ud-din.se | omarevangeliet

I utbildningen på Johannelunds teologiska högskola ingår vissa praktiska moment. Ett av dessa är att leda en morgonandakt för studenter och anställda vid högskolan. Här är mitt oredigerade manus för fredag 31 augusti. Predikotexten är trettonde trefaldighetssöndagens evangelium (Matteus 7:12). Det talade ordet gäller.
– – –

Sv.Ps. 96:1 (Öppna mig för din kärlek)

TEXTLÄSNING

BETRAKTELSE
Hämnd är ett vanligt förekommande tema i såväl romaner som på film. Från Alexander Dumas klassiker Greven av Monte Christo till Steven Soderberghs Oceans Eleven, Twelve och nu senast Thirteen. Filmerna bildar som ett hämndens tretal. Heligt fastän just oheligt. Den som drabbats av en oförrätt ges på något sätt rätten och utrymmet till en intelligent hämnd. En hämnd som svider lite värre än den ursprungliga oförrätten men ändå håller sig gränserna för djungelns lag.
?Vad andra har gjort mot dig, det har du också rätt att göra emot dem? har blivit ett modernt ?öga för öga och tand för tand?. Medan originalet säljs som vykort och broderier att hänga någonstans där ingen ser dem. Som ett mantra utan egentligt innehåll. Inte alltför sällan utan den avslutande meningen om lagen och profeterna.
Men vad innebär alltså den gyllene reglen rent teologiskt? Varför har Matteus vävt in dessa avslutande meningar till stycket om hur vi bör leva? De är inte alls särskilt originella och enligt vissa teologer inte säkert sagda av Jesus. Stryker vi namnet Jesus kan de ha sagts av många andra antika tänkare.
Perikopen bildar som ett vidsträckt inclusio eller ett parallellställe till Matteus 22:a kapitel om det första och det största budet. Det är här Jesus skiljer sig från samtida klyscheproducenter. För han lever hela sitt liv efter dessa ord, ja, han ska till och med uppfylla det lagen och profeterna säger.
Han bjuder in sig själv till dem ingen vill umgås med, han visar nåd mot de onådda, han förlåter sina närmaste vänner när de sviker honom i den yttersta nöden. Han är beredd att dö för det han tror på.
Allt detta gör han och stryker på så under sina egna ord.
Hämnden är ett vanligt motiv också i Bibliska berättelser. Hos profeten Jona som längtar efter Guds hämnd, hos Judas och Simon zeloten, ja också hos många av oss. Kanske för att vi läser den gyllene reglen som ett vackert ordspråk hellre än som vad den är ? ett koncentrat, en crash course i kristen lag och kristet evangelium.
Vissa av oss känner igen både historien och innebörden allt för väl. Vi känner igen orden från söndagsskolan men känner inte att de berör oss. Inte just nu för jag hinner jallafall inte göra folk nåt. Inte just mot den den här människan, för hon förtjänar inte min hjälp och kommer aldrig att hjälpa mig. Inte just här ? för andra kan se mig och tro, tänka eller säga nåt.
Än fler av oss gör ingenting alls för att vi är på tok för upptagna med oss själva för att orka bry oss. Ändå säger Jesus allt, inte lite grann eller om ni känner för det. Allt, säger han. Frågan är vad det betyder för oss.
För även om hämnden är ljuv är den inte vår att ta ut. Tror vi det har vi inte bara gjort evangeliet om intet utan också hoppat över förhistorien. Hoppat över de första filmerna och bara sett Oceans Thirteen. Hoppat över stället om varför vi ska följa lagen:
? För att hämnden tillhör Kristus, som struntat i sin nödvärnsrätt och gett sitt liv för att ingen mer ska behöva offras. Och för att ingen som tror ska gå om intet.

Därför säger han oss: allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för det. Det är vad lagen och profeterna säger.
– – –
Sv.Ps. 882 (Du har aldrig begärt av mig), ur Psalmer i 90-talet
– – –
BÖN

Evige Gud,
som tänder vår tro
stärker vårt hopp
och formar vår kärlek,
lär oss att leva för andra,
glädjas med dem som gläder sig,
gråta med dem som gråter
och att älska utan förbehåll,
så som du älskar oss.
I Jesu namn.
Amen.
– – –
HERRENS BÖN (VÅR FADER)

VÄLSIGNELSEN (Läses gemensamt)
– – –
Sv.Ps. 96:2-4