Operatörsblåst av Tre/Hi3gAccess - a phoney company

Mina missnöjesdanser med min förra teleoperatör Tre blir allt längre och allt tröttare. Efter sammanlagt två timmars väntan (30 minuter i telefonköer och ytterligare 90 minuter i butik) kanske jag äntligen kan få min ersättningstelefon upplåst. Det hela började med att jag avslutade mitt abonnemang hos Tre för ett halvår sedan och efter sommaren bytte till Telias Halebop.

Med i arvet från Tre följde en Sony Ericsson som idag bor i mobiltelefonhimlen. Med den gamla telefonen på lagning började än fler problem… detta eftersom ersättningstelefonen jag fick ut var operatörslåst och ingen på Tre verkar vilja låsa upp en telefon. Iaf inte om du är kund hos någon annan. Den som vet något om att tjäna pengar vet också att en missnöjd kund går till dina konkurrenter. Tre tvingar dig att vara kvar – oavsett hur många möjliga kunder som förloras på köpet.

Här är några av de förklaringar jag fått av Tre till att jag än idag håller en operatörslåst mobiltelefon i handen medan jag knappar sms på en lånad, väl sliten, gammal SonyEricsson:

  • Vi låser inte upp telefoner förrän det gått 18 månader av din abonnemangstid. Jaså, du är inte kund hos oss!? Då kan vi nog inte hjälpa dig…

  • Var telefonen du lämnade in operatörslåst? Nähe… då borde vi inte ha tagit in den på lagning alls – garantin gäller inte då.
  • Ok, nu har jag pratat med verkstaden och de kan låsa upp din telefon om du tar med dig ett kvitto och din telefon. Vi faxar dem, du betalar en avgift och sen är telefonen upplåst. Jättelätt.

Jag åker alltså hem och hämtar hela telefonkartongen med sladdar och alles och ett stycke kvitto. Efter ytterligare 45 minuter i butiken får jag följande information.

  • Ok, det kommer att dröja några veckor innan du får upplåsningskoden. Du är ju inte kund hos Tre….

Så vad du än gör, vad du än tar dig för – BLI ALDRIG KUND HOS TRE/Hi3gAccess. Det vore som att sälja din själ till Moderaterna – vad du än får tillbaka är varken vad du lämnade in eller vad du egentligen betalade för.

Posted in Politik, Urklipp at december 18th, 2006.

512px_1_1_43_1.svg.pngAfter some hustling and reminders to my friend Jo Dethlefs I managed to get hold of a copy of his story on swedes. I knew he had a Swedish case on the roll and now he has finally got it published in a german magazine. The article is a feature focusing on prejudice people tend to have against swedes but in all it is a humoristic feature well worth reading.

Excerpt from Berliner Journalisten (PDF 500kb)

Posted in Politik, Urklipp at mars 1st, 2006.

Jag var inbjuden till en rätt fancy maskerad häromveckan. Inhyst i en inte allt för står men ändå prydlig sekelskiftesvåning i blandstil. Efter att ha spenderat föregående kväll på 20-årsmiddag i en studentkorridor var jag dock inte så alert till en början. Funderade mest kring när middagen skulle serveras så att mina sparade daler skulle komma till sin rätt. Rätt ja. Särskilt rätt klädd var jag iofs inte – som en av få asiater i bygget hade jag knappt klätt ut mig, snarare klätt ned mig. Så strosade jag runt där ett tag – tidvis med sällskap och ibland helt utan.

Bordsplaceringen gav att jag hamnat vid ambassadörslängan tillsammans med värdparet – ett lyckokast mitt i all sömnighet. Så föll det sig även så att jag vid min ena sida hade en av landets mest erfarna trycknissar (45 år i branschen – jää!) och vid kuvertet till vänster satt ambassadens marknadsförare (stor budget? – snarare ingen alls). Det visade sig i vart fall att sällskapet runtom mig för en gångs skull överträffade maten som serverades – stackars sega rådjur! Den planerat korta visiten i den arkitektoniska halvmesyren i stadens hjärta blev som seden bjuder långt mindre tidseffektiv än planerat. Men kul var det.

Det som slog mig när både apertif, varmrätt och efterrätt klarats av var hur sobra alla var. Ett sjuttiotal middagsgäster – mer eller mindre utklädda – med glatt humör men ändå trivsamt nyktra. Insikt nummer två var att trots att hunnit tömma ett antal glas vin så var det ingen som föll pladask på dansgolvet. Ingen började gråta och ändå var flaggan i topp. Inga falska nunor – och ändå var i stort sett alla utklädda. Shit vilken flax!

Regeringens mångfaldsår skulle lyckas fullt ut om ’Partiet” hade förstått samma sak som jag när inbjudan angav att det var en nationell masquerade. – Att det viktigaste av allt var att känna sig bekväm till klädseln och att sätta varandra i centrum. Det är skillnad på att äta fint på en masquerade på ett främmande lands ambassad och på att maskera sin persona helt med alkohol för att ?”härda ut?” med varandras olikheter. Jag tror ärligt talat inte att GP, Orback och ?Bailamos?Baylan fattat det här med mångfald. – Tolerans handlar om att skriva en tydlig inbjudan och att sen ta emot vem som än kommer oavsett hur fan han är klädd. – Slovaker är också blattar – om dom vill det själva!

Posted in Personligt, Politik at februari 8th, 2006.