ud-din.se | omarevangeliet

Läser i DN att T-Rinkeby stängs tidigare kvällstid. Läser detta och påminns om Mustafa Cans sommarprat. Det som handlade om hans mamma, och om hans uppväxt i Falköping. Read More…

Den som lyssnat till Reinfeldts jultal hör tydligt att Carin Götblad vore idealisk som ny rikspolischef. Uttryck som ”medborgarnas rikspolischef” och ”lyssnar till ungdomars kritik” låter som en beskrivning av just länpolismästaren i Stockholms län. Samma ord lär återkomma i platsannonsen för den nämnda positionen. Skönt på flera sätt… särskilt om Götblad väljer att tacka ja.

Insåg såhär i jultider att ad hoc är en smidigare metod än strikt planering. Här kommer alltså några rader ur bloggar jag följer med viss oregelbundenhet:

Ingvar Carlsson, Lena Hjelm-Wallén och Allan Larsson. Kompetenta och respekterade personer i samtliga tre fall. Men det intressantaste med denna socialdemokratiska lista var inte vilka socialdemokratiska namn man förde fram – utan vilket socialdemokratiskt namn man inte förde fram.

Carl Bildt gör en Kent och kommenterar dom som försvann. (Kategori: Stjärnhov)

”Men medan förarna på röda linjen sitter med sina arbetsgivarjulklappar och tillkämpade, stela leenden kan kollegerna på gröna banan brett flinande glädja sig åt en riktigt god jul. Där har nämligen, enligt de uppgifter som nått Hatbloggen, den famösa punktlighetsbonusen utfallit. […]kan dessa nu kvittera ut en rundlig julpeng (6 000 pix, har vi hört). ”

Ola och Qarola verkar inte köra tunnelbanans gröna linje i Stockholmstrafiken. Men, men… 6000 kr i bonus låter fräscht.

Ud-Din noterar att nybakade prästen Marta Axner fått doktorandtjänst vid Uppsala Universitet.

På lundafronten har författaren och ”teologen” Jonas Gardell utsetts till hedersdoktor i teologi (doctor honoris causa) vid Lunds universitet.

Nyhetssläpp på fredag eftermiddag lär vara bästa sättet att undvika uppmärksamhet. Taktik eller inte – liberalt låter det. *Slut citat.*

Läser i Expressen & DN.se att riksdagsledamoten Fredrick Federley (c) hamnat i ånger. Han har nämligen bestämt sig för att polisanmäla det hatbrott han utsatts för. Ett klart mognare besked än det Federley tidigare lämnat. Jag blir, även om sammanhanget är trist, glad när offentliga personer föregår med gott exempel. Återstår att se om Polisen orkar, hinner eller lyckas få tag i förövarna.

Tätt efter en lunchdiskussion om min föråldrade hemförsamling läste jag om denna lilla man. Ingen mindre än ärkebiskop John (Tucker) Semantu av York. +John är ärkebiskop över England (dock inte all of England – det är Rowan Williams) men tydligen också känd för en del annat. Sånt som så att säga ”går utöver hans arbetsuppgifter”.

Ärkebiskopen av York har bland annat:

• klippt itu sin prästkrage; inte förrän Mugabe är borta ska +John bära prästkrage
• tältat, under bön och fasta, i Yorks domkyrka
• burit munktröja för att försvara ungdomskulturen

O, just det ja. Stating the obvious. Nej, förresten, jag skiter i det sista. Häftig är han i vart fall. +Anders Wejryd bloggar tydligen. Hans engelska kollega satsar större, lite större.

Jag åkte till slut iväg på de där anhörigdagarna. Trots min negativa magkänsla. Stålsatt, avvaktande och allmänt negativ. Mentalt inställd på fyra bortkastade dagar till förmån för den beroende. Read More…

Efter att ha läst ännu en friskrivning av Göran Skytte är det enda som fastnat hans byline. För i signaturen står märkligt nog ”fri skribent”. Vad betyder alltså ”fri” i sammanhanget?

Fri som i ekonomiskt oberoende? Förmodligen inte. Även om han verkar ha investerat en del i aktier.

Fri från politiska bindningar? Förmodligen inte; Skytte har gått tvärs över en politiska spelplanen. Det står klart för var och en som läst en av hans kolumner att karln verkar besviken på socialdemokratin. Idag kickar han till exempel loss på ärkesossen Stikkan Ljunggren.

Fri från religiösa bindningar? Förmodligen inte. Hans senaste bok är ett samarbete med kvinnoprästmotståndaren Bo Brander. Men kvinnoprästmotståndet står det ingenting om på bokomslaget, där heter det istället att ”Bo Brander är en gudabenådad predikant”. Kanske är det därför han värderar inslag om naturkatastrofer som mindre vinklade än granskningar av kristna frikyrkor.

Frågan om frihet kvarstår alltså. Men Göran Skytte ”författare och högerkristen” kanske klingar risigt.

”Som journalist mår jag illa. Som medborgare blir jag förfärad. ” Som Göran Skytte själv skriver.

