarma predikade ärkebiskop Anders på temat”Frihet behöver tillit. Han vidrörde bland annat sin syn på bibeltolkning:

”Dyrköpt erfarenhet har lett fram till insikten att Bibelns budskap alltid tolkas, och därför måste tolkas, medvetet och seriöst, i varje tid, utifrån den evangeliska grundförståelsen: För dig utgiven, och stämmas av inför grundbudet: Du skall älska din nästa som dig själv.”

Efter att ha genomgått en otroligt snäll och uppbyggande nollningsprocess var lördagen också en slags installation för mig själv som ”etta” på Johannelund. Även om jag gått på skolan i två veckor är det först nu jag hamnat i ett verkligt sammanhang; både genom flytten till studenthemmet vid skolan men också genom att ha lärt känna andra på skolan än mina egna ”klasskamrater”.

Det är idag ett år sedan broder Roger av Taizé mördades av en av sina gäster. Ormen snirklade sig in i paradiset och lyckades någonstans rubba en känsla av helighet. Men mordets följder blev aldrig mer än en händelse av ondska i förbigående. En slags casual evil. För kommuniteten står kvar mitt emellan dalgångarna i Burgund och rörelsen, pilgrimsfärden för tillit på jorden, fortsätter.

Ibland funderar jag kring om jag verkligen borde ha stannat i Tz den där första sommaren för nästan fyra år sedan. Om mitt liv hade sett annorlunda ut. Hade jag varit lyckligare där än här? Är Guds mening med mitt liv att jag ska bo kvar vid den geografiska källa dit folk söker sig för att fylla på sin tro? Idag är svaret på den frågan ett ’non’.

– Kristus kan inte ursprungsbestämmas och Hans andes kraft begränsas i styrka till att enbart finnas där vi söker efter Gud. En del av Guds mysterium i Kristus är just sökandet. Att Gud söker oss människor må hända än mer aktivt än vi söker Honom. Taizé är i sanning en plats där Gud uppenbarar sitt Ord om en församling som prisar Skaparen, Försonaren och Livgivarens namn. Men där finns fler.

För egen del betyder förlusten av broder Roger snarare en återtändning av min tro. För om känslan av helighet består även när klostrets grundare gått bort – då är det nog varken platsen eller människorna som söker sig dit som är heliga. Det är Guds löfte om att alltid vara nära dem som ber som består.

Idag höll KG Hammar sin sista predikan ”i kraft av sitt ämbete”. Men någon pensionär blir det inte av senaste biskopen i Uppsala stift och Svenska kyrkans sista av regeringen tillsatta ärkebiskop. Härnäst väntar en professur vid Lunds universitet.

I sin avskedspredikan talade avgående ärkebiskopen om ”Andens vind” och också vad det rent praktiskt betyder att vara medveten om vinden. Hur vinden som symbol för Guds heliga ande går att förnimma när det blåser men inte är lika enkel att märka av när det är ”vindstilla”. Som råd på vägen uppmanade han också de församlade i Uppsala domkyrka, och övriga lyssnare att inte bara flyga med vinden utan också att våga spjärna emot. Att våga gå emot.

Att KG Hammar inte själv vänt kappan efter vinden i alla lägen är kanske hans eget signum. I frågan om flyktingamnesti och inte minst i sitt försvar för utställningen Ecce Homo i Uppsala domkyrka har ärkebiskopen starkt tagit ställning. Kanske sticker det i ögonen på vissa att KG Hammar valt att ta ställning i svåra frågor. Att där finns de som ansett att han gått för långt visade sig då ett prästupprop skapades på Internet – efter beslutet om välsignelseakt för homovigslar.

Det mest kontroversiella är kanske ärkebiskopens känsla för sin samtid och för sitt ledarskap. Till TT gav KG Hammar följande kommentar gällande sitt eget chefskap:

? Ett ledarskap som inte är radikalare än snittet är inte ett ledarskap. Då leder man inte något som är i rörelse, säger han.

För den som vill läsa mer om just ärkebiskop KG:s syn på ledarskap har jag rotat fram mina egna minnesanteckningar i ämnet. Anteckningarna är från LSU:s sista ledarskapsfika våren 2005.

Ledarskap enligt KG Hammar (PDF 36kb)

Idag var det äntligen dags att fira Yamandù Pontviks Mångfaldsmässa. Efter en hel vår av körövningar kom så ”den stora kvällen” och vilken kväll det blev sen.

Kyrkan var fylld till allra sista sittplatsen; så en del fick finna sig i att stå. Kören klarade sig bra – vi var trots allt runt 30 man och kvinns. Församlingen – folk från Luleå till typ Ystad – verkade också gilla läget väldigt väl.

Kvällens bariton, tonsättaren Yamand? Pontvik, själv uppvuxen i Uruguay, har i sitt verk ”Mångfaldsmässa” gett plats åt musik från fyra av världens kontinenter. Med hans egna ord sagt vill han ?förvandla kulturkrock till kulturkram.?

– Efter mässan var där internationell buffé & dans till ett klezmerband. Snacka om kulturkram(-p) efter den måltiden.

Det var en märkbart avslappnad ärkebiskop som besökte Mångfaldssymposiet i Vårby Gårds kyrka för att föreläsa om ”Gudstjänst, Gudstro och gränsöverskridande.” Jämförande gnabbet mellan kyrkofamiljerna som uttryck för ”syskonkärlek” lockade KG Hammar till skratt som lättade upp den teoretiska utläggningen.

Utifrån Emmausvandringen och mantrat ”Gud är ett verb” vävdes en tydlig teologisk bild fram. För om Gud är ett verb, visar vi vår tro tydligast genom att handla. Om vi sedan samarbetat med muslimer eller katoliker spelar roll. Huvudsaken är att vi handlar utifrån vår tro på Kristus. Gör vi Guds verk vandrar Gud osynligt med oss – som Jesus vandrade med lärjungarna på väg till Emmaus.

Ärkebiskopen talade också om gudstjänstens språk som något som beskriver en tidigare erfarenhet. En förnimmelse av Gud kan inte uttryckas före den har upplevts. Därav svårigheten att formulera en tro i ord utan tidigare .

På samma sätt blir också det gemensamma språket i gudstjänsten både kollektivt och personligt. Trosbekännelsen är visserligen gemensam till språket men de associationer vi gör är alltid grundade på vår personliga tro.

I en tid av vinstdrivande näringar hade också ärkebiskopen formulerat ett koncept för praktisk andlig vinning – filioquevinst. Genom att helt enkelt spinna vidare utifrån den teologiska stötestenen om den helige Ande utgår enbart från Fadern eller också Sonen (vilket vi protestanter tror) har KG Hammar formulerat en slags lösning. Om Anden också utgår från Sonen finns han nämligen i var och en som tror.

Ärkebiskopens utmaning till församlingen blev alltså att söka se den heligen Ande i varje människa. Detta – att Anden utgår både från Fadern och Sonen (lat. filioque) kallade han alltså för vinsten i sammanhanget. En slags andlig bonus.

After some hustling and reminders to my friend Jo Dethlefs I managed to get hold of a copy of his story on swedes. I knew he had a Swedish case on the roll and now he has finally got it published in a german magazine. The article is a feature focusing on prejudice people tend to have against swedes but in all it is a humoristic feature well worth reading.

Excerpt from Berliner Journalisten (PDF 500kb)