ud-din.se | omarevangeliet

Vi firar Den helige Johannes döparens dag under rubriken Den Högstes profet

Vad innebär det egentligen att vara profet idag, är det kanske det samma som att vara säljare eller att arbeta i en valkampanj för något av våra riksdagspartier. Delar våra profeter ut flygblad på stan eller leder de som president Obama världens stora länder? Har vi i kanske fått så goda kontakter med Gud att vi inte längre behöver folk som talar om vad Gud vill i våra liv? Det tål att funderas på.

–   –   –

Det är en varm eftermiddag i början av juni, alldeles innan skolan ska sluta för terminen. Jag sitter på en halvfull buss på väg hem från församlingshemmet. Det är då jag hör dom, ett killgäng runt 12-13 år gamla. De sitter och ropar efter en jämnårig kille.

Killen, vi kan kalla honom Andreas, skiljer sig från de andra. Det är något annorlunda över hans sätt att tala och röra sig. Han är unik – och både han och killarna märker det. De förhör Andreas, sådär lite överlägset som man gör med dem man inte gillar.

De yngre killarna mobbar sin kamrat och jag som följt deras samtal knyter handen i jackfickan, undrar om jag borde avbryta dem. Då avbryts mina tankar av en äldre tjej, hon är kanske 15 eller 16 år gammal och frågar: ”varför låter ni honom inte bara vara?” Grabbgänget tystnar, och några minuter senare kliver Andreas av. Anfallet misslyckades, någon lade sig i.

–  –  –

Samma sommarvärme på andra sidan jordklotet. En mörk medelålders man sitter och ser ut över havet. Hans rum är en och en halv gånger en och en halv meter stort. För lågt för att kunna stå upprätt i, och för litet för att kunna sova raklång på det kalla golvet.

Mannen ser ut över havet, samma hav han stirrat ut över i 20 år. Om dagarna arbetar han 12 timmars pass med de övriga fångarna, i sol, regn och storm arbetar de. År ut och år in, med vädret som enda tidsmarkör – nu är det höst, nu skiner solen – det är förmodligen sommar.

Det som skiljer den här fången från de andra är att han är terroriststämplad, han har planerat att göra revolution i landet. Ockupationen måste upphöra, hans folk måste få frihet från den ockuperande minoriteten. Kanske – imorgon, kan han få bli fri.

Mannen heter Nelson och kämpar för att svarta ska få samma rättigheter som vita, för den kampen har han suttit fängslad. Efter 9000 dagar – 300 månader eller 25 år släpps han ut i friheten, hans budskap har fått gehör.

–   –  –

Två olika exempel på människor som för fram budskap – och får gehör. Flickan på bussen tänkte nog inte på hur viktig hennes replik kunde vara. Hon handlade för att det var rätt sak att göra i rätt tid. Själv fegade jag ju ur. Hennes profetord, hennes stopp – nu får det vara nog – gjorde henne inte världsberömd men det räddade nog dagen för den mobbade killen.

Mannen på Robben Island, Nelson Mandela, satt alltså i fängelse i 25 år i sin strävan i kampen för en bättre och mer rättfärdig värld. Idag är han själv en förebild för många – inte minst ungdomar. Han som tidigare uppmanat svarta afrikaner att med våld återta landet är nu en av världens mest berömda fredskämpar.

– Behöver vi alltså profeter idag? Ja, onekligen så. Vi behöver människor som vågar gripa in.

–   –   –

Evangelisten Lukas lyfter idag fram två andra gamla människor, Elisabeth och Sakarias. Johannes mamma och pappa. Vi får följa med dem på det vi skulle kalla dopkalas. Och dessa föräldrar vågar också trotsa de gänge uppfattningarna, de vågar lita på Guds löften om deras son. Han SKA heta Johannes säger Elisabeth och Sakarias fyller i – Johannes är hans namn. Johannes – det betyder nämligen Den som Gud har visat nåd.

I den gammaltestamentliga texten får vi veta vad det är Johannes också ska predika – Guds eviga uppmaning – till Jeremias folk, till Jesu samtid och till oss i Djurö Möja Nämdö församling den 27 juni 2010: ”Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld.”

Det kunde varit du eller jag på den där bussen, det kunde varit Kristus själv som mobbades och det kunde ha varit Johannes döparen i den där cellen på fängelseön utanför Sydafrika.

För Gud behöver profeter även i våra dagar. Människor som du och jag som lever i en trasig värld utav Guds nåd allena. Oavsett om vi är förskolelärare, vaktmästare, koncernchefer eller helt vanliga folkpensionärer. Liksom Jeremia var ett barn när han fick Guds kallelse att gå upp till kungens palats så kallas vi att leva som förebilder i vår vardag.

–   –   –

Den som klättrar upp i klocktornet på Nämdö kyrka kan läsa ett evangelium på den större kyrkklockan. Där står följande:

På Nämdön från ängder och heder
at fattiga syndare samla til Gud
och lära dess rätter och seder.
…
at siälar i Herrens gårdar.
Wählsignelsen wörda med hiärtliga ord.

–   –   –

Behöver vi alltså profeter idag? Ja, vi behöver dem än idag. Men i en värld där tidningar och tv, facebook och twitter har ersatt den klassiska profetian, Då behöver Gud oss mer än i någon annan tid.

När du handlar på Ica – försök då att handla rättvist, när du står i valet mellan att anställa en invandrare eller en skärgårdsbo – försök då att handla rättvist, när du möter orättvisor i din vardag – fråga Gud, eller magkänslan, om det står i din makt att ingripa.

Så kan du och jag få bära evangeliet vidare i världen. Säkra på att Gud är med oss i medgång och motgång. För Jesu Kristi skull.

Amen.