ud-din.se | omarevangeliet

Jag är en stenhård sucker för pocketböcker. Formatet, omslagen, priset – ofta runt 39 spänn. Tvingas jag välja blir det hellre en bok än några hekto lösgodis. Tyvärr blir det ändå lite för många böcker. Här är några jag faktiskt tänkt läsa under året som kommer.

10. The Devil in The Kitchen: Marco Pierre White (först släppt som White Slave)

Historier från slagfältet signerade ett av 80/90-talets stora köksnamn och mannen bakom klassiska kokboken White Heat. Kort och gott en kockbiografi. Ett solklart köp för mig som både gillar schysst käk och biografier. Köpt på Waterstones under en av många promenader på Oxfordstreet under Londonsemestern. Hoppas den är lika bra som Anthony Bourdains episka Kitchen Confidential.

9. Det var inte mitt fel: Ann Heberlein

Ann Heberlein är, goes without saying, en av Sveriges hetaste etiker. Het som i uppmärksammad, inget annat. Här tar hon sig an vår tendens att skylla ifrån oss. Förra julen läste jag förvånande nog hennes bästsäljande bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Ser fram emot att läsa en av hennes lite mer akademiska titlar, till exempel den här.

8. Pillret: Ingrid Carlberg

Svenskarna är ett av världens hurtigaste folk. Ändå knaprar vi vansinnigt stora mängder psykofarmaka. Eller antidepressiva ”lyckopiller”, om man så vill. Det här är inget mindre än prisbelönt konsumentjournalistik. Eller ett vetenskapligt debattinlägg, om man så vill.

7. Godis åt folket: Thomas Hedlund & André Persson

Från tabletter till godis. För vi svenskar äter faktiskt väldigt stora mängder lösviktsgodis. Kanske finns det ett samband mellan våra depressioner. Men än mer finns en koppling mellan sockernäring och smart marknadsföring.

6. Why we buy: Paco Underhill

Om Marco Pierre White är en köksidol är Paco Underhill snarare en gubbe att vara rädd för. Han är en av världens främsta konsumtionssociologer. Jag kom på mig själv med att hitta knep efter knep ur den här boken under senaste trippen till både H&M och Ikea. Finns både som ljudbok och i svensk översättning. Uppföljaren Call of the Mall står redan i bokhyllan.

5. Jag är inte rabiat, jag äter pizza: Niklas Orrenius

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen nämnde Lisa Förare Winbladh den här boken på Facebook. För medan SD tog många av oss på sängen har Orrenius och Sydsvenskan följt partiet i närmare tio år. Orrenius är en av få journalister som tagit ett av Sveriges mest hatade partier på allvar. Så mycket på allvar att en del journalistkollegor kallar honom partisk, SD kallar honom likaledes journalistsvin – när han publicerar granskning efter granskning.

4. Konsten att leva innerligt: Ted Harris

Ted Harris är både fransciskanbroder och flerbarnsförälder, präst, mystiker och förvånansvärt vardagsnära. Det här är hans försök att diagnosticera dig och mig – den andligt sökande 2000-talsmänniskan. Roligt nog börjar resan hos den andligt sökande Kirkegaard – som i 1900-talets början skrev: ”Varje människa… äger ett naturligt behov att skaffa sig en livsåskådning, en föreställning om livets mål och mening.

3. Enklare bröd: Martin Johansson

Martin Johansson var till en början formgivare, på tidningar som Fokus, som jag läser mer sällan än jag vill. Nåväl, Martin är mer känd som surdegsfantasten med bloggen Pain de Martin. För om blondinbella är livsstilsbloggarnas okrönte drottning är Martin Sveriges mest professionella hemmabagare. I vintras släppte han alltså Enklare bröd, en uppföljare till Surdegsbröd.

2. Annette Kullenberg: Överklassen i Sverige

Det här är en i mängden av glammiga rosa böcker i bokhyllan (t ex ett signerat ex av Ebbas stil, av Ebba von Sydow). Om den här boken är minst lika bra som Kullenbergs stockholmsskildringar, då är den klart läsvärd. För skvaller lär den ju innehålla, och det är viktigare för människan än luften vi andas.

1. Vägmärken: Dag Hammarskjöld

Skvaller räcker långt, det här är däremot en tidlös klassiker. Som den där kryddan som lägger receptets toppnot kan man nog inte sträckläsa Vägmärken. Jag ser på den här boken som ett koncentrat av livsvisdomar, en skrytbok att idissla. För att lite då och då hitta nya favoritställen. ”Blott den förtjänar makt som dagligen rättfärdigar den.” Mitt exemplar lär tillhöra den första tryckningen, köpt (av någon annan) 18 oktober 1963. Själv hittade jag den här när högskolebiblioteket körde dubblettloppis. Ett solklart fynd!