ud-din.se | omarevangeliet

Svenska kyrkan i utlandet är ständigt på tapeten. Ofta skrivs det om församlingar som läggs ner. Skagen, Las Palmas, Liverpool… Mer sällan skrivs om nyplanterade kyrkor som växer sig starka. Som Svenska kyrkan på Phuket, en livräddare i ett annorlunda land.

När jag för några sedan tog jobb i Thailand gick det snabbt snett. Drömjobbet i ett varmt land visade sig vara mindre fantastiskt i verkligheten än det beskrivits. Kulturen, kring det mesta, skilde sig stort från svenska förhållanden. Och bakom folks leenden dolde sig inte sällan något helt annat än godhet. Turistidyllen var som så ofta en skimär. Helt okej för den som semestrar i landet men på lång sikt en pina.

Då var jag glad över att prästen Per & hans fru och assistent Gennet fanns på plats. De var några av de första (och enda) svenskar jag lärde känna mer än på ytan. Jag hängde med dem ner på stranden, följde med när de letade församlingsbil… De var nästan lika fräscha i landet som jag men till skillnad från mig ute på uppdrag för Svenska kyrkan, ackrediterade hos svenska ambassaden.

Ett av de härligaste minnena är från parets kombinerade bostad och församlingshem. En kväll i januari fick jag & Anna vara med och fira kvällsmässa. Under förbönen fick var och en skriva böner på små papperslappar. Lapparna lades sen i en urna, och eldades upp. Som röken stiger mot skyn stiger våra tankar och böner till vår Fader i himlen.

Förbönsurnan var ett arv från tidigare gudstjänstfirare i Thailand. Den användes vid minnesgudstjänster efter Tsunamin 2004. En ung traditionsbärare men ändå en tydlig symbol. En påminnelse om att det firats gudstjänster på svenska på Phuket redan innan Utlandskyrkan kom till platsen. Så kommer det att fortsätta vara också på andra platser, men jag hoppas att Svenska kyrkan stannar kvar i Thailand ännu en tid.

Enligt min mening är Utlandskyrkans uppgift att finnas där hon behövs som mest. Där svenskar (& andra nordbor) behöver gudstjänst, diakoni, själavård & andlig spis på svenska. För vi blir sällan så ömkansvärt svenska som när vi befinner oss tusentals mil hemifrån. Så långt att vi kan tänka oss att betala 35 kr för en liten påse Gott & Blandat.

Svenska kyrkan i utlandet lever endast på insamlade medel (PG 90 16 03-1). Därför behöver man ibland stänga igen en kyrka för att lägga pengarna någon annanstans på jordklotet. T ex minska från två till en betjänad kyrka i London. För just i år är det längre till Ao Patong på Phuket än det en gång var London – åtminstone rent kulturellt. Nästa år kan det röra sig om Bali eller kanske Liberia. Människan har fötter, inte rötter. Så ser också min bild av Svenska kyrkan i utlandet ut.

Utlandskyrkan är som en snigel med bostad på ryggen, en husvagnsförsamling som måste få rulla dit där människor längtar efter ”ett hem långt hemifrån”. För min del var ”församlingshemmet” hos paret Edler det hemmet. Därför gläds jag över att försöket med två präster i Thailand, en i Bangkok och en i Kata, Phuket, får fortsätta ytterligare tre år. Och jag är evigt tacksam för den hjälp församlingen gav mig. En varm hjälpande hand på vägen hem till Sverige.

Länkar vidare: Gennets blogg, Svenskakyrkan.se om 3 år till på Phuket, Ge en gåva till utlandskyrkan