ud-din.se | omarevangeliet

Vi lever i en tid av där kränkthet har blivit en billig handelsvara. ”Först kränkt vinner” har ersatt de resonerande samtalen. Det är en god regel att var och en har rätt till sina känslor. Känslor behöver inte ens alltid vara logiska. Dock bär vi ansvar för vad vi gör av våra känslor.

Personligen hakar jag mest upp mig på ”religiösa kränkningar”. Dvs när någon sagt eller uttryckt något (ex vis i reklam) som kan uppfattas som en religiös kränkning. Någon har tecknat en neslig bild av Muhammed, Moses, Buddha eller Maria – gudaföderskan. Och någon annan blir upprörd och ropar ”hädelse!” Men det kan också handla om att någon har gjort en konstnärlig tolkning av en känd person – Jesus, Obama eller ängeln Gabriel. Och reaktionerna blir de samma.

Är det rätt att avbilda viktiga religiösa förebilder? Juridiskt har vi alla den rätten. Är det rätt rent moraliskt? Det beror helt på situationen. Och här går åsikterna ofta isär.

Muhammedkarikatyrerna har varit uppe på tapeten länge. För egen del upprörs jag inte av dem – men jag tycker att det var dumt av Vilks att rida på uppmärksamhetsvågen. Det efterföljande våldet är alltid oacceptabelt. Men det är vanliga, fredliga muslimer, det stora flertalet, som får betala priset. Kurt Westergaard må ha varit obetänksam, Vilks verkar dessvärre ha farligt beräknande.

Om man får eller inte får avbilda Muhammed är inte min sak att avgöra. Jag är kristen, inte muslim.

Nåväl, Kristus då. Får man kränka Kristus? Det är min och många andras tro att Jesus Kristus spikades upp på ett kors, runt år 33 evt, för att sona världens synder. En oskyldig man utlämnade sig för att – once and for all – betala av världens synder. Han undertecknade en rekvisition för allt dumt vi har gjort, gör och kommer att göra. Och han uppstod till råga på allt från de döda.

Jesus identifierade sig med varje lidande människa: han levde sina första år som flykting, levde i ett ockuperat land, umgicks med och återupprättade samhällets utstötta… Jag tror alltså inte att vi kan kränka honom särskilt mycket med ett par teckningar.

Hjärtats övertygelse spelar en viktig roll i kristen teologi. I vår advents- och påskfasta, i vårt vardagliga liv och när vi går eller inte går till kyrkan. Likväl tror jag att det är vad Gud ser till när Elisabeth Ohlson Wallin sätter ihop en fotoutställning. Men vi människor är annorlunda, vi är snabba på att döma. Trots att det kostar så lite att fråga – hur tänkte du med de här bilderna? Eller konstatera att det här förstår jag inte, men konstnären har säkert tänkt väl.

Jag tror att Gud har humor, och jag tror att hon/han tål att bli avbildad som maktgalen, våldsam eller idealiserad. Den som säger att Gud måste skyddas från kritik sätter sig själv i Guds ställe, den lider av Gudskomplex.

Så snälla, säg inte ”Du kränker Kristus” – säg ”jag blir illa berörd”. Sök samförstånd men acceptera att andra kan tänka helt annorlunda. Om du verkligen vill kämpa emot kränkningar av Kristus, gå med i Amnesty, Stadsmissionen eller nåt annat… För han sa ju också att det vi gjort/inte gjort för en av hans minsta – Det har vi också/inte heller gjort mot honom.