ud-din.se | omarevangeliet

Omvändelsen från mörker till ljus, från smuts och skam till renhet och oskuld är djupt rotad i den lutherska teologin. När min högskola ”sålde ut” lokaler i en fundraising drive tog jag därför chansen att köpa ett dass. Jag tror nämligen att toaletter är klart underskattade i offentliga miljöer. Trots att de är i princip livsnödvändiga! Så här skrev jag i mitt projektförslag:

Hemlighuset tas ibland för givet, trots att det för många jäktade själar är ett unikt ställe att hämta andan. Mitt förslag syftar till att lyfta en av dessa bortglömda miljöer och skänka lite flärd åt det kanske minsta av skolans porslinspalats.

Utifrån krogregeln att toaletten speglar kökshygienen ville jag ta in lite glamour i skolmiljön. Det är också i restaurangvärlden jag sett några av de snyggaste klosetterna. Vad passar alltså bättre än att dekorera svulstigt och romantiskt guldigt?

Det är alltid bra att ha inspirationsobjekt vid renoveringar. Själv hade jag som sagt krogtoaletter jag sett. Första konkreta bilden jag fick upp i huvudet var en snirklig guldspegel från typ Indiska. Efter att ha letat igenom Uppsalas alla secondhand-, krimskrams- och asienbutiker föll valet på en ikeaspegel. Läs mer om det i mitt förra inlägg.

Ångestrummet framför andra Toaletten intill skolkafeterian är 1,2 m² stor. Benutrymmet är nästan lika litet som avståndet mellan Ryanairs flygstolar. Den heliga stolen är inklämd mellan element, pappershållare, handduksbox och handfat knappt över knähöjd. Trodde i min enfald att det skulle ta en dag att göra om.

En helkväll med maskerad Väl maskerat är hälften vunnet. Det ryms förvånansvärt många detaljer på 2,5 m³. Summa sumarum spenderade säkert ett par timmar med att skruva ner prytlar, maskera och tejpa, tejpa, tejpa. Till råga på allt började ventilerna på handfatet läcka när jag försökte lyfta av det. Så handfatet fick sitta kvar.

Spackel = smink – sandpapper = scrub Grundarbete är lika viktigt för hantverkare som för en präst. Kommande timmar gick åt till att fylla igen gamla rörgluggar, trycka in plugg och slipa jämnt. Nöjdast blev jag med att de rejäla sprickorna i hörnen försvann. Silikonfogen runt kaklet rök också. Gammal möglig silikon hör inte 2000-talet till.

Mål i mun, färg på väggen Målningen skedde i fyra etapper, efter noggrann målartvätt. Först grundade jag med en honungsgul färg som fanns i lager sedan tidigare. Två grundlager följdes av två lager helblank guldfärg. Guldfärgen var betydligt svårare att arbeta med. Dels behöver den röras om ordentligt, även under målning, annars skiktar sig pigment och vätska. Färgen måste också torka helt innan man målar på minsta lilla lager ovanpå. Eftersom färgen är tjock och blank syns annars eventuella rinningar väldigt tydligt.

Sedan dags för rör, element, lister och andra smådetaljer. Funderade ett tag på att köpa särskild elementfärg men valde till slut bort det. Dels verkar man inte kunna bryta elementfärg i guld, dels är skillnaden inte så stor i hållbarhet. Enligt skolans fastighetstekniker blir elementet inte heller så varmt att det lär påverka färgtonen, ens över tid.

Något som förvånade mig var dörrfodret. Det gör nämligen enorm skillnad att ägna lite tid åt att måla om dörrkarmarna. De smutsvita listerna sken liksom upp och skänkte en effektfull inramning åt hela projektet. Avslutade givetvis med att lägga silikon runt kaklet där jag strippat det och i nyupptagna skruvhål.

Inget slarv med efterarbetet Med alla pinaler på plats återstod några slitsamma timmar av (åter)montering och städ. Vill återigen poängtera tidsåtgången med för- och efterarbete i små utrymmen. Enbart städningen – med skrubbsvamp, borste, mikrofiberduk och lacknafta – tog kanske två timmar. Detta trots minutiös maskering.

