Skär mig själv i handen
Fullbokad standup-kväll i Uppsala. Ny lättlagad krogmeny med tre rätter. Kök med full bemanning och full fart – men noll förtjänst och en masse rester.
Jobbade kök på Kalmars Stand-up Downstairs , lugnt till en början trots ny pubmeny. Efter stressen förra showen ville de ansvariga förenkla maten. Fyra slags hamburgare (nationsstandard) skulle ersättas med en gryta, en curry och en ljuvlig vegetarisk fetalasagne. Så långt inga prob’s.
Preppen gick smidigt trots visst gnissel (att folk alltid ska rekrytera bästisar!). Själv spenderade jag kvällen som pastry chef. Minns knappt när jag bakade nåt mer avancerat än muffins senast. På dessertmenyn stod en klassisk hallonpaj med (vegansk) marsán. Degandet gick smidigt trots vegankonceptet. Brukar annars tillsätta något ägg för att få en mer lättjobbad produkt.
Beställningsdags med en bongflod överbelamrad med nachos. Order efter order med majschips, ost och köttfärs. Lärdomen från Gordon Ramsay’s program visade sig sann – du kan aldrig byta ut ett halvt koncept. ”Nacho de lux” var det enda som återstod från den gamla menyn. Alltså det enda folk kände igen och därmed det som först beställdes. Hörde efteråt att köksmästaren velat fimpa också denna – men mött hårt motstånd.
Nationskök innebär visserligen dåligt betalt och ständigt ny personal men någon borde våga spela fullt ut. Ett menybyte som ger både snabbare flöde och bättre käk borde välkomnas. Men njet och nej, pengarna rullade inte in och därför ska burgarna tillbaka. Too bad – jag tyckte vi just lagat det godaste pubkäk som lämnat Kalmars kök.
Oh, handen var det ja. Småsurade lite efter stängning och handdiskade använda köksknivar. När jag så skulle skärpa dem mötte jag på motstånd. Ett stycke tyskt stål halkade av brynstålet och skar upp ett jack under vänster tumme. Blodet rann, tummen tejpades och jag fortsatte slipa knivar. Vass kniv – snabbläkt sår.
april 9th, 2008 at 03:58 #Kee Lundqvist
Nachotallrikar är nationspubarnas förbannelse och borde få återvändarbidrag så att de kan ta sig tillbaka till sitt sydamerikanska hemland och aldrig mer återvända.
Jag gillar att smaka på andra människors mat när vi är ute och äter. Hur kul är det om folk ständigt glupar i sig majschips? Eugh. Fast det har fått mig att utveckla en märklig böjelse för isbergssallad doppad i gucca.