Kom ihåg de (efter)levande idag

Idag tänder 5 miljoner svenskar ljus för älskade som dött. En del av ålder, en del i krig, trafikolyckor, cancer eller annan sjukdom. Men en del har, av olika orsaker, valt att begå självmord.

För egen del ser tror jag döden blivit ett av många av dagens tabun. Vi sörjer en tid i avskildhet men förväntas sedan ha bearbetat och gått vidare. Såna sätt att resonera gör mig galen. För hur ska jag någonsin kunna sluta sakna min pappa som dog i cancer eller mina vänner som begått självmord. Att gå vidare i livet och att sluta sakna, minnas och ibland förtvivla är helt olika saker. I judisk tradition ser man inte döden som definitiv så länge människor minns en.

Våra tabun kring döden innebär också att vi inte vågar närma oss varandra. Människor som mist anhöriga, särskilt unga anhöriga, har vittnat om att människor slutar höra av sig efter en tid. I sin strävan att inte vara till besvär lämnar man de anhöriga ensamma med sin förtvivlan. Lyckligt nog finns det undantag. Vänner och bekanta som på ett positivt sätt tränger sig på och, ibland ordlöst, finns kvar som stöd.

Kanske finns det någon du och jag kan kosta på oss att ringa idag? Om inte annat för att berätta att vi tänt ett ljus för att minnas en gemensam bekant. Jag lovar att det gör skillnad.

”Glädjen har alltid ett sista leende.
Kärleken har lämnat en doft.
Någonstans dröjer det kvar.
Någon förvarar det. Djupt i sin saknad.”
(Ur ”Den allra sista gången” av Viola Renvall)

 

Posted in Kyrkligt at november 3rd, 2012. Trackback URI: trackback

No Responses to “Kom ihåg de (efter)levande idag”

Leave a Reply

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>