ud-din.se | omarevangeliet

Journalistikens allra otacksammaste regimskiften sker utan tvekan på landets skoltidningsredaktioner. Med viss professionell distans kan jag själv inte annat än sörja den illvilja min egen gamla skoltidning Rydbergs Rabalder. Från att ha befunnit sig mycket nära journalistikens komposthög lyftes ”Rabalder” snabbt med hjälp av fjorårets studenter i god regi av undertecknad med Carl Edin som högerhand.

Otaliga nätter handkodning gav snabbt resultat. Från att ha varit avsvalnat inaktuell redan samma dag som den släpptes gled Rabalder till och med in och lade sig i överklassrektorns permanenta länklista. Jublen efter satirspäckade ”Djursholmsnumret” gav eftersvall långt efter releasen. Peaken nåddes dock när vi med hjälp av låt säga ”sökmotoroptimering” lyckades dra närmare 5000 unika besökare under en period av tre dagar med vårt allra sista nummer innan studenten. Hur var det möjligt? – Vi gillade det vi gjorde och hade svinkul på kuppen.

Utan någon som helst ambition att såra någon vill jag i all enkelhet utbringa en (alkoholfri) gravskål över Rabalders svunna storhetstid. De senaste utgåvorna håller helt enkelt inte privatskoleklass. No matter hur goda ambitionerna är.

– Här är några av vårterminens upplagor i undertecknads goda minne: Djursholmsnumret, Det sköna gröna numret, Det fria numret. Vän av ordning får dock observera att det är skoltidningsnivå på innehållet…

– För den hågade ligger även senare upplagor på Rydbergsrabalder.se (märk väl att inget av de mest lästa numren finns med i arkivet).