Reflektion: Praktik i skärgårdsförsamling
I somras gjorde jag fyra veckors praktik i Djurö Möja och Nämdö församling. Här är min reflektion som finns med i höstens församlingsblad.
Det var i söderförorten det började, i en helt vanlig vit tegelkyrka från mitten av sjuttiotalet. Mitt emellan höghus och bullret från tunnelbanan vande jag mig vid tanken på att en gång flytta till Uppsala och börja studera till präst. Vägen har hittills varit snårig men tron på en kärleksfull Gud bär ännu. Så det praktiska löser sig nog.
Någon gång i våras fick jag frågan var jag ville göra min sommarpraktik och jag svarade: ”skicka mig till en plats som är olik allt jag känner.” Så kom det sig att jag fick bekanta mig med er församling och framförallt Djurö kyrka.
Tanken med praktiken är att ge tid för eftertanke – vill jag det här? Vill kyrkan att jag ska göra det här? Därför har jag fått följa med kyrkoherde Yvonne Hallin på samtal, dop, vigslar och begravningar. Dragit kablar inför en konsert med Susanne Alfvengren och själv fått predika på Djuröhemmet och i en av sommarens gudstjänster. Tack vare samtal med kollegor och er som bor i församlingen har jag fått blåsa liv i det jag studerat under terminerna och öva på prästens hantverk. Det var ju det som lockade mig till studierna!
Att komma till Djurö, Möja och Nämdö kyrkor har för mig varit att komma hem, både andligt och socialt. Redan första dagen kände jag mig välkommen att dela gemenskapen och just så önskar jag att det fick vara – ofta. För här finns ett samarbete kring tjänandet av andra människor. Det tror jag är en förutsättning för att kunna överleva som litet arbetslag men också som ö-bor.
Ö-bor ja, detta stolta men ändå generösa släkte. Stoltheten som kommer av att bo och vårda inte minst Taubes Sjösalaidyll. Men också av det ofta hårda slitet för brödfödan när solskenet och sommargästerna packar ihop och åker hem. Kanske är det inte så olika ändå skärgårdsförsamlingen och miljonprogramskyrkan. Alla söker vi ju mening och gemenskap i en ibland hopplöst ytlig tillvaro.
Med stort tack för all kärlek och öppenhet jag mött!
No Responses to “Reflektion: Praktik i skärgårdsförsamling”
Leave a Reply