”För ärligt talat, hur många svenska flickor misshandlas av sina bröder för att de har varit på disko? Hur många svenska flickor dödas av en släkting för att de har legat med någon utanför äktenskapet? (Anna Larsson, SvD, 23/11-2007)

SvD:s Anna Larsson är på krigsstigen igen. Mot vem är svårt att förstå. Hon skriver om det destruktiva i sharaf (hederskultur). Om hur skräcken sprider sig hos unga flickor när sommarlovet – köp- och säljmånaderna – närmar sig. Som så ofta förr är den utsatta kvinnorollen i fokus hos Larsson men idag skruvar hon bollen annorlunda. Idag är samma muslimer och bladingar som konstateras vara onödigt utsatta också målet för Larssons kritik. Alla muslimer och bladingar.

Det är lugnt säger någon för hon har trots allt ringat in ett problem. Och finns ETT problem, då är det okej att generalisera. För generaliseringar finns alltid ett försvar. Särskilt om målet är att skapa en barriär, en skiljelinje, mellan vi och dom. Hon skriver att det inte är rasism att skilja mellan bladingars och svennars våld mot kvinnor. Bladingarna är ju som mer systematiserade. Dom slår alltid hårdare än vi. Dom är alltid lite råare.

Ändå ser jag som sagt inte skiljelinjen eller inte-lika-med-tecknet i Larssons argumentation. Är det kanske att ’jämställda svenska män’ oftast slår på fyllan. (Förlåt, alkoholen är väl helig!) Och den som kan skylla på en rejäl fylla, den kan man ursäkta. Eller är det så att extrem religiositet är något unikt för dessa mustachprydda bladingar? Att våldets och desperationens makt endast används av en Muhammed som känner sig i underläge men inte av en Mats?

’Hedersrelaterat’ våld är ett problem och är det lika fullt som alkoholrelaterad brottslighet är ett problem. När alkoholen eller drogen kommer in i bilden kan den förra till och med förvärras. Där finns en tydlig likhet, för liksom alkoholen är våldet en del av en kultur men inte centrum i en kultur. Våld (mot kvinnor) är alltid ett problem. Frågan är vilken skillnad det gör att konstatera om rosa, bruna eller beiga män slår mest, råast eller religiösast. Den kritiken verkar Larsson försöka blunda för. Särskilt då hon tar till rasismens formulär A1:

”Sverige är kanske världens mest jämställda land. Hit kommer människor från starkt patriarkala länder som Pakistan, Afghanistan, Iran och Turkiet. Det är klart att det uppstår problem.”

Ser man till Larssons resonemang och till intet annat känns den enklaste lösningen lätt att gripa tag i. Stänger vi gränsen minskar problemen. Problemen upphör inte men de uppstår inte längre till följd av invandringen. Om pakistaniern, iraniern eller turkiskan inte korsar den svenska gränsen – då är hon eller han ännu inte ett problem. I vart fall inte ett problem i Sverige.

Det är lätt att rikta allt ljus på ett problem och bortse från allt som finns runtomkring. Bekvämast blir det om problemet du valt ut kan få andra problem att blekna. Media gör det ofta. Riktar spotlighten på Persbrandts (påstådda) missbruk och förklarar sig med att han är ju rik och berömd… hans missbruk är värre än vårt eget. På samma vis tycks SvD:s Anna Larsson vilja argumentera. För hon skriver ordagrant att bladingarnas våld ”handlar om någon annat, om att kontrollera […] kvinnornas sexualitet.”

Larsson vet hur man vinklar en text. Hur man målar upp lilla Davids kamp mot hjälten Goliat. Eller i det aktuella fallet hederskulturens barbari i ljuset av den vite mannens kärleksfulla tillrättavisnings av sin fru. I sin iver att peka på ett problem i bladingkulturen går hon vilse. Ja, det är rätt att kritisera och uppmärksamma hedersvåldet men gör det inte för att rättfärdiga eller försköna svennevåldet. Gör det framför allt inte för att skilja mellan vita och gyllenbruna. Särskilt inte med rasismens egna argument – vi är likadana, gör samma fel men ’dom är alltid lite värre’.

Lidingö stad har efter en tids klagomål bestämt sig för att kicka Attendo Care. På nåt sossenöjt sätt känns det riktigt, riktigt bra. Nu ska staden nämligen själv ta över driften av det aktuella äldreboendet. Bland saker jag upprörs hamnar misskötta pensionärer högt. Det känns helt enkelt inte rätt att folk tjänar pengar på att ta dåligt hand om äldre samhällsbärare.

Tro nu inte att jag gottar mig över att folk farit så illa att Lidingö tvingas ta över. För det är verkligen inte så jag menar. (For real.) Men det är gott att misskötseln bekräftas också av makthavare och inte endast anhöriga utan makt. Blir lite svårare för Attendo att skylla på ”tillfälligt anställda som inte är kvar längre”. Eller att hävda att det går att bedriva heltäckande omvårdnad för mycket mindre pengar (’aktieägarna måste ju också få pengar’).

Pengar är hårda, pensionärer är mjuka.