ud-din.se | omarevangeliet

Hon ser ganska svag och blygsam ut. Talar vacker svenska med en färg av balkanaccent. Tittar rätt ut i rummet liksom för att möta så få blickar som möjligt. Ändå verkar hon påtagligt orädd och stark när orden väl vågar sig över hennes tunga och ut i det panelklädda rummet.

– Egentligen kom jag hit för att lyssna. Så kom jag att tänka på dem jag haft runt mig medan jag varit sjuk. På alla dem jag sårat genom åren.

Nu förstår jag mitt eget motstånd mot att gå som anhörig på ett AA-möte. Skälet till varför jag inte kom iväg förrän det nästan var för sent för att jag skulle hinna traska över city till möteslokalen. Det är svårt att hålla sig neutral till svåra livshistorier. Det är också påfrestande att hamna mitt i någons tillfrisknande.

– …till slut orkade ingen med mig längre. Hade lurat så många, stulit av så många av mina bekanta. Det var då jag bestämde mig för att jag inte ville dö, jag ville börja leva.

Någon har sagt att det sker en underjordisk väckelse inom AA. Jag vet inte om jag tror på väckelserörelser. Däremot tror jag på kraften i att dela med oss av våra erfarenheter. Och på att lyssna in andra utan att värdera, döma eller besvara. ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag” står det i Galaterbrevet, ibland behöver vi göra tvärtom – våga öppna oss och lätta varandras bördor.

Tolvstegsrörelsens styrka och svaghet ligger i anonymiteten. Så länge förtroendet finns kvar vågar vi berätta, lasta av oss det som tynger och få hopp ur andras styrka. Men för den som vill försöka rädda andra utan att börja hos sig själv finns lite att hämta hos AA. Allt börjar hos dig själv.

Har du bestämt dig för att leva?

Fotnot: anonymiteten är en av AA:s grundvalar. Citaten är autentiska men det sagda ordet är viktigare än vem som sagt det.