ud-din.se | omarevangeliet

Starkt peppad, men trött efter studentbalen, åkte jag tillsammans med församlingens vuxenkörer Örlogsstaden och Världsarvet Karlskrona för att delta vid årets Riksfest. Nervös men ändå positivt inställd såg jag fram emot att spendera tre heldagar med körsång, körsång och lite lokalturism. vuxenkörer iväg till

Incheckad men inte uttittad

Ankomst och incheckning gick smidigt och vid halv åtta-snåret hade mitt bagage äntligen landat på det fräscha hotellet. Tack vare gruppens storlek hade en del av oss uppgraderats till affärsklass – jag var en av dem! Skönt att slippa sova på skolsalsgolv eller dragiga vandrarhem ibland.

Helgen förflöt i seniortakt; större delen av deltagarna visade sig enligt sed vara en bra bit över 55+ och resten i vart trettiotaggare. De få glimtar jag hann se av Kungliga Karlskrona Amiralitetsförsamling:s damkör var därför hett eftertraktade – där såg iaf ut att finnas folk födda på 80-talet (1980-talet, haha). Märkligast av allt var att jag egentligen inte led något vidare av att vara yngst i bygget.

Omgiven av folk vars intresse av mitt yttre var mycket lågt kände jag mig på nåt sätt friare. Visserligen har jag alltid haft en förkärlek för proper klädsel men jag märkte ändå en skillnad. Nu var det enbart min och sällskapets sociala förmåga som satte gränser. Kände mig understundom som en satellit i ett främmande universum. Undersökandes fullvuxnas och pensionerade individers verkligheter.

En upplevelse av isolerad frihet

Även om mina undansopade restuppgifter tog upp en del mind space var det soft att fokusera på musicerandet ett tag. Isolerad i en mindre stad och i ett mindre sammanhang. Fullpensionerad med prickfritt boende och i stort sett utan internet och mobiltelefon mådde jag oförskämt bra. Friheten från matuppvärmning, rumsstädning och vardagsmiljöer gav bland annat utrymme för följande intressanta samtal:

• Träffade person A. En hyfsat ung gudsman som arbetade på orten och verkade både andlig och extremt ordningssam – en sällsynt kombination. Inspirerades av honom till att fortsätta söka nya perspektiv på kyrkan och prästrollen.
• Diskuterade grundskolan med B. Hon har under lång tid arbetat som lärare och verkar förstå att uthållighet inte ensidigt handlar om att behålla sitt arbete, utan även om att ge eleverna en chans att omvärdera sin inlärningssituation. Coolt att folk som själva utbildats under hårdare disciplin klarar av att omsätta sitt kunnande i dagens svenska skola.
• Gjorde bort mig genom att inte känna igen C. Inledde iaf ett samtal med henne under den avslutande middagen (hon var servitris… och 20-taggare)om framtid, studier och mod. Hamnade i den bekanta ”har-du-redan-glömt-bort-mig-situationen”. Som vanligt var det jag som glömt bort att jag dagen innan hade beställt en chai-latte av henne. Som hon dessvärre inte kunnat ordna fram. Antar att jag gett mitt bidrag till myten om 08:ors dryghet. Träffar jag henne igen lär jag iaf känna igen henne. Hoppas nästan det.

Borta bra – hemma knäppt

Hämtades efter en del gruff av polarna på Centralstationen och åkte iväg till Heron för lite helghäng på Hollywood. Märktes att det var söndagskväll på den kollektiva tröttheten. Till min stora lättnad blev kvällen rätt kort. Inte så mycket pga hotellnätterna men för att jag varit tillräckligt social under den gångna veckan – enligt mig själv. Nästa reskamrat John Blund och destination sömnlandet.

Nästa bloggtopic: Hoppet som varar