(Den här texten är mitt råmanus, med nån enstaka ändring. Orkar inte redigera texten just nu).
Vid min sida
Går mitt livs kärlek ton i ton
Vid min sida
Går en tredje tyst person.
—
Förra sommaren var jag på nåt av det häftigaste jag varit med om. Mitt livs första Kent-konsert. Utomhus i värmen på Långholmen, hade ett par tusen personer samlats. När musiken väl kickade igång – vilken upplevelse, vilken ande. Vem tror du är den tredje tysta personen?
—
Dagens texter handlar på olika sätt om växande i tro. Växande som träd i skogen, eller växande som att utvecklas, eller växande som i att bli vuxen.
Själva ordet består av två delar dels väx, som betyder bli större och Ande som är ett av Guds väsen, en av Guds tre skepnader.
Hos Jesaja handlar det om att Gud, trots att han är helig, evig och upphöjd, lovar att aldrig svika oss, inte ens när vår tro är som svagast. Oavsett vad som sker ska Gud aldrig släcka vår livsande.
Också i episteltexten handlar det om vår livsande som vill gott i motsättning till köttet som driver oss till det onda.
I evangelietexten möter vi Jesus som ber för oss, han säger att han har gett oss Guds namn, för att vi ska bli ett.
—
Så vad betyder då allt det här? Vad har anden med vårt liv att göra idag i Nacka år 2011?
Jo, vi består av precis samma saker idag som på Jesu tid. Vi består av kött & ande.
Vårt kött, det är vår kropp med alla dess drifter, våra ben & våra muskler. Alltihop.
Med hjälp av vår kropp kan vi göra i princip vad som helst.
Vi kan till exempel sätta upp telestolpar, bygga datorer och med hjälp av internet hålla kontakten med andra människor.
Med hjälp av vår kropp kan vi uträtta mirakel men också tragedier. Samma kropp kan också användas för att bryta ner vår skapelse – vi kan gå ut i krig mot andra för att roffa åt oss naturresurser, landområden… eller bara för att visa oss starka.
Vårt kött – på grekiska sarx – kan också driva oss till krig mot oss själva. När vi ser vår kropp i en spegel. Vi kan få för oss att vi är fula och borde se ut som någon annan. Det är ju ändå det tidningarna skriver om, det är vad tv-programmen verkar handla om…
– Gå ner 10 kilo på 3 veckor
– Så fixar du strandlooken
– Kläderna som gör dig vacker
Och det här är rena galenskaper.
—
Det är därför Gud har gett oss sin livsande. Som en hjälpare, en livlina. För den helige Ande – leder oss tillbaka till Gud genom Jesus Kristus. Och den kärlek Anden visar oss är motsatsen till all världens ondska.
Den helige Ande brukar tecknas som eldsflammor. Hon är en varm kraft som bor i var och en av oss. Den där värmen vi känner när vi är förälskade eller när vi möter någon vi verkligen tycker om – en förälder, ett syskon, en partner. Hon är magkänslan under en riktigt, riktigt häftig konsertupplevelse.
Men Anden är inte bara en känsla. Det är också som ett klister som binder oss samman, som för oss närmare andra människor. Vi som samlas här i kyrkan söndag efter söndag, kommer hit för att vi vill, längtar efter…
och kanske till och med får möta Gud
som vill oss väl.
Man skulle kunna säga att Andens uppgift är att hjälpa oss att använda våra talanger och förmågor till det positiva. Det vore inte ens en överdrift att påstå Anden hjälper oss att bygga församling. Andens gåvor är allt det goda vi gör för varandra.
I vardagen, i förbönen, när vi tänder ett ljus och tanker på någon vi oroar oss för…
—
I konfirmationsgudstjänsten ber vi med orden ”må Guds gode ande – vara med dig nu och alltid”.
Det är en förhoppning men också ett löfte. Att från den dag vi föds till den dag vi somnar in är Gud hos oss. Och eftersom Gud vill oss väl är det också vårt uppdrag att försöka göra gott mot varandra.
Men, man kan även tävla i andlighet. Vi kan få för oss att kyrkan är allt som spelar en roll. Få för oss att vår tro är den enda rätta. Då går vi ifrån Gudstanken – då har vi ersatt Anden med vårt eget ego.
Oavsett trosriktning, oavsett kyrka måste vi komma ihåg Paulus ord: men om ni sliter i varandra, då är det fara värt att ni gör slut på varandra.
—
Jag känner att jag svävar ut i teologin. Så jag lånar en bild av biskop Anders Arborelius:
“Det som är viktigt och stort använder vi mycket och det blir slitet. Likadant ska vi göra med den kärlek vi får från Gud. Vi skall inte vara rädda att dela med oss av den. Det tragiska i vår tid är att vi i-tutas att det är vi själva som är viktiga.
Vi skall se bra ut och ta för oss. Vi skall armbåga oss fram genom livet. Därför ligger det också några i rännstenen som inte kommer klara sig… Kristendomens budskap är det motsatta. Du är viktigare än jag.
I relationen till Gud får vi vår äkta identitet.”
Kropp och ande hör samman, skiljer vi dem åt kan det gå åt helvete. hur illa som helst. Men om vi lever i gemenskap med Gud, och med andra kan vi förverkliga en liten spillra av Guds rike.
Vid min sida
Går mitt livs kärlek ton i ton
Vid min sida
Går en tredje tyst person.
Amen.
Snett, slitet och högt i tak. Nej, det är inte Flogsta jag talar om utan Norrbyhus. Stiftelsen Norrbyska studenthemmet har erbjudit boende för präststudenter och andra tvivlare i snart 150 år. Gemensamt för nya och äldre hemiter verkar vara den ögonblickliga förälskelsen i huset med den bokstavligen spruckna fasaden.
