ud-din.se | omarevangeliet

– En sista gång, kom igen låna mig 100kronor.
– Du har fått dina chanser.
– Och du ska kalla dig kristen? Din snåla jävel, jag hatar dig. ?Smäller igen ytterdörren.?

Just när jag har som mest att skriva, läsa och lära mig kommer inbjudan till ett behandlingshem. Det vankas anhörigdag för (nyktra) missbrukare. En sån är jag alltså (läs: anhörig) och dessutom särskilt inbjuden. Fyra långa föreläsningsdagar med helpension och jag slipper föreläsa. Som en långhelg på högskolan.

Visst kan jag tacka ja, läsa ikapp det som ska göras före och efter weekenden. Frågan är om det är värt anspänningen, tågresan och den ökade stressen. Tänk om föreläsarna är några akademiska puckon. Hjonigt tillrättalagda forskare som kommit fram till saker som är ”bra för er att veta”. Eller folk som verkar opålitliga, snikna och ute efter att tjäna pengar på att föreläsa om andras misär.

Har inte bestämt mig för om jag ska åka eller inte. Hur mycket tid ska man lägga på släktingar som hamnat snett när man har fullt upp med studierna? På att lära sig teorier som förklarar ens egna erfarenheter av folk som beter sig illa. Åker jag iväg riskerar jag att lära mig något, stannar jag i biblioteket vinner mina erfarenheter en posttraumatisk seger. ”Jag vet hur det är – jag har sett det med egna ögon, palla lägga mer tid på det.”

Aja, har iaf ett gott skäl till att jobba hårt med dogmatiken. Är alltid smidigt att ligga i fas eller till och med före i tentaschemat. Det gör CSN lite gladare.