ud-din.se | omarevangeliet

Ibland blir livet lite bättre än man tänkt sig. På andra sidan av mitt livs tredje flytt tänker jag just så. Det som tidigare varit ett stressmoment fyller mig nu med ro. Även om packning, flyttstäd och transporter är högst opassionerade sysslor finns där ibland silverkanter på molnen.

Apropå moln tycker jag mig promenera på sådana i mitt nya bostadsområde. För den som kan sitt Uppsala har jag flyttat från Kantorsgatan till anrika Gamla studentstaden. Uppsalas geografi åsido är detta en karriärsväg i bostadssammanhang. Men var sak i sin kronologiska ordning.

Det finns helt enkelt för många studentbostäder i stan. Och vakanta rum kostar pengar. Alltså ville min hyresvärd tömma en trappuppgång (min, but of course) och hyra ut rummen till gymnasiekids. En ny marknad öppnar sig. Vi som bodde kvar fick ersättningsbostäder efter antalet ködagar.

Nu bor jag alltså i ett femtiotalshus 7 minuters cykelväg från centrum, nationer och mitt älskade Carolina. Vän av ordning menar kanske att det heter ”min”, men det gör det inte. Carro är nämligen ett av Uppsalas bibliotek, som ligger uppå en höjd. En höjd ovan stan som är rätt jobbig att cykla upp för. Men ikväll orkade jag ta mig hela vägen! O’boy vilken uppmuntran för mina taniga benmuskler.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig – ibland blir det än bättre. Flytten känns just nu som ett glädjeämne. Ljusare rum, lummigare omgivningar och nya trevliga (?) grannar.