ud-din.se | omarevangeliet

”När hösten skingrat myggen, då kommer klådan inifrån.”
– Lars Winnerbäck

Om jag fick välja bort en månad av vårt svenska år vore det skiftet mellan oktober och november. De här veckorna när sommartid bytts mot vintertid. När vi i ett slag förlorat en timme av det redan svaga eftermiddagljuset. Då känns livet lite tyngre att mäkta med.

För några år sedan fick mörkret i mitt liv en djupare betydelse. Det var när jag drabbades av en depression som jag lärde mig hur mörkt man egentligen kan se på tillvaron. Inget tidigare mörker jag sett kunde mäta sig med det jag upplevde då. Det var som att någon satt ett tonat glas för mina ögon, och sorterat bort alla komplimanger och minsta lilla glädje. Livet blev en stum och träig kamp för att överleva, för att orka ta mig ur sängen.

Det verkar inte bättre än att mörkret sakta tassat sig in i min vardagsrutin. Skratten ebbar snabbare ut medan pytteliten kritik kan eka runt i mitt huvud en hel dag. Som en oändligt studsande pingpong-boll. Och dagarna går segt som sirap. En sak i taget kryssas av från den redan förlängda att-göra-listan. Äta, sova, mata katten, plugga lite mindre än annars, ringa folk, läsa mailen, gå in på facebook… Novemberdeppen – jag hatar dig!

Men det finns knep som biter på lättare höstdepressioner. Rutiner, gott sällskap, klappa katten! och roliga saker som händer. Försöker ta promenader med sambon, även om vi inte ska nån särskild stans. Bjuder över folk på fika – t ex för att fira min födelsedag! Kliar katten på magen lite för mycket. Och, när inspirationen kommer eller magen kräver det – jag lagar mat. Enkla små rätter som magen blir glad av. Endorfiner, vitaminer, mineraler  och socker! Man blir ju faktiskt lite gladare av socker i rimliga mängder. Och i min värld blir allting lite roligare med lite för mycket spraygrädde.

För även vår kära regering sparat bort ljuset i slutet av tunneln så finns där en trösterik liten man som heter Jesus! Som lovat att bära oss när vi inte orkar gå själva. Åtminstone säger min naiva lilla barnatro att Gud finns med oss även i den mörkaste av dödsskuggans dalar.

För ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det!