EFS sjabblar bort pengar
This just in: Apotekskedjan Kronans Droghandel har av misstag tagit för mycket betalt. Därför vill man skänka bort de 100 000 kr (avrundat uppåt) som man fått in på missen. Folk har fått rösta om vilken välgörenhetsorganisation som ska få pengarna.
Så långt allt koscher. Pengarna går dock till EFS, en rörelse inom Svenska kyrkan. EFS som blöder pengar väljer att ge pengarna till… Ett biståndsprojekt i Etiopien. Nog för att pengarna kan göra nytta där – men varför inte använda en del pengar till att fylla sina egna hål? Varför inte lägga pengarna till exempel på den prästutbildning man bedriver i Uppsala?
Update: Kt har också skrivit några rader.
oktober 26th, 2010 at 07:45 #elof
jag är glad att ett sammanhang som EFS väljer att inte ta pengarna till sig själv utan ge dem vidare. EFS har visserligen ett underskott, men det fina är ju att man ändå trots sitt underskott väljer att stötta sammanhang som behöver pengarna bättre än EFS.
De 100 000 skulle varken göra från eller till i det som behöver lösas i EFS budget, men de gör väldigt mycket nytta i etiopien.
Känns lite konstigt att klaga på att kyrkan ger bort pengar, tycker kyrkans problem oftast är att man sitter på för mycket pengar utan att ge bort dem.
oktober 26th, 2010 at 07:53 #moemar
Visst kan pengarna göra nytta där de hamnar. Likväl som pengarna ju kan göra nytta här hemma i Sverige. EFS i Klara kyrka hade säkert kunnat bre rätt många smörgåsar för 100 000 kronor.
Jag förstår inte det ”fina” i att ständigt ge bort sina pengar till Etiopien, pengar som kan göra stor nytta i ett socialt allt kallare Sverige.
oktober 27th, 2010 at 02:29 #Gustaf
Men då ska jag förklara för dig Omar!
Det handlar om en biblisk princip som säger att ”den som ger, han får”. Många misstolkar denna princip och tror att det endast handlar om att man blir glad eller salig för att man ger. Det blir man förvisso. Det är ju alltid kul att kunna få hjälpa någon annan.
Men vad bibeln egentligen försöker belysa är när vårat givande blir till ett offer så får vi också något tillbaka. Alltså, när vi på ett osjälviskt sätt ger av något som vi själva kanske kunde ha behövt (offrar något vi äger) till något som Gud kan få välsigna, så blir också vi välsignade tillbaka.
Hur som helst, så tror jag på full allvar att dessa 100.000 kronor kommer bli till större välsignelse för EFS när man skickat dem till Afrika, än vad de kunde få bli i EFS egna budget.
Sen finns det ju en annan aspekt på det specifika fallet; När man får 100.000 kronor skänkt till sig med kravet att man har ett välgörenhets konto (90-konto), då tycker ju faktiskt jag att pengarna ska kunna få gå helt oavkortat till välgörenhet. Inte till att täcka upp löner eller gamla räkningar…
oktober 27th, 2010 at 09:49 #elof
för min del hade de absolut lika gärna elelr hellre gett till ”uteliggararbete” eller liknande. Tyckte ditt inlägg verkade förespråka att pengarna skulle in i EFS normala budget och täcka upp hål i den, inte ges någon annan stans. Det va de jag reagera mot.
sen ang. kolonial diskussionen nedan så håller jag med dig, men man slipper det inte bara för att man ger det till vita svenska medborgare utan bostad, eftersom välgörenhet i sig självt inte överbrygger eller skapar den nya mänsklighet som Jesus är ute efter, här handlar det om att dela livet tillsammans.
oktober 27th, 2010 at 10:45 #moemar
Håller helt med. Var inte klar med tanken när jag skrev, så jag ville också väcka reaktioner. Få in andra perspektiv än mina egna. Tack för era tankar!
oktober 26th, 2010 at 08:31 #Fredrik
Varför? För att någon hävdat att det är saligare att ge.
oktober 26th, 2010 at 08:37 #Erik Johansson
Det är Kronans droghandel som har bestämt att pengarna ska gå till just Indien och Etiopien. Det har inte EFS styrt över, men vi är naturligtvis glada över att Kronans droghandel vill stödja våra sjukvårdsprojekt i dessa länder.
