ud-din.se | omarevangeliet

Klockan 10 i morse dog min mormor, i släktens hemby Suomussalmi i norra Finland. Med anledning av avståndet sågs vi inte särskilt ofta, blott en gång minns jag själv närmare. De första gångerna var jag knappt några år gammal. Ändå har jag en relation till min mors forna hembygder i den kargaste nord.

Med stor beundran har jag under uppväxten lagt en slags inre pussel över tidigare generationers släkthistoria. Berättelserna om släktingarna som kom tillbaka till hembyn efter kriget för att finna att ingenting fanns kvar. Om hur min mor döptes i den första lilla timrade stugan som utgjorde släktgårdens startpunkt. Drömska berättelser om rummet där mamma, hennes två systrar och de båda föräldrarna samsades. Och så julförmaningen som jag och mina syskon fått ärva från – gissar jag – mormor och morfar: önska er inget stort, för bara några år sedan hade vi ingenting.

När jag letat resor och boende inför begravningen har jag insett hur lite som finns kvar av hembygden. Suomussalmi, ungefär på samma breddgrad som Luleå har idag blott 10 000 invånare. Den kyrkliga församlingen täcker nästan 6000 kvadratkilometer, till ytan nästan lika stort som Stockholms stad. Ändå har orten en särskild plats i många finnars hjärtan, framför allt bland de äldre. I Suomussalmi stod ett av Vinterkrigets mest avgörande slag, julen 1939 – 1940. 2000 finska soldater lyckades besegra 20 000 ryska soldater, en viktigt seger rent psykologiskt. Därför består också större delen av  traktens mest turistmål av krigsmonument (Talvisodan monumentti, Raateen portti). I byn föddes också Republiken Finlands första president Karlo Juho Ståhlberg (född Carl Johan), president 1919-1925.

Så det är på flera sätt en liten del av mig själv som dör bort. Men för mormors del är nog döden en lättnad. Hon fick leva i 77 år, många av dem utan hennes älskade make. De sista åren var hon heller inte så kontaktbar. Mummos livsväv är klar. Återstår begravningen.

”Min boning flyttas,
bärs bort som en herdes tält.
Du rullar ihop mitt liv som en väv
och skär ner mig från varpen.”

Jes. 38:12