ud-din.se | omarevangeliet

Jag var inbjuden till en rätt fancy maskerad häromveckan. Inhyst i en inte allt för står men ändå prydlig sekelskiftesvåning i blandstil. Efter att ha spenderat föregående kväll på 20-årsmiddag i en studentkorridor var jag dock inte så alert till en början. Funderade mest kring när middagen skulle serveras så att mina sparade daler skulle komma till sin rätt. Rätt ja. Särskilt rätt klädd var jag iofs inte – som en av få asiater i bygget hade jag knappt klätt ut mig, snarare klätt ned mig. Så strosade jag runt där ett tag – tidvis med sällskap och ibland helt utan.

Bordsplaceringen gav att jag hamnat vid ambassadörslängan tillsammans med värdparet – ett lyckokast mitt i all sömnighet. Så föll det sig även så att jag vid min ena sida hade en av landets mest erfarna trycknissar (45 år i branschen – jää!) och vid kuvertet till vänster satt ambassadens marknadsförare (stor budget? – snarare ingen alls). Det visade sig i vart fall att sällskapet runtom mig för en gångs skull överträffade maten som serverades – stackars sega rådjur! Den planerat korta visiten i den arkitektoniska halvmesyren i stadens hjärta blev som seden bjuder långt mindre tidseffektiv än planerat. Men kul var det.

Det som slog mig när både apertif, varmrätt och efterrätt klarats av var hur sobra alla var. Ett sjuttiotal middagsgäster – mer eller mindre utklädda – med glatt humör men ändå trivsamt nyktra. Insikt nummer två var att trots att hunnit tömma ett antal glas vin så var det ingen som föll pladask på dansgolvet. Ingen började gråta och ändå var flaggan i topp. Inga falska nunor – och ändå var i stort sett alla utklädda. Shit vilken flax!

Regeringens mångfaldsår skulle lyckas fullt ut om ’Partiet” hade förstått samma sak som jag när inbjudan angav att det var en nationell masquerade. – Att det viktigaste av allt var att känna sig bekväm till klädseln och att sätta varandra i centrum. Det är skillnad på att äta fint på en masquerade på ett främmande lands ambassad och på att maskera sin persona helt med alkohol för att ?”härda ut?” med varandras olikheter. Jag tror ärligt talat inte att GP, Orback och ?Bailamos?Baylan fattat det här med mångfald. – Tolerans handlar om att skriva en tydlig inbjudan och att sen ta emot vem som än kommer oavsett hur fan han är klädd. – Slovaker är också blattar – om dom vill det själva!