Invigning med pompa och ståt Några dagar innan Första advent var jag äntligen klar! Glädjande nog gick vår högst kompetente rektor med på att återinviga toaletten. Som inledning till dagens 10-fika invigningsspolade rektor T skolans förnämaste klosettpalats. Två och en halvs dags arbetstid, effektivt räknat, kändes helt klart värt det när jag såg folks reaktioner.

Ska nämna att sambon A hjälpte till med både transporter och många viktiga detaljer

För några dagar sen köpte vi varsitt snorklingsset nere på stranden i Patong. Vi provade dem några minuter senare i vattnet – men djur- och växtlivet på sandstranden är begränsat. Några grå fiskar längs botten, ett småfiskstim och nån enstaka krabba. Det var mest en provsnorkling för att testa glasögonen och luftröret. Jag (Anna) råkade tappa det senare, men med hjälp av glasögonen gick det att hitta igen efter några varvs systematiskt simmande.

På kvällen träffade vi Per och Gennet – Svenska kyrkans präst med fru på ön Phuket. Vi firade en enkel veckomässa i deras hem tillsammans med två andra bekanta som var där och hälsade på värdparet – också engagerade i kyrkoarbete. Det var en trevlig och på något vis hemvan känsla att få uppleva något andligt inslag i semestervardagen. Kanske också en påminnelse om livets värde, när vi fick lägga böner i urnan man använde för böner efter tsunamin 2004. En påminnelse om liv och död – men också att inget går att ta för givet.

Dagen efter tog vi oss några stränder bort till Kata Noi – den norra delen på en strand där vi läst på nätet att det skulle finnas ett korallrev 80 meter ut från land. Helt riktigt. De största fiskarna var dock inte så stora. Mest färglada papegojfiskar och nån enstaka birollsinnehavare från filmen Hitta Nemo. Alltså fler färgglada fiskar än vid Patong.

Det var en härlig upplevelse. Man glömde lätt både tid och rum. Så länge man inte fick saltvatten i näsan 🙂 När vi kom upp på stranden igen hade vi snorklat kanske drygt två timmar och lyckats få en del färg på armar och rygg. Lite lätt brända men glada snorklare. Som avslutning på det åt vi varsin Cordon Bleu på en schweizisk restaurang i stan.

Avslutade dagstrippen med en sväng ut till Phromthep-udden, Phukets sydspets, och såg solnedgången. En vacker inramning på en trevlig semesterdag.

Just nu när jag skriver håller Omar på att vika kläder som vi shoppade igår. Inte varje dag man hittar kläder för 25 kr stycket. Men det får han skriva mer om senare. Nu ska det bli frukost och så småningom en ny snorklingstur! Weee!

Så kom vi äntligen iväg till Phuket Town. En bedrift för världens kanske främsta sjusovare. (Snooze-knappen är en välsignelse, väl?) Sprang ikapp en songthaew (lokalbus), som stannade 50 m senare för att köpa lunch till föraren, från Beach road till stan. Efter en halvtimmes skumpig färd längs två-filiga serpentinvägar var vi halvvägs till resmålet. Raggades sedan upp av en engelsktalande (!) svart-taxi-förare och angav destinationen Phuket Zoo (Chalong).

Taxi-snubben visade sig vara en yrkesofficer och hängde med sin kompis i egenskap av kartläsare. Kanske som prisstegrande alibi eller för att bättra på sin engelska. Resans hittills billigaste taxiresa, räknat i kilometer. På hemvägen fick vi dock veta hur det förhöll sig med förtjänsten. Fick stanna vid inte mindre än två enorma smyckes- och souvenirbutiker som taxibolaget hade avtal med. Procentförtjänster är en förvånansvärt stor näring i Thailand… Det som kallas korruption i Sverige är här ett levnadsvillkor för småföretagare… Och det höll nere vårt pris.

Själva djurparken vi besökte höll kanske inte i europeisk standard. Det genomgående temat var många djur på liten yta, varav en fjärdedel var krokodiler. De djur som charmade Anna mest var en liten frispringande ödla inne hos dvärg känguruerna och skulpturerna av dinosaurier som stod här och där i parken. Omar däremot fann en fritt spankulerande katt och föll pladask för några luggslitna dromedarer.

Efter äventyret med svart-taxi, djurpark och hemresa blev det tårta och bugglektion på villans veranda. Allt för att fira dagens 26-åring! En födelsedag i exotiskt land – klart den varmaste födelsedagen nånsin 🙂