Erik Johansson, EFS missionssekreterare för internationell mission
oktober 27th, 2010 at 05:39 #moemar
Tack för informationen Erik! Fick för mig att EFS själva avgjort vilket projekt pengarna skulle gå till.
Fredrik & Gustaf: om det nu är saligare att ge – varför är det saligare att ge till Etiopien än till uteliggarna i Stockholm? Varför är kolonialtanken att vit man ger pengar till svart man så mycket saligare? Det står ingenstans i min Bibel, det står om ”din nästa”, inte ett ord om hudfärgen på mottagaren.
oktober 27th, 2010 at 02:46 #Gustaf
Helt riktigt står det om ”din nästa” men det står också om ”mina minsta”.
Inget dunkel över Stockholms uteliggare eller de som hjälper dem. Det är behjärtansvärt. Jag är övertygad om att varenda krona som skänks till välgörenhet på Stockholms gator gör nytta.
Men, om man jämför lidandet på Stockholms gator med lidandet på många andra platser i världen, så är skillnad så enorm att du kan inte jämföra.
Jag skulle vilja konktretisera problemet ur min egen synvinkel. Den ”typiske” uteliggaren i Stockholm är en man med narkotikaproblem. Han har växt upp i Sverige och haft en schysst chans till att leva ett gott liv. Men på grund av egna eller yttre omständigheter så har hans liv stjälpts över enda.
Skänker man 100.000 kronor till hans situation så skulle pengarna delas upp mellan byråkratier, vårdplatser och rehabprogram. På några månader skulle pengarna vara slut och vår vän skulle med största säkerhet vara ute på gatan igen.
Om vi däremot skänker pengarna till ett effektivt biståndsprojekt i Afrika så skulle de helt oavkortat räcka till att kunna finansiera t ex 50 barns skolgång, sovplats och mat i ett helt år…
Hade jag fått välja, så hade jag gärna delat lika och skänkt pengarna till både ”dessa mina minsta” i Afrika och ”min nästa” på Stockholms gator. Men personligen är jag övertygad om att pengarna gör mycket mer nytta i hos ”mina minsta”…
Good Luck Omar! Gott att du engagerar dig i St Clara!
oktober 28th, 2010 at 07:22 #moemar
Låt oss börja med missbruket. Beroende som t ex alkoholism klassas av WHO som sjukdom. Lika lite som den cancersjuke bär missbrukaren ansvar för att hon blivit sjuk. Däremot har de båda sjuka ansvar för hur de väljer att hantera sina liv utifrån sjukdomen. Den cancersjuke har också fått ”en schysst chans till att leva ett gott liv”. Eller menar du att också cancervårdens pengar borde doneras till en etiopisk skola där skillnaden är ”enormt ojämförbar”?
På vilket sätt är en etiopisk uteliggare ”mindre” än en svensk uteliggare? Är det Sveriges sak att med biståndsmedel finansiera en välfärdsstat i Etiopien?
Jag har inte sagt att de 100 000 kronorna skulle användas för rehabilitering, det är en fråga för det allmänna. Däremot finns ofta ett avstånd mellan brukare och socialtjänst. ”Uteliggaren” har sällan tilltro till vare sig socialtjänsten eller sig själv. Där tror jag att inte minst kyrkan har en möjlighet och ett ansvar att finnas till. Biståndsärenden tar dessutom lång tid. Det är inte bara att gå upp till socialkontoret och säga ”Hej, jag behöver hälsa, arbete, bostad och utbildning”, våra grundläggande mänskliga rättigheter. Socialkontoren fattar dessutom ibland beslut som är felaktiga, då behövs någon som kan hjälpa till och skriva ett överklagande (som Sociala Missionen).
Att pengarna som skickas till ”Afrika” skulle användas på ett direktare sätt finns det ingenting som säger. Skolgång, bostad och matutdelning kräver också administration. Även här finns risk för felaktiga beslut och för korruption.
Visst hade pengarna kunnat delas mellan den inre och den yttre missionen rent geografiskt. Men jag tror som sagt att din bild av Etiopien är grovt förenklad, liksom din bild av den sjukdom kallas missbruk.