ud-din.se | omarevangeliet

Sitter på tåget hem från Uppsala. Intervjun på JTH kändes bra. Vet inte än om jag kommer in på skolan men om känslan får avgöra har jag hälften inne. Är iaf mentalt inställd på det mesta. Gillade iaf skolans litenhet och små mysigt läskiga detaljer som glasmontern med Jesus och de tolv lärjungarna i form av små statyetter. Känner mig med andra ord fett peppad på att plugga vidare på en riktig högskola med akademiska ?studiekamrater.?

Tyska studenter grillar i grupp

Spenderade resten av dagen i goda vänners lag ? halvt självinbjuden till en juristkompis från VRG. Förälskade mig i den vegetariska lasagnen som avnjöts på picnicbord jämte ett gäng tyska studenter. Campus life rules! Måste nu bara klara av VRG med flaggan i topp. Springa den sista halvmilen av mitt gymnasiala maratonlopp.

10 x 300-grammare tack!

På tal om förälskelser har jag funderat mycket kring min viktminskning. 3 kilo säger inte så mycket egentligen. Jag har trots allt stressat ner och förbränner nog inte så mycket under mina lugna dagar. För övrigt känns det som att jag äter hela tiden ? dessutom rätt onyttiga prylar. Usch, jag hatar viktfunderingar ? jag är ju frisk och så, fastän jag borde träna lite så jag håller mig i form. Är ju alltid bra att hålla sig i form.

Slit mig med hälsan

Just nu identifierar jag mig mest med en av skolans denimklädda Saccosäckar. Plufsig och medfaren efter ännu ett år i den svenska gymnasieskolan. Tillknöglad och tovig. Men som jag sa till studierektorn ? hoppet är det jag vill förmedla till andra människor. Hoppet som varar. Bevarar.

Har redan hunnit förbi Kungsholmsbron, sett solen gå ner över logementen vid Karlberg så snart är jag åter hemmavid. I den stora staden söder om kunskapens vagga. Staden, hemmet, morgondagen.

* Rubriken är ett lånad från en av Uppsalas korvkiosker.