ud-din.se | omarevangeliet

Det här inlägget är en reaktion på en debattartikel i Kyrkans tidning den 29 augusti 2013

Hej Johan,

jag läste din apell i Kt och blev förbryllad, förbannad och förvånad. Som jag förstår dig står gudstjänstens relevans och kvalitet i relation till antalet gudstjänstfirare. Dess ekonomiska utfall styrs av antalet producenter kontra antalet konsumenter.

Min erfarenhet, efter tjugo år som frivillig, körmedlem och kyrkvärd, är en helt annan. Dels är det inte de anställda som producerar och utformar riten för en skara konsumenter. Vi lekmän är inte heller hjälplösa textläsare och förbönsrecitatörer. Gudstjänsten har istället blivit ett levande väsen, en rörelse på god väg åt det som tycks vara din drömbild.

Söndagens högmässa, för vi firar högmässa året om, samlar mellan 20 och 200 personer per vecka. Och då inte samma 200 personer, utan varierande. Gudstjänstens relevans, utifrån bl a samtal och enkäter, är stor. Oavsett kyrklig bakgrund, oavsett deltagarantal eller ålder. Sett till din tanke om förvaltarskap är det säkert fler än fyra anställda i våra gudstjänster – både de som är i tjänst och de som kommer på sin fritid.

Utifrån våra samlade erfarenheter är det inte antalet gudstjänstfirare som är avgörande. Relevans, livskraft och medverkan beror istället på hårt arbete och ständig reflektion. Avgörande har inte varit tumregler kring antal. Det har istället varit former, relationer och i viss mån små detaljer. Detaljer som att lekmän och präst alltid samlas en timme(!) innan och går igenom gudstjänsten. Musikern finns också alltid på plats i lång tid i förväg. Vår musiker har också lärt sig namnen på alla deltagare – efter enkla samtal kring t ex kyrkkaffet. En viktig del är också att man arbetat för att engagera barnen i mässan – de kan läsa en text, vara med och be förbön eller om de vill, vara med på söndagsskolan. Då har jag bara nämnt några av de  samtal och processer som ständigt pågår.

Självklart är ingen gudstjänst perfekt, ingen gudstjänst får bli statisk och evigt oföränderlig. Även om vi lever efter devisen att ”ingenting kan bli fel, bara annorlunda” är det ändå viktigt att vi förbereder oss. Att vi ständigt reflekterar kring vad som funkar och inte. Ytterst är det endast Gud som är fullkomlig. Men ingenting hindrar oss från att försöka hitta en liten, liten spricka genom vilken vi kan ana den eviga gudstjänsten i Guds rike.

Som jag ser det är gudstjänsten alltså ett levande väsen. Visserligen varierar  högmässans – genom medveten variation av psalmer, växelläsningar och böner men huvudfokus är att vi respekterar mässan och tar den på allvar. Gudstjänsten är inte en produktion som skalas upp eller ner beroende på antal deltagare, gudstjänstens relevans vilar på församlingen. De anställda är, som det heter hos AA, ”blott betrodda tjänare”. Vi vet aldrig förrän klockan 11 hur många som är med just idag men för oss som kommit till kyrkan är mässan lika viktig oavsett antalet bänkgrannar. Predikan kan vara lika träffande och livgivande.

Jag önskar dig allt gott inför din framtida tjänst. Men jag vill varna dig för att stirra dig blind på siffror och statistik. Mässan är ingen teaterproduktion som görs av anställda, inget utanpåverk, ingen nödlösning. Det gäller förresten även sinnesrogudstjänster med delning. Ja, oavsett vad som passar i just er församling. Även om ambitionen är hundratals gudstjänsfirare kan och får arbetet inte förutsätta att allt annat är onödigt arbete.

Du är givetvis också välkommen att fira högmässa hos oss i Vårby gårds kyrka i S:t Mikaels församling. Kontaktuppgifter hittar du på www.svenskakyrkan.se/huddinge

Omar Ud-Din, mångårig frivillig, numera präststudent för Stockholms stift