ud-din.se | omarevangeliet

EU jämförs ofta med USA som kallar sig ”Land of the free”. I dagarna tog Sverige ännu ett steg närmare USA. När regeringen, företrädd av Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt, tog avstånd från riksdagens beslut att erkänna det ottomanska folkmordet på armenier och suroyo.

Det är inget annat än en undanflykt att säga att politiker inte ska skriva historien. Dagligen fattas beslut som avgör människoöden. Beslut om krig och fred, beslut om att bygga upp och bryta ner välfärdssystem, beslut om vem som tillhör gruppen och vilka som lämnas utanför.

Följden av ett politiskt beslut är att varje högstadieelev undervisas om Nazitysklands brott mot homosexuella, romer, judar och andra oönskade medborgare. Andra följder av politska beslut är folkmorden på Balkan, i Rwanda, i Darfurprovinsen i Sudan.

Var finns Sveriges röst i denna värld av förödelse? Inte hos utrikeskonsulten Carl Bildt som reser kors och tvärs efter egen agenda. Inte hos kyrkan, som tiger trots att det är hundratusentals kristna det handlar om. Inte heller hos den politiska oppositionen som verkar ha tappat talet efter sitt beslut… Våga stå upp för det beslut ni drivit fram.

Idag kom nya hot från Turkiet – om utvisning av ättlingar till de armenier som slaktades för snart 100 år sedan. Varför? För att de vågat trotsa semidemokratin Turkiet. Ett land där minoriteter ännu förtrycks. Snacka om att inte lära av historien utan istället leva ut sitt stormaktskomplex.

Var finns då de muslimska ledarnas kritik mot att sanningen döljs. Trots att profeten predikade fred mellan muslimer och ”Bokens folk”. Någon sa en gång att man ska kalla saker och ting vid dess rätta namn. Då känns det ändå lite sött att riksdagen vågat dra slutsatser av historiska fakta: det dagens Turkiet begick på 1910-talet var ett folkmord.