Budord för en bättre predikan
Jag läser just nu predikan på Pastoralinstitutet. Föreläsaren nämnde i förbifarten att den som talar inte bara är ansvarig för det hon säger utan också för hur det uppfattas. Orden återfinns i gamle Stockholmsbiskopen Krister Stendahls budord för predikanten:
- Låt din predikan växa fram ur meditation – så att din själ inte tar skada av ditt yrke.
- Gör det inte relevant – vänta tills du hittar relevansen.
- Om Matteus (eller Markus eller Lukas eller Johannes eller Paulus eller Jakob…) dög för den Heliga Anden så är han nog bra för dig och församlingen.
- Tro inte att du vet vad budskapet är.
- Du ska inte spiritualisera – för då förnekas lätt inkarnationen.
- Du behöver inte försvara Mig eller Bibeln.
- Du ska inte recitera kokboken – servera maten.
- Du ska inte underskatta församlingens intelligens och kunskap.
- Du ska inte använda ordet KÄRLEK om det inte står i texten.
- Ingen moralisering på de stora helgerna.
- Du är ansvarig inte för vad du (tror du) säger utan för vad man hör dig säga.
- Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Orden finns med i avsnittet P – Predikan i Tankar om Herrens hus, av Caroline Krook, även hon tidigare biskop i Stockholms stift.
januari 26th, 2011 at 11:41 #David Silverkors
Helt ok budord, även om de kändes rätt självklara 🙂
Dock skulle jag delvis vilja säga mot nummer 8 på din lista och istället säga: Underskatta aldrig dina åhörares intelligens, men överskatta aldrig deras kunskaper.
Det är ju ofta en fin linje mellan att förklara saker som många nog inte vet och att förolämpa folks intelligens, jag tror det jag skrev ovan är en bra hjälp där. (det var inte jag som kom på det… 🙂 )
januari 27th, 2011 at 10:31 #moemar
David: Visst känns de självklara men just därför behövs de. Omvärldspsykologen och butiksstrategen Paco Underhill använder ofta termerna ”uppenbart men inte självklart”. Ibland behöver vi påminnas om det vi redan vet. För trots att flera av budorden borde sitta i ryggmärgen gör vi ofta övertramp. Talar om Gud som kärlek, läser bibeln som recept eller predikar som att vår linje vore ”sanningen”. Det kan låta cyniskt men jag litar kanske snarare på orden ”underskatta inte dina åhörares erfarenheter men överskatta inte deras kunskaper”.
Som alltid går det att göra smärre justeringar och egna anpassningar utifrån Stendahls budord, men de är en god grund att bygga vidare utifrån.