ud-din.se | omarevangeliet

Gör du skillnad på en mörkhyad och en ljus kyrkobesökare? Tänk inte – vara bara helt ärlig. Jag tror att ditt svar är avgörande för hur gudstjänsten i din församling upplevs. För oavsett vilken värdegrund, policy eller målsättning församlingen har är det praktiken som avgör.

Hur ofta diskuterar ni bemötande i kyrkvärdsgruppen eller arbetslaget? Har ni funderat på vilka av de som bor i församlingen som kommer till kyrkan en vanlig söndag? Mest pensionärer i ett område med småbarnsfamiljer? Eller kanske tvärtom.

För egen del kan jag inte låta bli att fundera. Varje prästvigning i Storkyrkan, i Stockholm, har jag blivit påmind om min hudfärg. Av en av kyrkvärdarna i entrén. Det råkar till och med vara samma kvinnliga kyrkvärd.

Så, vad gör hon då? Jo, trots att jag har kostym precis som alla andra. Trots att jag kommer redan vid tiosnåret får jag ett budskap på engelska, istället för (det andra fått innan mig) en psalmbok och ett ”välkommen”. ”Excuse me sir, there will be a service soon. You can not take any photos in here.”

Varje år samma procedur. Mitt svar är också alltid detsamma: ”jag vet, det är mina studiekamrater som vigs. Dessutom pratar jag svenska.”

Jag kan köpa att Storkyrkan är populär bland turister. Däremot förstår jag inte varför just jag får frågan. Av samma person. Varje år. Nån gång borde ju kyrkvärden lära sig, eller?

Det till synes uppenbara är tyvärr inte alltid självklart. Trots att domkyrkan haft färgade präster. Trots att Stockholms stift, tillsammans med Lunds & Göteborgs, blir allt mer mångkulturella. Trots det får jag samma bemötande. Varje år.

Uppsala är dessvärre likadant. Och det irriterar mig faktiskt fortfarande. För vilken kyrka är det då jag vigs in i? Om jag antas vara kyrk-ovan för att jag är lite mer solbränd.

Jag vet att det finns många församlingar där man inte gör skillnad. De flesta brukar dessutom svara på svenska när de hör att jag inte bryter. Ändå grämer det mig när jag behandlas annorlunda än den ljusa gudstjänstfiraren som klivit in innan mig.

Hur tänker Du när du möter någon som inte ser ut som du? Vad i ditt bemötande hindrar/främjar ett varmt välkomnande?